Sång i Singapore

”Vårt ursprungliga mål var att ena ungdomarna”, säger Kate Loreto, Unga kvinnors president i staven. ”Vi har ungdomar i åtta olika församlingar och med skiftande kulturell bakgrund. Det är svårt för dem att umgås med varandra. Så vi tänkte: Varför inte ordna en musikal för att föra dem samman?”

Ledarna valde musik som inspirerats av listan med råd till ungdomar från president Gordon B. Hinckley (1910–2008).¹ Den här musiken valdes ”för att ungdomarna skulle kunna införliva texterna i sitt medvetande, känna Anden och följa normerna”, säger Connie Woo, huvudansvarig för musikalen. ”Vi ville engagera så många ungdomar som möjligt”, säger syster Woo. Totalt framträdde 78 ungdomar.

Alla ungdomar kanske inte hade samma drivkraft i början, men nästan alla fortsatte att komma till övningarna eftersom de tyckte om vänskapen, sången och framför allt Anden.

När temat hade valts och övningarna organiserats fick ungdomarna ansvar för olika delar av uppsättningen och tilldelades olika kommittéer som passade deras talanger.

Ally Chan, 18 år, från Singapores andra församling erbjöd sig att hjälpa till i kostymkommittén. ”Vi behövde välja kläder som var anständiga, vilket var mycket viktigt, och de behövde vara billiga, ungdomliga och samtidigt se bra ut på scenen”, sade hon. Hon lärde sig hur man fattar beslut baserade på evangeliets normer och att arbeta med andra, och hon var också glad över hur ungdomarna såg ut i kläderna.

Canden Petersen, 15 år, från Singapores första församling utnämndes till köransvarig för att se till att alla övningarna fungerade. Det var bland annat hans uppgift att utse någon att hålla bön, att uppmuntra och hjälpa ungdomarna att vara med på övningar och lekar, att tala om var de skulle stå eller sitta på scenen. ”Jag skulle också be några unga män hjälpa till att sätta upp och ta bort kulisser och se till att ungdomarna gjorde sina uppgifter”, säger han. ”Jag tyckte att det ansvaret var bra för ungdomarna. Förhoppningsvis hjälpte det dem att inse att Herren kallar ledare nu, inte bara bland de vuxna. De kan och bör stödja sina ledare oavsett ålder eller erfarenhet.”

Kandace Lim, 18 år, från Woodlands församling hade flera uppgifter, bland annat som medlem i kostymkommittén, koreografikommittén och fotokommittén och även att sjunga ett solo. Hon säger följande om alla sina ansvarsuppgifter: ”Det var mamma som inspirerade mig att ta alla de här uppgifterna. Hon sade att om det finns en möjlighet att tjäna så ska man verkligen göra det. Om man tackar ja till uppgiften och gör sitt bästa så kommer Herren definitivt att hjälpa en igenom de svårigheter som man kan ställas inför.”

Förutom de här administrativa uppgifterna behövdes också sångare. John Lee, 17 år, från Clementi församling var en av de modiga själar som erbjöd sig att sjunga ett solo. Hans resonemang var enkelt: ”Jag tycker ju om att sjunga. Det ger en bra känsla.”

Ezra Tadina, 17 år, från Woodlands församling kände inte att han kunde sjunga så han hittade ett annat sätt att bidra. ”Jag valde att engagera mig”, säger han, ”och jag är faktiskt den som har rollen att prata om att vara engagerad. Jag känner för budskapet eftersom jag vet att det är sant.”

Övningarna hölls från november 2009 till mars 2010. Under den tiden samlades ungdomarna varje fredagskväll i stavscentret för att öva, utom på helgdagar. Den tid och det engagemang som krävdes av ungdomarna var ingen liten uppoffring med tanke på det tidspressade schema som ungdomar i Singapore har.

Olivia Hoe från Bedoks församling som går första året i junior high school valde att delta därför att ”oavsett vilka svårigheter jag än får i livet så är det ju evangeliet som håller mig upprätt och tar mig igenom svårigheterna. Vetskapen om att det finns någon som vakar över mig och älskar mig fullkomligt ger mig stor tröst, och jag tror att det är mer än tillräckligt för att hålla mig i gång varje dag.”

Många av de andra ungdomarna hade andra förpliktelser, men de visste att Herren hade banat vägen för dem. Så var fallet för sextonåriga Amanda Ho från Singapores andra församling. ”Jag hade danslektioner som inföll samtidigt som några av repetitionerna inför musikalen, men mirakulöst nog ändrade skolan på lektionsschemat så att jag kunde vara med på repetitionerna”, säger hon.

Efter månader av repetitioner var föreställningen klar att framföras. Tack vare tonåringarnas entusiastiska marknadsföring kom över 700 personer för att se dem under tre föreställningar. När ungdomarna framförde sitt budskap genom sånger, dans, instrumentalmusik och egna vittnesbörd blev många i publiken rörda.

Gruppen hade också uppmanats att inbjuda sina vänner som inte tillhörde kyrkan till föreställningen och göra det till ett missionärstillfälle. Michael Lee, 18 år, tog uppmaningen på allvar. ”Jag bjöd in sex vänner, och tre av mina skolkamrater och en lärare kom”, säger han. Föreställningen gjorde särskilt intryck på hans lärare. ”Han sade att det var en underbar upplevelse. Han bad till och med om att få häftet Vägledning för de unga. Han sade att han kände energin som kom från de optimistiska ungdomarna.”

Ledarna uppnådde sitt ursprungliga mål att föra samman ungdomarna. ”När jag satt där och tittade upp på var och en av dem under föreställningen fylldes hjärtat av glädje”, säger syster Woo. ”Det handlade inte om hur bra de såg ut, hur väl se sjöng och spelade eller hur väl de framförde vad de skulle säga. Det handlade inte om vilken skola eller vilket land de kom från. De var enade.”

Musikalen hjälpte många att få ett starkare vittnesbörd. En del säger att de nynnar på musiken och sjunger sångerna var de än är, och budskapet i sångerna hjälper dem igenom deras dagliga utmaningar. Många av dem blev inte bara goda vänner utan också andliga stöttepelare så att de kan bygga upp varandra när livet blir jobbigt. De kan hjälpa varandra att hålla sig på den smala stigen och växa andligt.