Trons stärkande kraft

Vi får veta att utan tro kan vi inte behaga Gud [se Hebreerbrevet 11:6]. Tro är drivkraften bakom all handling, och skrifterna är fyllda av bevis på trons kraft. Det var Noas tro som gjorde det möjligt för honom att bygga en ark, och till följd av hans lydnad mot Guds bud blev han och hans familj räddade, medan de som saknade tro drunknade i den stora floden [se 1 Mosebok 6:13–22; 7:1–24].

Det var genom tro som Lot och hans familj bevarades när det regnade eld från himlen som förintade städerna Sodom och Gomorra och dess invånare som inte hade tro [se 1 Mosebok 19:12–25].⁵

I tro förde Mose Israels barn ut ur träldomen, och de gick genom Röda havet som på torr mark, men när de förföljande egyptiernas här försökte, dränktes de. Folket försågs med bröd från himlen. När Mose slog på Horebs klippa flödade vattnet och släckte deras törst. Och de leddes genom öknen till det utlovade landet. [Se 2 Mosebok 14:21–31; 16:14–15; 17:5–6.]⁶

När Daniel fortsatte att be öppet till Israels Gud i strid mot ett påbud som hans fiender hade utarbetat för att förgöra honom, kastades han i lejongropen och kvarlämnades där hela natten. Han visste att hans himmelske Fader kunde bevara honom och hans tillförsikt var orubblig. Tidigt nästa morgon gick kungen till gropen och fann Daniel i livet. Daniels tro hade gjort vilddjuren ofarliga. Genom sin tro vann han kungens tillgivenhet. [Se Daniel 6:4–28.]

Tre judiska män, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, som vägrade att tillbe den gyllene staty som Nebukadnessar låtit ställa upp, kastades i en brinnande ugn som gjorts sju gånger hetare än vanligt. De litade på den levande Guden och deras tro belönades och deras liv skonades. [Se Daniel 3:8–28.]

I tro kallade profeten Elia ner eld från himlen som förtärde hans offer, och kungen och folket övertygades om att Israels Gud, inte Baal, var Gud [se 1 Kungaboken 18:36–40].

Genom tro bevarade Jareds broder och hans följeslagare sina fäders språk när språken förbistrades vid Babels torn, och de fördes hit till det västra halvklotet [se Ether 1:33–43] … Liknande tro gjorde det möjligt för Lehi att föra sin familj över havet och sätta sin fot i detta land, utvalt framför alla andra länder.

Det var tro som gjorde det möjligt för Jesu lärjungar att uthärda de förföljelser som de drabbades av och trots judarnas motstånd etablera det evangelium som Frälsaren hade givit dem.⁷

Det var genom tro som alla underverk utfördes av världens Återlösare och av dem som var tillsammans med honom. Från tidens början till nu har bara den trofaste haft Guds kraft.⁸ [Se förslag 2 på sidan 180.]

Det var tack vare sin obetingade tro på Gud som den unge profeten [Joseph Smith] gick in i skogen och föll på knä och bad och fick sin första stora himmelska uppenbarelse, genom vilken människorna på nytt fick kunskap om Gudomens egenskaper. Det var genom tro som han kunde gå till kullen Cumorah och av ängeln få de heliga uppteckningar som han senare översatte genom Guds gåva och kraft. Det var i tro som han ledde sitt folk från Kirtland till Missouri och tillbaka till Illinois, och trots att man upprepade gånger plundrade deras hem och fördrev dem, kvarstod den tro som hade inympats i deras hjärtan, och de visste att Gud tänkte på dem. Det var genom tro som staden Nauvoo grundades under ledning av profeten Joseph Smith, och det var genom tro som han fick de stora och härliga sanningarna i Läran och förbunden.

Det var i tro som Brigham Young ledde folket till dessa västliga trakter [Saltsjödalen]. Och när han kom fram och stod på bergets krön fick han ett vittnesbörd från Gud om att detta var den plats där Israel skulle slå sig ner … Det var med tro som folket i sin svaghet och fattigdom lade hörnstenen till detta stora tempel [Salt Lake-templet] med tro på att Gud skulle bereda vägen och förse dem med det som behövdes för att byggnaden skulle kunna uppföras. Det var genom tro som vår himmelske Faders barmhärtighet sträcktes ut till folket när de i sin förtvivlan såg sina grödor bli uppätna av gräshoppor, utan någon möjlighet att förhindra det. Och då de upplevde hur deras böner blev besvarade genom Guds försyn och de fick ett vittnesbörd om att så hade skett när de såg måsarna komma och deras grödor därmed bevarades och de räddades från svält …

Det har varit genom tro som de män som har lett detta verk gång på gång har blivit inspirerade att ge oss de anvisningar vi behöver. Det är genom tro som vi blir uppbyggda … av dem som tjänar i Herrens namn, och Hjälparen upplivar deras förstånd och påminner dem om allt som har varit och allt som ska ske. Det är ett bevis på uppenbarelsens ande.⁹

Det är i tro som Israels äldster har gått ut och lämnat hem och nära och kära och fått utstå världens smälek för att vittna om att Gud lever och att Jesus är Kristus och att Joseph Smith var en Herrens profet. Genom tro har era sjuka blivit botade, era döda väckts till liv. Hade vi haft uppteckningarna över de under som har gjorts bland detta folk … skulle de utgöra ett vittnesbörd om Guds makt, genom tro — oöverträffade i varje annan jordisk tidsålder.

Det är den här principen, bröder och systrar, som får oss att blicka mot himlen, som ger oss hopp i livets strid. När vi är förvirrade, när vi står inför hinder som tycks vara oöverkomliga, kan vi med tro på världens Återlösare vända oss till Gud och veta att våra böner ska besvaras till vårt bästa.¹⁰ [Se förslag 3 på sidan 180.]

Frågan har ofta ställts: Skulle de pojkar och flickor, de unga män och kvinnor som har uppfostrats i den här generationen i kyrkan vara villiga att utstå de umbäranden och prövningar som deras fäder och mödrar utstod för evangeliets skull? Skulle de för sin tros skull lämna sina komfortabla hem för att befolka ett nytt land?

Jag säger er att om kunskapen om detta gudomliga verk har inympats i deras hjärtan, om de har fått tro tack vare att vi har hållit Herrens bud, om de har blivit lärda att Jesus är Kristus och att Joseph Smith var en Herrens profet, då säger jag er: Ja! Då skulle de göra vad deras fäder och mödrar gjort och inta sina platser i det nutida Israel led.

Om det innebar umbäranden, om det innebar sjukdom, om det innebar att de måste fly från sina hem, så finns det tusentals av våra söner och döttrar som på grund av att de vet att detta är Jesu Kristi evangelium skulle besegla sitt vittnesbörd med sitt liv om så krävdes.¹¹ [Se förslag 2 på sidorna 180.]

Jag minns en gång när jag kände mig manad att säga följande till en missionär som skulle åka till en viss stad där man inte tillät oss att ha gatumöten.

”Kom ihåg att ge Herren en chans. Du tänker be om en tjänst. Ge Herren en chans. Be honom att öppna vägen.”

Den unge mannen åkte till staden, gick till borgmästarkontoret och frågade om han kunde få tala med borgmästaren. Han tänkte fråga dem om de kunde ändra den regeln.

När han kom dit fick han veta att borgmästaren var bortrest. Den unge mannen kom ut ur kontoret och såg längst ner i korridoren en dörr med skylten ”polismästare”. Han tvekade ett ögonblick och någonting sade honom: ”Ge Herren en chans.” Han gick in på polismästarens kontor och talade om varför han hade kommit dit. Mannen sade:

”Vilket gathörn vill ni ha?”

Han sade: ”Jag är inte lika hemmastadd här som du. Jag vill inte be om ett gathörn som vore olämpligt eller där vi hindrar trafiken. Skulle du kunna följa med mig och välja ett gathörn?

Tänka sig en missionär som ber polismästaren välja ett gathörn där man skulle predika evangeliet!

Polismästaren sade:

”Visst kan jag följa med dig om du vill.”

Femton minuter senare hade de ett av de bästa gathörnen i staden och tillstånd att predika Jesu Kristi evangelium på en plats där man inte hade predikat det på gatorna sedan före kriget [första världskriget] …

Herren kan åstadkomma vad vi inte kan göra och ber oss aldrig att göra något utan att bereda en utväg. Det sade han till oss genom Nephi. Han kräver aldrig någonting utan att bereda en utväg.

”Och jag, Nephi, sade till min far: Jag skall gå och göra det som Herren har befallt, ty jag vet att Herren inte ger människobarnen några befallningar utan att bereda en utväg för dem att utföra det som han befaller dem.” [1 Nephi 3:7.]

Om det finns något som Herren ber dig eller förväntar sig att du ska göra och du inte riktigt vet hur du ska gå till väga, gör då helt enkelt ditt bästa. Rör dig åt det håll du bör gå. Lita på Herren, ge honom en chans. Han sviker dig aldrig.¹²

Det är underbart att veta att om vi vill kan vi hålla vår himmelske Fader i handen och ledas av honom. Inget annat folk i världen har den tillförsikt som vi har.¹³ [Se förslag 4 på sidan 180.]

Vår tro avgörs av hur rättfärdigt vi lever. Vi kan inte leva orätt och ha den tro som vi bör ha, men om vi håller Herrens bud kan vi ha tro, och den kommer att växa allteftersom vi blir mer rättfärdiga.¹⁴

Om någon av oss brister i tro på detta verk så är det därför att vi inte har hållit Guds bud. Om det finns någon som inte vet att det här är vår Faders verk så beror det på att han inte har gjort sin plikt. Jag vet lika säkert som jag lever att det här är Herrens verk och den kunskapen är en följd av att ha hållit hans bud.¹⁵

Vi vet att tron är en Guds gåva, att den är frukten av ett rättfärdigt liv. Den kommer inte på vår befallning utan är en följd av att vi gör vår himmelske Faders vilja. Om vi brister i tro, låt oss då granska oss själva och se om vi har hållit hans bud och omvända oss utan dröjsmål om vi inte har gjort det … Må Herren ge oss större tro och må vi leva på ett sådant sätt att vi värdiga det.¹⁶

Jag hoppas att de som har fått trons underbara gåva lever på ett sådant sätt att de kan behålla den.¹⁷ [Se förslag 5 längre ner på den här sidan.]