När du drabbas av kronisk sjukdom

”Man får gilla läget, vad man än tycker om det”, säger en broder som tvingades sjukskriva sig medan hans fru började jobba igen för att försörja familjen. Han tror att vi alltför ofta klistrar på ett leende som hindrar oss från att bearbeta våra känslor eller förbättra vårt synsätt. ”I stället för att gå framåt med tro, stagnerar vi i vår väntan på ett underverk, eller beklagar oss när inget sådant sker”, säger han. Han hanterar situationen genom att lyssna på skrifterna och generalkonferenstal, och genom att prata med vänner och familj på telefon.

”Det är den monotona vardagen som sänker mig”, säger en syster vars man är kroniskt sjuk. ”Min man kommer aldrig att bli friskare. Det accepterar jag. Men alla rutinmässiga, oansenliga göromål är mentalt, fysiskt och andligt utmattande.” Hon uppskattar besök av stödsystrar. ”När de kommer förbi förgyller det verkligen min dag.”

”Ibland glömmer min fru och jag saker och ting och blir irriterade på varandra”, säger en annan äldre broder. ”Vi känner oss frustrerade över att vara så glömska, och efteråt ångrar vi särskilt arga ord vi sagt till varandra.” De har lärt sig att göra anteckningar till stöd för minnet. De ger varandra tid att lugna ner sig innan de pratar om det. ”Och”, säger han, ”vi har ännu mer lärt oss vikten av att säga ’Tack’ och ’Jag älskar dig’.”

Ett annat äldre par klarade sig på en fast inkomst tills priserna på deras mediciner fördubblades. Tack vare familjemedlemmar och sin församling fick de hjälp med det de behövde. ”Först skämdes vi för att be om hjälp, särskilt från våra barn”, sa brodern. ”Men alla var ivriga att hjälpa till.”

Bild

Jesus botar en man

Detalj av Han botade många från olika sjukdomar, av J. Kirk Richards, får ej kopieras

Förslag och betraktelser

Här är några förslag och betraktelser från personer som lever med kronisk sjukdom:

1. De som vänder sig till Frälsaren finner hopp. ”Jag trodde inte att någon kunde förstå vad jag genomled”, säger en broder med kroniskt utmattningssyndrom (ME). ”Så en söndag när jag tog sakramentet insåg jag att Frälsaren förstod mitt lidande. Jag visste att jag kunde uthärda det genom att närma mig honom.” (Se Alma 7:11–12; Läran och förbunden 121:8; 122:8.)

2. Medkänslan ökar hos dem som uthärdar väl (se Läran och förbunden 121:8). ”Vem vänder vi oss till i dagar av sorg och olycka för hjälp och tröst? … De är män och kvinnor som har lidit, och från sina erfarenheter av lidande frambringar de medkänsla och deltagande i rikt mått till de som nu är nödställda. Hade de kunnat göra det om de inte själva hade fått lida?”²

3. Ta en dag i taget. ”För några år sedan var smärtan så svår att jag inte förstod hur jag skulle kunna stå ut längre. Jag började få självmordstankar”, säger en syster som lider av multipel skleros (MS). Hon skrev in sig på psykvårdsavdelningen på ett sjukhus. Under sin samtalsterapi blev hennes motto inte bara att ”hålla ut intill änden” (se 1 Nephi 22:31) utan snarare att ”hålla ut intill änden på dagen”.

4. Utveckla nya intressen och hitta nya sätt att tjäna. Upptäck nya intressen att brinna för i stället för att sörja det du inte längre kan göra. En syster med MS insåg att hon inte kunde ägna sig åt sådant hon hade tyckt om tidigare, som ridning eller brännboll. I stället lärde hon sig kalligrafi. Nu använder hon sin nyutvecklade talang till att skapa illuminerade manuskript av Mormons bok till sin familj.

När kronisk sjukdom blir ett faktum i livet är det verkligen en utmaning. Men med tro, hopp i Kristus och en önskan att fortsätta tjäna kan dagliga motgångar hjälpa oss att växa i medkänsla, empati och motståndskraft.