Vårt tionde kom först

Sommaren 2006 arbetade min make som lastbilschaufför. Eftersom han var iväg hemifrån omkring två veckor åt gången så vilade ansvaret för att betala räkningarna huvudsakligen på mig. Hans arbete var sådant att vår inkomst varierade från månad till månad, vilket gjorde det svårt att budgetera våra pengar.

I juli det året var lönen mindre än vanligt och mindre än vad jag hade planerat. När jag hade löst in checken jämförde jag beloppet i banken med vår lista över utgifter. Jag kom fram till att för att kunna betala allt, inklusive vårt tionde, behövde vi ha ytterligare 30 dollar. Vi betalade ett fullt tionde. Vi lärde oss nämligen en läxa några år tidigare när vi hade kommit efter med tiondebetalningen. Att hoppa över tiondet den här gången var inte ett alternativ.

Jag mindes att jag hade hört berättelser om människor som skrev sina tiondecheckar fastän de hade ont om pengar, och att de sedan fick pengar på mirakulösa sätt. Jag skrev oftast checkarna i den ordning som de behövde skickas den dagen, så tiondechecken var sällan den första jag skrev. Men den här dagen bestämde jag mig för att jag behövde skriva tiondechecken först, med vetskap om att Herren skulle bereda ett sätt för oss att betala våra räkningar.

Måndagen därefter fick jag veta att en kurs som jag hade anmält min äldste son till hade ställts in, och checken på 20 dollar som jag hade skrivit månaden innan kom tillbaka. När jag salderade min checkbok och räknade in de 20 dollarna såg jag att jag hade räknat fel veckan innan. Dessutom fick jag två dagar senare tillbaka 36 dollar från en läkarmottagning eftersom vi hade betalat för mycket på en räkning. Så i stället för att ha 30 dollar för lite, hade vi nu nästan 50 dollar extra.

Herren hade uppfyllt sitt löfte i Malaki 3:8–12 att om vi betalar vårt tionde så ska han låta välsignelser strömma ut. Jag vet att vi blev välsignade därför att vi följde Herrens befallning att betala vårt tionde först.