Sätta mitt äktenskap före min stolthet

Som vilket annat par som helst har min man och jag haft meningsskiljaktigheter under vårt äktenskap. Men ett tillfälle minns jag tydligare än alla andra. Jag kommer inte längre ihåg varför vi bråkade, men det slutade med att vi inte pratade med varandra och jag minns att jag ansåg att allt var min makes fel. Jag tyckte inte att jag hade gjort någonting som jag behövde be om ursäkt för.

Allt eftersom dagen gick väntade jag på att min man skulle be om förlåtelse. Nog skulle han inse hur fel han hade. Det måste vara uppenbart att han sårat mig djupt. Jag tyckte inte att jag kunde ge med mig, det var principen som var viktig.

Mot slutet av dagen började jag inse att jag väntade förgäves, så jag sökte Herren i bön. Jag bad att min man skulle inse vad han hade gjort fel och vilken inverkan det hade på vårt äktenskap. Jag bad att han skulle känna sig inspirerad att be om förlåtelse så att vi kunde bli vänner igen.

När jag bad fick jag en stark känsla av att jag borde gå till min man och be om förlåtelse. Jag kände mig lite chockad över maningen och påpekade genast i bönen att jag inte hade gjort något fel och därför inte borde behöva säga förlåt. En tanke kom kraftigt till mitt sinne: ”Vill du ha rätt, eller vill du vara gift?”

När jag begrundade frågan insåg jag att jag kunde hålla fast vid min stolthet och inte ge med mig förrän han bad om förlåtelse, men hur lång tid skulle det ta? Dagar? Jag kände mig förtvivlad när vi inte pratade med varandra. Jag förstod att även om det här inte skulle innebära slutet på vårt äktenskap så kunde jag orsaka djupa sprickor mellan oss om jag alltid vägrade ge med mig. Jag beslöt mig för att det var viktigare att ha ett lyckligt och kärleksfullt äktenskap än att bevara stoltheten över något som senare skulle kännas trivialt.

Jag gick till min man och bad om förlåtelse för att jag gjort honom upprörd. Han bad också om förlåtelse och snart var vi återigen lyckliga och förenade i kärlek.

Sedan dess har jag ibland behövt ställa samma fråga till mig själv igen: ”Vill du ha rätt, eller vill du vara gift?” Jag är så tacksam över det jag lärde mig när jag ställdes inför den frågan för första gången. Det har alltid hjälpt mig justera mitt perspektiv och sätta min make och mitt äktenskap före min egen stolthet.