Skulle jag ge upp skolan för en mission?

Jag tog examen från high school 1992 och skickade genast in mina papper om att verka som heltidsmissionär. När min kallelse kom hade jag just blivit antagen till ett av de bästa universiteten i Nigeria för att studera medicin.

I Nigeria är det svårt att komma in på läkarutbildningen och det är inget som man vill gå miste om. När några vänner och familjemedlemmar försökte övertala mig att överge missionskallelsen förklarade jag för dem att jag hade ett ansvar att tjäna och att jag hade sett fram emot att få göra det sedan jag blev medlem i kyrkan sex år tidigare. Jag var övertygad om att jag åter kunde bli antagen till läkarutbildningen efter min mission, men många trodde att jag skulle ångra mitt beslut.

Jag är tacksam mot mina hemlärare och mot de familjemedlemmar och vänner i kyrkan som stöttade mig i mitt beslut att tjäna. Genom att vara med på seminariet, studera skrifterna och leva efter evangeliet stärktes jag i mitt beslut.

Som missionär satte jag upp mål och arbetade hårt. Tjugofyra månader senare blev jag hedervärt avlöst. Herren välsignar hemvända missionärer men har inte lovat att de blir immuna mot svårigheter. För en nigeriansk hemvänd missionär kan dessa svårigheter bland annat innebära arbetslöshet och brist på pengar till en utbildning.

Under de tre första åren efter min mission klarade jag tre inträdesprov men blev inte antagen till läkarutbildningen igen. Under samma tre år kunde jag inte hitta något jobb. Jag frestades att tro att några av mina vänner och familjemedlemmar hade haft rätt och att det var ett misstag att avstå från läkarstudierna.

På missionen lärde jag mig att lägga mina bördor på Herren, så jag lät honom vägleda mitt liv enligt hans vilja. Så snart jag gjorde det började saker och ting ordna sig — men inte som jag hade planerat.

En fastesöndag bestämde jag mig för att fasta och be innerligt om att få hjälp av Herren. Den kvällen knackade det på dörren. När jag öppnade blev jag förvånad över att se en bekant som jag hade träffat under en säkerhetskurs som jag hade gått sex månader tidigare. Han sade att det fanns en tjänst öppen som säkerhetsoperatör i företaget som hans äldre bror arbetade för och att tjänsten behövde tillsättas omedelbart. Jag var den enda personen han kom att tänka på.

Nästa dag anställdes jag av företaget. Den upplevelsen bekräftade för mig att min himmelske Fader inte hade övergett mig och att jag behövde lita på honom. Jobbet visade sig bli en språngbräda till andra jobb.

Gudomliga välsignelser avgörs inte bara av jordiska prestationer. Jag kämpade i flera år efter min mission för att få ”jordisk” stabilitet, men Herren välsignade mig andligen. Jag uppmanades i min patriarkaliska välsignelse att gifta mig och lovades att möjligheten till högre utbildning skulle komma. Det gjorde den.

Jag läste aldrig till läkare, men jag har fått motsvarande examina i redovisning och matematik. Herren välsignade mig så småningom med tillräcklig materiell stabilitet för att jag skulle kunna gifta mig.

Om vi verkar hedervärt som missionärer är Herren bunden att välsigna oss när vi söker efter möjligheter till högre utbildning efteråt. Inget i en ung mans eller ung kvinnas liv kan överträffas av en heltidsmissions upplevelser, lärdomar och välsignelser.