Allt jag kan ge

Jag var stressad över hur jag skulle betala för allt det jag ville göra under sommaren: lektioner, kurser, sommarläger och så vidare. Jag ville bara gråta. Men sedan började jag tänka på allt jag hade fått lära mig om att lita till och tro på Herren. Jag bestämde mig för att lägga situationen i Herrens händer och lita på att om det var hans vilja så skulle han bereda en utväg.

Det dröjde inte länge förrän mamma hittade en oinlöst check från ett jobb jag hade tidigare under året, och dagen därpå fick jag lite pengar på posten som pris för att jag hade kommit på andra plats i en tävling. Det stärkte verkligen mitt vittnesbörd om att Gud lever, att han älskar och bryr sig om mig och att han vill hjälpa mig.

Jag var så tacksam och kände så stor kärlek till min himmelske Fader och Frälsare. Det kändes som om jag skulle brista! Jag ville visa hur tacksam jag var. Jag ville prisa Gud så mycket jag kunde och dela med mig av den känslan. Andra har gjort det genom att komponera en sång, skriva en dikt eller måla en bild, men jag kände inte att jag kunde göra något av det. Jag insåg att det enda jag kunde ge som skulle vara tillräckligt var mitt liv — att vara ”ett föredöme för de troende” (1 Tim 4:12), att ge mitt liv till Kristus. Det är allt han begär, och det är allt jag kan ge.