Stöttad av hans kärlek

När jag fick kallelsen att verka som elevaktivitetsledare kände jag mig fullkomligt överväldigad. Jag var blyg och visste att det skulle bli svårt för mig att planera aktiviteter. Jag kände mig helt otillräcklig och var nervös och missmodig.

I ren desperation vände jag mig till min himmelske Fader. ”Hur kan jag göra det här?” bad jag. ”Jag är liten och svag.”

Just då hörde jag en fridfull liten viskning inom mig: ”Gå, min dotter. Jag älskar dig.”

Det svaret från en kärleksfull Fader stärkte mig. Stärkt av den maningen kände jag att jag kunde göra vad som helst. Vetskapen om att han är medveten om mig, att han älskar mig, att han stöttar mig, var allt jag behövde för att fullgöra min kallelse på ett bra sätt.

Jag vet att vår himmelske Fader älskar oss och hör våra böner, oavsett vilka svårigheter vi har. När vi vänder oss till honom kan vi få vägledning och uppmuntran medan vi strävar efter att fullgöra våra kallelser.