Solstrålar, informationstjänsten och glädjen i evangeliet

För några år sedan, när äldste M. Russell Ballard och jag var de rådgivande generalauktoriteterna för kyrkans informationstjänstavdelning, insåg vi att media ofta kontaktade människor som inte tillhörde kyrkan för att få veta mer om kyrkan. Vi ville få en förändring till stånd, äldste Ballard och jag, så under ledning av första presidentskapet började vi besöka de större dagstidningarnas ledarredaktion och ge dem budskapet att vi som sista dagars heliga är politiskt neutrala. Vi tar inte ställning när det gäller partikandidater. Men vi vill däremot vara de som förklarar vad vi själva tror på. ”Vi vill att ni”, sade vi till dem, ”ska komma och prata med oss om ni ska skriva om vad vi tror på.”

Dessa besök blev väl emottagna och vi upptäckte att vår begäran fick gensvar. Och nu ser vi en mycket bättre förståelse av sista dagars heliga i media. Vissa gamla stereotyper har försvunnit och vi upptäcker hur andra ser oss som ett folk med karaktär som försöker ha en intelligent och välunderrättad syn på livet. Vi har också lagt märke till att man utanför kyrkan inte ser alla sista dagars heliga som likadana. Vårt folk skiljer sig åt från varandra på bra och intressanta sätt.

Med denna nya inställning är det en underbar tid att vara medlem i kyrkan, och för medlemmarna att höja rösten och besvara frågor från vänner och grannar om vår tro. När vi gör det, är inget viktigare än att vi känner glädje och att vi gläds åt Jesu Kristi evangelium. Vi vet hur slutresultatet blir, vi vet vem Jesus Kristus är och vi har möjlighet att ta emot välsignelser från en kärleksfull Fader i himlen.

Jag tycker det är intressant att våra bästa medlemsmissionärer, de som utnyttjar möjligheten att berätta om evangeliet, ofta är glada personer. När jag var verkställande chef för missionärsavdelningen lade vi plötsligt märke till några dop i Frankrike. Vi undrade glatt vilka orsakerna var, och det fanns flera. Men en av huvudorsakerna var en syster som gick till arbetet på måndagsmorgonen och berättade om solstrålarna. Efter sabbatsdagen berättade hon — med stor glädje och förtjusning — för sina medarbetare om hur hon hade undervisat de små barnen dagen innan. Det dröjde inte länge förrän hennes medarbetare knappt kunde bärga sig förrän de fick höra henne berätta om solstrålarna. Och vad hade det för verkan? Här var en grupp personer med samma bekymmer som vi alla har om världen och framtiden, och plötsligt fanns det någon som inte bara var glad, utan glad för barnen — som representerar framtiden. Den här systern älskade bevisligen Frälsaren, och den kärleken strålade om henne. Hennes medarbetare ville veta mer.

Om vi gläds åt det vi har, om vi är glada och ger uttryck för det, så blir vi ännu gladare. Vi gör det som Herren vill att vi ska göra, vi blir bättre som personer, och genom att umgås med oss blir de runt omkring oss — våra barn och vänner och grannar — gladare. Glädje är nyckeln. När vi delar med oss av glädjen i evangeliet åstadkommer vi det som Herren vill att vi ska åstadkomma.