Vem är då min nästa?

God afton. Ikväll förverkligas skriftställen som ”allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig” (Matt 25:40) och ”kom alltid ihåg de fattiga och nödlidande” (L&F 52:40) när jag rapporterar om vad som uträttats genom våra projekt inom humanitärtjänsten under 2007.

En rapport om humanitärtjänsten gavs nyligen till kyrkans välfärdskommitté. Kommittéordförande, då president Gordon B Hinckley, uttryckte djup tacksamhet för generositeten hos medlemmarna och många andra utanför kyrkan som gjort detta hjälparbete möjligt. Å välfärdskommitténs vägnar vill vi uttrycka vår djupa tacksamhet till de många personer, familjer, kvorum, Hjälpföreningar och Unga kvinnors grupper som är dagens barmhärtiga samariter.

Under 2007 skickade kyrkan hjälp efter kraftiga jordbävningar i fem länder, kraftiga bränder i sex länder, hungersnöd i 18 länder samt översvämning och svåra stormar i 34 länder. Sammanlagt har kyrkan och dess medlemmar hjälpt till under 170 betydande operationer – i genomsnitt nästan en varannan dag under hela året. Det var ett hektiskt år med många tillfällen att hjälpa andra.

Förutom biståndet under naturkatastrofer tog vi tusentals initiativ under året för att öka den allmänna hälsan. Över en miljon människor betjänades av kyrkans projekt för rent vatten i 25 länder. Över 60 500 människor fick rullstolar i 60 länder. I början av det här året var syster Burton och jag, områdespresidentskapet för Sydamerika Nord och Colombias presidents hustru med vid ett tillfälle när ett antal rullstolar överlämnades. Vi rördes till tårar när mottagare och vårdare uttryckte sin tacksamhet. I elva länder fick över 54 000 personer glädjas åt förbättrad syn. Över 16 500 personer inom hälsovården i 23 länder utbildades i neonatal återupplivning, och de i sin tur kommer att utbilda många andra. I en strävan att utrota mässlingen vaccinerades 2,8 miljoner barn och ungdomar i 10 länder. Sammanlagt har alla dessa projekt nått nära 4 miljoner personer i 85 länder.

I augusti inträffade en kraftig jordbävning som uppmättes till 8,0 på richterskalan och som dödade 520 människor och förstörde över 58 000 hem i södra Peru. I en anda av kärlek och omsorg gav var och en av de 29 stavarna i Lima grundläggande bistånd till den drabbade regionen.

Med hjälp av underbara missionärer har en plan framlagts för att hjälpa människor att bygga upp sitt hem och liv igen, samt återuppbygga flera skolor. Upp till 400 hem kan komma att byggas, där enskilda, vänner och familjemedlemmar utför det mesta av arbetet. Tillsyn, samordning och utbildning leds av missionärerna äldste och syster Alan Layton.

I slutet av året orsakade en kombination av torrt väder och starka vindar ett antal skogsbränder i södra Kalifornien. Skogsbränderna gjorde att över en miljon människor fick evakueras. Åtminstone 1 500 hem förstördes. Kyrkan skickade städpaket, filtar, hygienpaket och mat. Över 5 000 Helping Hands-deltagare och missionärer städade, lagade mat, tröstade och tog hand om behövande.

Ett uttryck av uppskattning löd: ”Var snäll och vidarebefordra ett stort tack till alla sista dagars heliga som arbetade så hårt i mitt grannskap. Mormonerna har varit här utan avbrott och levererat mat, kramar, böner och hjälp att reparera och rensa egendom. De har … hjälpt mitt samhälle, lindrat brustna hjärtan och reparerat hem i San Diego-området.”¹

En stavspresident såg tillbaka på erfarenheten och sade: ”Ett av projekten bestod av att städa upp kring den lokala baptistkyrkan … Vi skickade dit 25 ungdomar … Baptisterna sade att de skulle ha massor med donuts och kaffe åt oss. Vi svarade att kaffet skulle bli kallt, men att våra ungdomar kunde äta alla donuts de hade och fler därtill!”²

Svåra regn orsakade översvämning i Oregon och Washington på västkusten i Förenta staterna. Frivilliga anlände med förnödenheter från biskopens förrådshus för att hjälpa de behövande.

När kyrkans representanter i Findlay i Ohio överlämnade en donation till det lokala Rödakorskontoret såg en förbipasserande deras gula Helping Hands-tröjor. Hon stannade till, höll upp sin kameramobil med en bild på fyra ”Helping Hands” och utropade: ”De räddade precis mitt hem!”³ Sedan kramade hon om alla hon såg.

En matleverans anlände till ett centralt matförråd. När den kom såg föreståndaren överraskad ut och sade: ”Hur kunde ni veta det? Jag gav precis bort min sista limpa och skulle just stänga. Hur kunde ni veta det?”

Kyrkan samarbetar med Världshälsoorganisationen för att förhindra att nära en miljon barn dör i mässlingen varje år, och över 54 000 medlemmar arbetade frivilligt med att samordna projektet. En av kyrkans medlemmar i Nigeria skrev: ”Jag kallade vårt arbete ‘rädda de oskyldiga’. Vi gick från hus till hus och från samlingslokal till samlingslokal. En kvinna berättade att tre av hennes barn dött av mässlingen. Hon berättade det med sådan värdighet och passion att alla närvarande rördes till tårar, även jag.” Vår volontär sade: ”Det du gör för dig själv försvinner när du dör, men det du gör för andra lever vidare till minne av dig.”⁴

Vi fortsatte också med vår fyraåriga plan att hjälpa de som drabbades av tsunamin 2004 i Indonesien och södra Asien. Pengar donerades till 902 hem, 3 samlingslokaler, vattenprojekt i 24 byar, 15 skolor och 3 vårdcentraler. En samhällsledare sade: ”Invånarna är glada och känner sig välsignade över att ha samlingslokalen … Det är en plats där vi kan be … och undervisa barnen … Vi vill tacka [kyrkan] för att den byggde lokalen åt vårt folk … Vi ska be till Gud att han må välsigna [kyrkan] och ge den framgång i framtiden. Tack.”⁵

I Etiopien hjälptes lokala samhällen att få rent dricksvatten. Kyrkan borrade brunnar och uppförde vattencisterner. Samhällena bidrog genom att organisera en vattenkommitté och grävde alla diken för ledningarna som skulle föra vattnet från cisternerna till varje by. I vissa fall var det en sträcka på över fem kilometer.

En del samhällen hade svårt att uppfylla sitt ansvar att gräva dikena. Marken var hård, torr och bestod av lera, vilket gjorde det mycket svårt att gräva. I ett samhälle upphörde en skola med 1 500 elever med sina vanliga skolaktiviteter tills alla hade hjälpt till att gräva klart dikena. Eftersom de arbetade började andra medlemmar i samhället också att hjälpa till. Vid ett tillfälle fanns det en två kilometer lång kedja med människor som grävde.

Tack för er omtanke, er godhet och er generositet. Må vi fortsätta att lätta vår nästas börda, uppmuntra och hjälpa de lidande, öppna vår börs för att bistå de fattiga och räcka ut en hjälpande hand. Jag vittnar om Herren Jesu Kristi gudomlighet och hans evangelium. Det är min bön att vi må fortsätta njuta välsignelserna av sant lärjungeskap genom att i det tysta hjälpa andra. I Jesu Kristi namn, amen