Du kan vara en sann Guds man eller kvinna – trots dina brister

Under andra halvan av sista året på high school hade jag bara några korta månader kvar tills jag skulle fylla 18, officiellt bli vuxen, ta emot melkisedekska prästadömet och ordineras till äldste. Under en stor del av mina studier i skrifterna på den tiden letade jag efter ett exempel på vad en ”man” är och hur jag kunde bli en.

Ett av de bästa exemplen jag fann var en man som kallades att leda nephiternas här under några av de hemskaste krigen i hans nations historia. Han förkunnade att folket kämpade ”till minne av vår Gud och vår religion och frihet och vår fred, våra hustrur och våra barn” (Alma 46:12). Det var överbefälhavare Moroni. Den ledare om vilken Mormon skrev: ”Om alla människor hade varit, och vore, och alltid skulle vara som Moroni, se, då skulle själva helvetets krafter ha skakats för evigt” (Alma 48:17).

Det exempel som överbefälhavare Moroni utgjorde innefattade ”fullkomlig insikt”. Han ”gladdes [inte åt att göra andra illa]” utan hans ”själ gladdes åt sitt lands frihet och oberoende och … sina bröders frihet från träldom och slaveri”. Och hans ”hjärta svällde av tacksamhet mot sin Gud”. Han ”arbetade mycket hårt för sitt folks välfärd” och ”stod fast i tron på Kristus” (Alma 48: 11–13; kursivering tillagd). Alla de egenskaper hos överbefälhavare Moroni som beskrivs här är ju egenskaper som utgör sant lärjungeskap och som kan tillämpas på oss alla, både män och kvinnor.

Jag har försökt följa Moronis exempel genom att tjäna andra när tillfällen erbjuds, även när det är obekvämt. Jag försöker att inte bara hjälpa andra utan också undvika att behandla andra illa på något sätt om jag kan hjälpa det. Jag har också studerat våra nutida profeters ord mer. Och jag försöker arbeta hårt när tillfälle ges.

Befälhavare Moroni satte upp höga normer för vad en gudsman är. Och som ung bärare av melkisedekska prästadömet undrar jag ofta hur jag någonsin ska bli en gudsman, lika stark och trofast som befälhavare Moroni var. Att göra det jag redan gjort har varit en svår kamp.

I bergspredikan och även till nephiterna efter sin uppståndelse gav vår Frälsare Jesus Kristus instruktioner om hur man gör det. Efter att ha gett oss saligprisningarna och andra ord om lärjungeskap sa han: ”Var alltså fullkomliga, såsom er himmelske Far är fullkomlig” (Matt. 5:48).

Varje Guds man och kvinna förväntas bli fullkomlig – till slut. Men vi är alla mänskliga och benägna att synda. Så för att inge oss hopp lärde profeten Moroni att om vi kommer till Kristus och blir ”fullkomnade i honom … och avstår från all ogudaktighet och älskar Gud av all [vår] förmåga, allt [vårt] sinne och all [vår] styrka, då är hans nåd tillräcklig för [oss] så att [vi] genom hans nåd kan bli fullkomliga i Kristus” (Moro. 10:32). Vår himmelske Fader planerade att vi skulle vara mänskliga, men det betyder inte att vi inte kan vara Guds män och kvinnor med alla våra ofullkomligheter. Och jag är en av dem som är tacksam för det.

Vi kan vara Guds män och kvinnor fastän vi fortfarande snubblar och faller ibland. Allt vi behöver göra är att göra vårt bästa i våra liv i enlighet med evangeliet. Då hjälper Frälsaren oss resten av vägen till fullkomning.