Följ oberoendets principer

Larry Hiller, Kyrkans tidningar och Kathryn H. Olson, Kyrkans välfärdstjänst

Luis Quispe från La Paz i Bolivia kanske bara ser med ett öga, men han har en tydlig vision av sitt mål att vara oberoende och kunna ta hand om sin familj. Fastän Luis ställs inför ekonomiska prövningar och hälsoproblem känner han tillförsikt inför framtiden. Han gör allt han kan för att hjälpa sig själv samtidigt som han erkänner sitt beroende av sin Fader i himlen. ”Jag har lärt mig att inget är omöjligt när man har vår himmelske Faders hjälp”, säger han.

Oberoende: En andlig och timlig princip

Under de senaste åtta åren har denna 46-årige far till sex barn växelvis arbetat och studerat för att kunna ta examen i agronomi. Under sin studietid har Luis rest nästan 10 mil från sitt lilla samhälle Achacachi för att kunna studera vid Universidad Mayor de San Andres. Trots denna uppoffring är Luis nu klar med sin utbildning och kan fokusera på sitt nästa mål att skaffa sig en egen gård.

Luis är ett bra exempel på oberoende i timliga saker så som arbete, välfärd och matförråd. Men oberoendets princip är lika mycket andlig som den är timlig. Äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas kvorum har sagt att ”oberoende innebär att vi tar ansvar för vår andliga och timliga välfärd och för dem som vår himmelske Fader anförtrott i vår vård.”¹

Herren har sagt att han aldrig har instiftat någon lag som bara var timlig (se L&F 29:34–35). Kanske är det meningen att befallningen att arbeta ska välsigna oss lika mycket andligt som den ska försörja oss fysiskt (se 1 Mos. 3:17–19).

Andligt oberoende

Det timliga oberoendets välsignelser blir särskilt tydliga i kristider, till exempel vid naturkatastrofer, arbetslöshet eller ekonomiskt kaos. Men det andliga oberoendet är lika viktigt under sådana tider. De som har en fast andlig grund välsignas med frid, försäkran och större tro när de ropar till sin himmelske Fader om hjälp.

Kyrkans ledare råder oss att förbereda oss för andliga kriser. President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, har sagt:

”Vi har undervisats om att lagra … föda, kläder och om möjligt bränsle — hemma. …

Kan vi inte se att samma princip kan tillämpas på inspiration och uppenbarelse, på lösandet av problem, på rådgivning och på ledning? …

Om vi förlorar vårt känslomässiga och andliga oberoende, vår självtillit, kan vi försvagas lika mycket, kanske mer, än om vi blir materiellt beroende.”²

Ge och ta emot

Oberoende ska inte förväxlas med fullkomlig självständighet. Vi är trots allt i slutändan beroende av vår himmelske Fader i allting (se Mosiah 2:21). Vi behöver hela tiden hans vägledning, omsorg och beskydd.

Vi är också beroende av varandra. Eftersom vi får olika andliga gåvor förväntas vi dela med oss av det vi har fått så att alla kan välsignas (se L&F 46:11–12). Nyckeln är att bli oberoende i det vi har kraft till, att tjäna andra när vi kan och att låta andra få välsignelsen att tjäna oss när så behövs.

Ju mer oberoende vi är — både andligt och timligt — desto större förmåga har vi att göra gott. Äldste Hales har sagt: ”Vårt yttersta mål är att bli lika Frälsaren, och det målet uppnås bättre när vi osjälviskt tjänar andra. Vår förmåga att tjäna ökar och minskar med nivån av vårt oberoende.”³

Ett personligt ansvar

Luis Quispe har sett sin ihärdighet och tillit till Herren resultera i timliga välsignelser som arbete, en universitetsexamen och en starkare familj. Dessa timliga välsignelser har i sin tur stärkt hans tro. Han följer uppmaningen från president Spencer W. Kimball (1895–1985): ”Ingen sann sista dagars helig vill, så länge som han är fysiskt eller känslomässigt i stånd till det, frivilligt flytta bördan av sin egen eller sin familjs välfärd på någon annan. Under inspiration från Herren och med sitt eget arbete kommer han så länge han kan, försörja sig själv och sin familj med livets andliga och timliga förnödenheter.”⁴

Ju mer oberoende vi är — både andligt och timligt — desto större förmåga har vi att göra gott.