Skydd från hotet inifrån Legenden om Mixco Viejo

Mixco Viejo, en ruinstad nära familjen Iquics hus, grundades så tidigt som 900 år f Kr. Före dess fall för nästan 500 år sedan måste det ha varit en imponerande syn. Den befästa staden låg på en rad höga kullar som var svårtillgängliga på alla sidor. Arkeologer beräknar att staden en gång hade över 1 500 invånare och att det fanns ytterligare 7 000 invånare i de omgivande dalarna.

Delar av Mixcos fall är okända, men legenden ger en del information. År 1525 belägrades Mixco Viejo av den spanska konkvistadoren Pedro Alvarado. Spanjorerna och deras inhemska allierade försökte i över en månad att inta staden och led stora förluster. Men Mixco Viejo förblev ett till synes ogenomträngligt hem för dess folk.

Enligt legenden fanns det emellertid en annan väg in — en hemlig passage som ledde in i staden från en avlägsen grotta. Det var en passage som folket i Mixco Viejo kanske inte såg något behov av att försvara eftersom den var så liten och så väl dold.

Spanjorerna fann den. De tog sig in genom den lilla öppningen som folket hade lämnat åt sitt öde, överraskade stadens invånare från insidan och förstörde Mixco Viejo.

President Iquic tror att hemmet och familjen är som Mixco Viejo — andligt belägrade av Satan som ”för … krig mot Guds heliga och omringar dem på alla sidor”. (L&F 76:29)

”Fienden letar alltid efter en väg in”, säger president Iquic. ”Vi får inte hittas sovande.”

Ingen fysisk eller andlig vägg kan hålla en fiende borta som hittar en obevakad dörr. Guds profeter har varnat för farliga öppningar genom vilka fienden kan ta sig in, oavsett hur starka väggarna är. Många av de här dörrarna har ett samband med vad vi tittar på, vad vi lyssnar på och hur vi tillbringar vår tid. Men när vi har hört profetens varningar är det vår sak att bestämma vad vi ska göra.

Den Helige Anden är avgörande när vi ska bedöma om det vi gör stärker oss eller försvagar oss.

”Sättet att döma är så tydligt … liksom dagsljuset skiljer sig från den mörka natten”, lärde Mormon. ”Ty se, Kristi Ande ges åt varje människa för att hon skall kunna skilja gott från ont.” (Moroni 7:15–16)

”Vi behöver den Helige Anden som vår vägledare”, säger president Iquic. ”Vi bör ta med sådant i vårt liv som inbjuder den Helige Anden och ta bort sådant som sårar honom.”

”Regeln är tydlig”, lärde äldste David A Bednar i de tolv apostlarnas kvorum. ”Om någonting vi tänker på, ser, hör eller gör avlägsnar oss från den Helige Anden, bör vi sluta med att tänka på, se, lyssna på eller göra det … Att ta ’den Helige Anden till [vår] vägledare’ (L&F 45:57) är möjligt och nödvändigt för vår andliga tillväxt och överlevnad i en alltmer ondskefull värld.”¹

I dag försöker folket bevara och återuppbygga Mixco Viejo — en svår uppgift efter 500 år.

President och syster Iquic försöker bevara sin familj och stärka den mot världen, också det en svår uppgift, men den blir möjlig genom att de har familjebön (se L&F 10:5), studerar skrifterna tillsammans (se 1 Nephi 15:23–24), har hemaftnar (se 2 Nephi 25:26) och undervisar om vikten av lydnad (se L&F 88:34).

President och syster Iquic undervisar också om omvändelse eftersom de inser att trots allt de och barnen kan göra för att skydda sig så kan det finnas andra dörrar som behöver bevakas. Och i ett svagt ögonblick kan någon falla på grund av en distraktion.

För att förbereda sig för sådana situationer inser president och syster Iquic att de inte bara måste undervisa sina barn om att ha tro på Jesus Kristus och på hans försoning, utan också om omvändelse (se L&F 68:25) så att deras barn, när de gör misstag, ser sprickan i väggen och vet hur de ska laga den.

”Frestelser kommer alltid att finnas”, säger president Iquic. ”Vi måste inse våra misstag och omvända oss fort. Annars hindrar de vår utveckling och håller oss borta från Andens beskydd.”

Dagen lider mot sitt slut och med legenden om Mixco Viejo i åtanke lägger president Iquic bort sina verktyg och kallar samman familjen till kvällsbön mot det allt tätare mörkret.