Släktforskning: Frid, beskydd & löften

Jag tror att vi kan hämta en mäktig tankeställare från den första familjen i Mormons bok – Lehis familj – som vi kanske inte lagt märke till. Lehis familj kan lära oss mycket om familjeuppteckningar – varför Herren finner dem viktiga och varför vi bör finna dem viktiga.

När berättelsen inleds fostrar Lehi och Sariah sina döttrar och fyra söner i Jerusalem, och har ett ganska bekvämt liv i den stora staden. Deras liv förändrades för alltid när Herren befallde Lehi att bege sig ut i ödemarken med sin familj.

Lehi lydde, och han och hans familj lämnade bakom sig sina materiella ägodelar och begav sig ut i ödemarken. Efter att ha färdats ett tag sa Lehi till sin son Nephi:

”Se, jag har drömt en dröm i vilken Herren befallde mig att du och dina bröder skall återvända till Jerusalem.

Ty se, Laban har judarnas uppteckning och likaså mina fäders släktlinjer, och de är inristade på plåtar av mässing” (1 Ne. 3:2–3, kursivering tillagd).

Tack vare den här befallningen är våra familjer välsignade med följande stora uttryck av tro och lydnad från Nephi: ”Jag skall gå och göra det som Herren har befallt, ty jag vet att Herren inte ger människobarnen några befallningar utan att bereda en utväg för dem att utföra det som han befaller dem” (1 Ne. 3:7).

Mässingsplåtarna var en uppteckning. De innehöll skrifterna, men de innehöll också Lehis släktlinjer. Herren visste hur viktigt det var att bevara den uppteckningen för många kommande generationer.

Har du någonsin undrat över varför Herren inte befallde Lehi, istället för hans söner, att gå tillbaka för att hämta uppteckningen? Han var familjens patriark. Herren gav honom synen. Skulle inte Lehi ha haft större inflytande över Laban än hans söner?

Vi känner inte till varför Herren befallde Lehis söner att återvända till Jerusalem, men vi vet att de hade svårigheter med att utföra det som Herren bad dem göra. Uppgiften var svår och den satte deras tro på prov. De lärde sig mycket som var värdefullt som skulle vara dem till stor hjälp under resan i ödemarken. Det viktigaste var kanske att de lärde sig att när Herren befaller så bereder han verkligen en utväg.

Vi kan fundera över vad Herren vill att våra söner och döttrar ska lära sig när de ”återvänder” för att hämta våra familjeuppteckningar? Hur bereder han en väg för dem? Finns det upplevelser han vill att de ska få? Uppmanar vi dem att ha dessa upplevelser? Vilka välsignelser hoppas han att han kan ge dina söner och döttrar genom tempeltjänst och släktforskning?

När Nephi och hans bröder återvände till sin fars tält tog Lehi ”de uppteckningar som var inristade på plåtarna av mässing, och han utforskade dem från början”. Där hittade han ”de fem Moseböckerna”, ”de heliga profeternas profetior” och ”sina fäders släktlinjer, varigenom han visste att han var en ättling till Josef … som såldes till Egypten”. Och när Lehi ”såg allt detta fylldes han av Anden” (1 Ne. 5:10, 11, 13, 14, 17).

Lehi undervisade sedan sin familj om det han hade lärt sig av plåtarna. Man kan säga att hans tält blev hans släktforskningscenter och läroanstalt, precis som våra hem borde vara.

Det är lätt att förstå varför Herren ville att Lehis familj skulle ha dessa uppteckningar. De gav hans efterkommande en känsla av identitet genom att de länkades till trofasta patriarker i det förflutna och inplantade i deras hjärtan ”de löften som gavs till fäderna” (L&F 2:2, JS–H 1:39). De här uppteckningarna var så viktiga för de ofödda generationernas tro att Anden talade om för Nephi att utan dem skulle en hel ”nation nedsjunka och förgås i otro” (se 1 Ne. 4:13).

Ett annat folks upplevelser i Mormons bok visar hur sant det är att när uppteckningar går förlorade går också sanning förlorad, och resultatet för framtida generationer kan vara ödesdigert.

Mulekiterna lämnade Jerusalem ungefär samtidigt som Lehis familj. Men till skillnad från Lehis familj ”hade de inte fört med sig några uppteckningar”. När Mosiah upptäckte dem omkring 400 år senare ”hade deras språk urartat, … och de förnekade sin Skapares existens” (se Omni 1:17). De hade förlorat sin identitet som förbundsfolk.

Mosiah lärde mulekiterna sitt eget språk så att de kunde lära av uppteckningarna han hade. Resultatet blev att mulekiterna undergick en förvandling från ett oroligt, gudlöst samhälle till ett samhälle som förstod Guds lycksalighetsplan för dem – och deras familjer.

Bild

family going to the temple

Kunskapen om vilka vi är i relation till Gud och till varandra förändrar vårt sätt att tänka, handla och behandla andra. Uppteckningar är en viktig del av vår identitet och vårt perspektiv. Tillbakablickar förbereder oss för att gå framåt.

Föräldrar, har ni uppmanat er familj att ”återvända”? Har er familj skilts från sina uppteckningar – eller från varandra – på ett eller annat sätt? Har familjebanden mellan det nuvarande och det förflutna klippts av? Vad hände i er familjs historia för att orsaka denna separering? Var det immigration, familjekonflikter, omvändelse till evangeliet eller bara tidens gång? Har ni ansträngt er nyligen för att hitta era förfäder på FamilySearch.org?

Israels hus har skingrats och på många sätt innefattar det skingringen av våra familjer och uppteckningar. Vårt ansvar ligger i att samla dem och, om det är nödvändigt, bota såren efter separationen. När vi flitigt söker efter att vända våra barns hjärtan till deras fäder, vänds också våra hjärtan till våra barn¹ och tillsammans upptäcker vi den frid och det läkande som kommer genom detta verk (se L&F 98:16).

Precis som Lehi skickade tillbaka sina söner till Jerusalem efter de heliga uppteckningarna, låt oss skicka våra barn tillbaka efter våra släktuppteckningar. Liksom Herren beredde en utväg för Nephi har han berett internet och annan teknik som gör det möjligt för våra barn att samla och hela våra familjer. Och han har berett tempel dit vi kan ta med oss namnen vi hittar och göra vår insamling permanent genom beseglingsförrättningar.

När min hustru Sharol och jag gifte oss beslöt vi oss för att vi skulle ha fyra söner. Herren hade en annan plan. Han gav oss fyra döttrar.

Vi har rest med våra döttrar genom ödemarken. Nu är de gifta och har barn och tar sig igenom sin egen ödemark. Har allt varit lätt längs vägen? Nej. Vi har haft vår beskärda del av klagan, och det har funnits många problem.

Livets ödemark kan vara besvärlig för familjer. När folk frågar: ”Hur står det till med dig och din familj?” svarar jag ofta: ”Vi har ingen akut kris just nu. Tackar som frågar.”

Men det finns också stunder av ren glädje längs vägen. Som patriarker och matriarker tillbringar vi mycket tid med att stärka våra barn inför ödemarken. Profeter i vår tid har lovat att släktforskningsarbetet ger ”skydd från motståndarens inflytande”² och en ”djup och beständig” omvändelse till Frälsaren³. Vilket kraftfullt sätt att samla, hela och besegla våra familjer.

Som vår familjs patriark har jag bett mina döttrar att ”återvända” för att finna uppteckningarna, ta namnen till templet och undervisa våra barnbarn. Jag har bett dem lära känna dem som de är gjorda av genom att släktforska.

Jag lovar dig att när du uppmanar dina barn att ”återvända” och finna era familjeuppteckningar kommer du att ”glädjas storligen” som Lehi och Sariah gjorde och ge ”tack till Israels Gud”. När du söker i dina uppteckningar ska du ”fyllas av Anden”, för du ska finna ”att de är värdefulla, ja, av stort värde”. Och du ska veta att ”det var enligt Herrens visdom att ni skulle föra dem med er” medan ni färdas ”i vildmarken mot löftets land” (se 1 Ne. 5:9, 17, 21–22).

Kyrkans finns här för att stödja och stärka din familj på den här färden. Jag lovar dig att när din familj arbetar på att samla uppteckningar, hela hjärtan och besegla familjemedlemmar, blir du och dina efterkommande – din familj – välsignade i all evighet.