Tills vi möts igen
Det gudomligt geniala i Herrens kyrka
Från ”Han slumrar icke, ej heller sover han”, Nordstjärnan, okt. 1983, s. 7–10. Standardiserad interpunktion och användande av stor begynnelsebokstav.
Gud utarbetar sitt mönster enligt sin egen storslagna plan.
Foto Mary Ouzounian, med tillstånd av kyrkans historiska museum
Det är alldeles uppenbart att detta verks organisation och kallelser till ledarskap har gudomlig ledning. Generalauktoriteterna är alla individer, var och en med sin egen personlighet. Var och en tar med sig till sitt kall erfarenhet och bakgrund av ytterst skiftande slag. Då frågor kommer upp till diskussion i kyrkans ledande råd, är var och en fri att ge uttryck för sina åsikter. Då man observerar denna intressanta process är det fascinerande att bevittna hur den Helige Andens kraft påverkar dessa män. Ursprungliga åsiktsskillnader, aldrig skarpa men icke desto mindre märkbara, mjuknar och formas till ett uttryck av enighet. ”Mitt hus är ett ordningens hus”, sa Herren (se L&F 132:8). Då jag bevittnar denna process upplever jag hur min tro ständigt förnyas. …
Till dem som uttrycker sitt bekymmer för att kyrkans president troligen alltid kommer att vara en ganska gammal man, vill jag säga: ”Vilken välsignelse!” Verket i denna utdelning sattes först på plats genom profeten Joseph Smith. Han var då ung och livfull, en man vars sinne inte fastnat i tidens traditioner. Han hade ett ungdomligt sinne som Herren kunde forma liksom fast, fuktig lera då han begynte sitt verk.
Josephs efterträdare var relativt ung då han ställdes inför det oerhörda ansvaret att leda ett helt folk genom ödemarken till att vara pionjärer i ett nytt land.
Men de grundläggande lärosatserna är nu fastlagda, och vi är fast etablerade som ett folk, åtminstone till dess Herren befaller ännu en förflyttning. Vi behöver inga nymodigheter. Vi behöver hängivenhet i att hålla oss till gudomligt framlagda principer. Vi behöver lojalitet mot vår ledare, vilken Gud utsett. Han var vår profet, siare och uppenbarare. Vi kommer aldrig att stå utan en profet om vi lever värdiga att ha en. Han behöver inte vara ungdomlig. Han har, och han kommer även fortsättningsvis att ha, yngre män som färdas över jorden i verkets tjänst. Han är den presiderande högprästen, innehavaren av alla de heliga prästadömets nycklar och är uppenbarelsens röst från Gud till hans folk.
Det finns ett gammalt talesätt med innebörden: ”Ungdom och handlingskraft. Ålder och visdom.”
För mig känns det oerhört tryggt att veta att så långt vi nu kan se in i framtiden kommer vi att ha en president som disciplinerats och fostrats, rannsakats och prövats, vars trohet till verket och vars redbarhet för Guds sak härdats i tjänandets ässja, vars tro har mognat och vars närhet till Gud odlats i många år. …
Vi behöver inte frukta för framtiden om vi håller fast vid uppenbarade principer.