Jag valde den goda delen

När jag förberedde min dotters bröllop var mina tankar så upptagna med bröllopsplanerna att jag sällan tänkte på något annat än min checklista. En morgon tittade jag på min långa lista med uppgifter. Jag gjorde framsteg, men behövde fortfarande göra en del djuprengöring. Han hade skjutit upp att rengöra kökspersiennerna så jag bestämde mig för att ta mig an den uppgiften.

När jag klättrade upp på bänken med trasor, borste och rengöringsmedel såg jag att det skulle bli ett smutsigt jobb. Medan jag arbetade vandrade mina tankar till berättelsen om Marta och Maria, systrarna som välkomnade Frälsaren in i sitt hem. Medan Marta ”var helt upptagen med allt som skulle ställas i ordning … satte sig [Maria] vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord”. Marta bad Jesus uppmana hennes syster att hjälpa till med sysslorna, men Frälsaren sade till henne att ”Maria har valt den goda delen” (se Luk. 10:38–42).

”Idag måste jag bara vara Marta”, tänkte jag. Sanningen var den att jag hade varit Marta i flera veckor, ”helt upptagen” med triviala uppgifter och bröllopsförberedelser.

Mina tankar vandrade igen, och jag försökte komma ihåg när jag senast hade rengjort mina persienner så noggrant. Jag tänkte på de två flickor som hade kommit för att hjälpa mig förbereda en sammankomst hemma hos mig för två år sedan. Tillsammans hade de skurat köket från golv till tak, inklusive persiennerna. Det minnet påminde mig om deras mor, en gammal vän som jag inte hade pratat med på åratal.

Just då tog jag telefonen och knappade in hennes nummer för att berätta för henne om min dotters bröllop. Jag förväntade mig inte att hon skulle svara eftersom hon undervisade i en skola, men jag råkade ringa under hennes planeringstimme. Vi tillbringade den följande timmen med att skratta, gråta och berätta. Hon hade nyligen gått igenom en svår skilsmässa och hade känt sig ensam och övergiven. Medan vi pratade lyftes våra andar och våra hjärtan fick tröst.

Jag förundrade mig över hur Herren kunde arbeta genom mig också när jag gjorde något så trivialt som att rengöra persienner. Jag förundrades ännu mer över sanningen att han känner och älskar var och en av oss tillräckligt för att sända hjälp just i det ögonblick när vi behöver det.

Den kvällen log jag när jag bockade av ”rengör kökspersiennerna” på min lista. Jag kände mig nöjd med att ha genomfört uppgiften, men känslan av tacksamhet över att jag hade varit ett redskap i Herrens händer var större. Han hade visat mig hur jag kunde vara en Maria som valde den ”goda delen” fastän jag var en Marta som var ”helt upptagen” med mina sysslor.