Mary Fielding Smith

Mary Fielding Smith, en trofast kvinna i kyrkan, lämnades att ensam ta hand om flera små barn medan hennes make satt i Libertyfängelset under vintern 1838–1839. Pöbelhopar attackerade hemmet och en son dog nästan till följd av attacken. Som hustru till Hyrum Smith blev Mary änka när hennes make dödades i Carthagefängelset den 27 juni 1844. Hon och Emma Smith fick utstå många svårigheter tillsammans med sina män, Hyrum och Joseph Smith. Idag beundras Mary som en av de mest ståndaktiga pionjärerna i kyrkans begynnelse.

Mary gifte sig med Hyrum Smith den 24 december 1837. Hyrums första hustru Jerusha hade dött i barnsäng och Mary tog hand om Hyrums små barn som om de hade varit hennes egna. Hyrum och Mary fick också två barn tillsammans. Det ena barnet som hette Joseph F. Smith blev senare kyrkans sjätte president.

När de heliga lämnade Nauvoo för Saltsjödalen efter att Joseph och Hyrum hade lidit martyrdöden bestämde Mary sig för att göra resan. Hon och hennes barn tilldelades en grupp att färdas med, och gruppledaren sade att hon skulle bli en börda för de andra och inte försöka göra den svåra resan. Mary svarade: ”Jag ska komma före dig till dalen, och utan att be dig om någon hjälp.”¹ Resan blev svår men hon kom med sina barn till Saltsjödalen den 23 september 1848, en dag före gruppledaren som hade tvivlat på henne.

Mary Fielding Smith förblev trofast till slutet av sitt liv. Hon betalade tionde också när hon var fattig. När någon på ett olämpligt sätt föreslog att hon inte skulle bidra med en tiondel av potatisen hon hade odlat det året, svarade hon: ”Du borde skämmas. Vill du förmena mig en välsignelse? … Jag betalar mitt tionde, inte endast därför att det är en Guds lag, utan också därför att jag väntar mig välsignelser därigenom.”² Hon anlade en gård i Saltsjödalen och undervisade sina barn om evangeliet. President Joseph F. Smith sade senare: ”Hon lärde mig heder, dygd, sanning och redbarhet mot Guds rike. Hon undervisade mig inte bara genom föreskrifter utan också genom sitt exempel.”³