Endast digitalt: Unga vuxna
Tänk om jag inte har någon plats i min himmelske Faders plan?
Jag brukade ställa mig den här frågan ofta, men jag har insett att alla har en plats i Guds rike.
Foto: Unsplash
När jag var ensamstående och gick i min församling för unga ensamstående vuxna ställdes många av mina vänner och jag inför många utmaningar när vi strävade efter det eviga äktenskapets och familjens välsignelser som vi lär oss om i Jesu Kristi evangelium. En del av de här vännerna var ensamstående mycket längre än de ville, andra hade gift sig men blev plötsligt änkor/änklingar eller frånskilda, och andra ställdes inför allvarliga hälsoproblem som gjorde att deras chanser att gifta sig eller få egna barn försämrades.
På olika sätt kämpade vi för att behålla vår tro trots förlorat hopp och krossade drömmar.
När jag kom hem från min mission hoppades jag att jag snart skulle gifta mig. Jag hade nyligen accepterat att jag kände dragning till personer av samma kön och bestämde mig för att trofast hålla mig kvar på förbundsstigen och vara optimistisk inför min framtid i evangeliet i stället för att ge upp. Men det var fortfarande en utmaning att dejta kvinnor. Och allteftersom åren efter min mission fortsatte försvann hoppet om att gifta mig, och det kändes i stället som en omöjlighet.
Jag hade ett vittnesbörd om läran som lärs ut i tillkännagivandet om familjen1, men det var ibland smärtsamt att läsa eftersom den vackra eviga familj den beskrev helt enkelt inte verkade möjlig för mig.
Jag undrade var mina vänner och jag passar in i vår himmelske Faders plan.
Herren är medveten om oss
En kväll när jag tyngdes av mina prövningar hade jag en dröm. I drömmen kände jag en överväldigande kärlek. Jag drömde att Gud inbjöd mig att be honom om mat, och jag drömde att jag gick och lade mig och sedan gick upp, och då hade maten tillhandahållits som genom ett underverk. Drömmen var så livfull att när jag vaknade blev jag nästan förvånad över att det inte fanns någon mat som väntade på mig vid fotändan av sängen. Drömmen gav mig en absolut övertygelse om att Gud hade närt och skulle fortsätta att nära mig.
Drömmen följde mig hela dagen och jag hade ett vagt minne av en berättelse om en utsliten profet i Gamla testamentet som somnade och vaknade upp till en måltid som en ängel gett honom, men jag mindes inte vem han var. Jag ville hitta berättelsen i skrifterna den kvällen, men jag kände mig manad att öppna Liahona och bläddra igenom den först. När jag öppnade tidskriften lade jag märke till en vacker målning på insidan av omslagets baksida.
Målningen var En ängel kom till Elia, av Walter Rane, och den skildrade precis den berättelse i Gamla testamentet som jag hade försökt minnas.
Jag var chockad. Vad var oddsen för det?
Berättelsen jag hade letat efter finns i 1 Kungaboken 19. Profeten Elia är utmattad av att ständigt vara på flykt. Han är redo att ge upp och ber Herren att ta hans liv, och lägger sig sedan under en ginstbuske för att sova (se v. 5). Han vaknar och hittar vatten och varmt bröd, som han äter, och sedan somnar han om. Sedan, en andra gång, väcker en ängel honom och säger: ”Stig upp och ät, för annars blir vägen för lång för dig” (v. 7). Och när han har gjort det ”gick han styrkt av maten i fyrtio dagar och fyrtio nätter” (v. 8).
Till min stora förvåning fanns det i samma nummer av tidningen en trosstärkande artikel om dragning till personer av samma kön.2
Jag förundrades över Herrens omsorg om mig. Den Helige Anden bekräftade att dessa inspirerade ord från andra kom precis i rätt tid och var avsedda för mig. Jag kunde inte förneka att Gud var medveten om mig och skulle sörja för mina behov om jag fortsatte följa honom.
Nyckeln är att följa Jesus Kristus
Liksom Elia kände jag ibland att min resa var för stor att uthärda. Men jag kände mig så älskad och förstådd av Herren i det ögonblicket. Jag visste att han förstod mina omständigheter och att mitt lidande betydde något för honom. Och om jag tog del av den andliga näring som bara han kunde ge, skulle jag få styrka att fortsätta min resa.
Jag har lärt mig genom både prövningar och andliga upplevelser att de många guppen på vägen och omvägarna i livet inte hindrar oss från att ha en plats i vår himmelske Faders plan.
Jag lärde mig att den ultimata livsplanen är att leva genom tro på Jesus Kristus! Om vi vandrar i tro och håller våra förbund, oavsett vår personliga situation eller familjesituation, går vi framåt i hans plan.
Vandra med Kristus
Precis som jag och så många av mina vänner i min församling för unga ensamstående vuxna hade svårt att ha tro på framtiden ibland, känner jag många människor nu som befinner sig i unika omständigheter som får dem att känna att de inte hör hemma i Guds frälsningsplan. Men när mina vänner och jag har fördjupat vår hängivenhet mot evangeliet och förlitat oss på Frälsaren i våra planer för våra liv, har vi känt och bevittnat hans kärlek, vägledning och underverk.
Som Paulus säger i 2 Korintierbrevet 5:7: ”Vi lever här i tro, utan att se.” Oavsett vilka besvikelser, ouppfyllda förväntningar eller svårigheter som kommer, om vi vandrar i tro och värdesätter våra förbund, passar vi inte bara perfekt in i hans plan för sina barn, utan vi är också ”för evigt omslutna av hans kärleks armar” (se 2 Nephi 1:15).
Även om vi med iver kan följa Kristus och utföra hans verk (se Läran och förbunden 58:27), är hans plan inte avsedd att göra oss oroliga när våra liv inte går som vi hade planerat. I stället vill han att vi ska lita på honom, ingå förbund med honom, vägleda varandra tillbaka till honom och uppleva glädje och tillväxt genom våra unika upplevelser under jordelivet.
Det är kärnan i Guds plan: att leda oss längs förbundsstigen och välkomna var och en av oss tillbaka i hans kärleksfulla famn. Och när vi följer honom kan vi definitivt se att var och en av oss har en plats i hans plan.