Det eviga evangeliet

Som sista dagars heliga tror vi först och främst på evangeliet, och med detta säger vi en hel del, ty evangeliet omfattar principer som går djupare, omspänner och sträcker sig längre än något annat vi kan föreställa oss. Evangeliet lär oss om Guds existens och egenskaper. Det lär oss också om vårt förhållande till denne Gud och om de olika ansvar vi har gentemot honom som hans avkomma. Det lär oss om de olika plikter och ansvar vi har gentemot vår familj och vänner, gentemot samhället, gentemot levande och döda. Det uppenbarar för oss principer rörande framtiden. Faktum är att evangeliet, som en av de forna lärjungarna sade, för ”liv och odödlighet fram i ljuset” [se 2 Tim 1:10], gör oss bekanta med Gud och förbereder oss för upphöjelse i den eviga världen.³

Detta evangelium sätter människan i förbindelse med Gud, hennes himmelske Fader. Detta evangelium för liv och odödlighet fram i ljuset. Detta evangelium förkunnas till alla människors bästa i alla delar av världen … Det är ett budskap om frälsning till jordens nationer … Gud är intresserad av hela den mänskliga familjens välgång och i denna avsikt har han upprättat principer på jorden som existerar i himlarna - ett evangelium som varit rådande bland gudarna i de eviga världarna och som innefattar principer ämnade att upphöja och förädla den mänskliga familjen.⁴

Sanningens underbara principer är så skiftande och vittomfattande … De går tillbaka till det förflutna, existerar i närvarande tid och sträcker sig in i framtiden. Jesu Kristi evangelium rymmer all sanning vad gäller den mänskliga familjens frälsning, och därför talar man om det i skrifterna såsom varande det eviga evangeliet…

Gud är, liksom sin Son Jesus Kristus, ”densamma i går, i dag och evinnerligen” [1 Nephi 10:18]. Densamma i fråga om intelligens, densamma i fråga om renhet, densamma i fråga om sina projekt, planer och avsikter. Han är kort sagt oföränderlig. Och jag tror att om de heliga som kommunicerade med honom i forna dagar skulle visa sig på jorden i vår tid, skulle de finna samma metod att kommunicera, samma sätt att förläna intelligens och samma oföränderliga varelse som levde för 1 800, 4 000 eller 6 000 år sedan.

Det är sant att mänskligheten inte alltid har varit lika kapabel att mottaga och uppskatta samma grad av ljus, sanning och intelligens som den gjort vid andra tillfällen. I en del fall har Gud i viss mån dragit tillbaka sitt anletes ljus - sin Helige Ande - det ljus och den intelligens som utgår från honom - från den mänskliga familjen, men hans lagar är oåterkalleliga och han är samma eviga, oföränderliga varelse.

Sanningen förändras inte. Det som var sant för 1 800, 4 000 eller 6 000 år sedan är sant i dag, och det som var falskt under någon av jordens tidsåldrar är falskt i dag. Sanningen är, liksom den store Elohim, evig och oföränderlig, och det gäller för oss att lära dess principer, att förstå att uppskatta den och att styra oss själva i enlighet med den.

Eftersom evangeliet är en princip som utgår från Gud är den liksom sin upphovsman evig och oföränderlig - ”i går, i dag och evinnerligen”. Gud påbjöd den innan ”morgonstjärnorna tillsammans sjöng … av glädje”, eller innan denna värld blev till, för mänsklighetens frälsnings skull. Det har varit Guds avsikt, och ju mer den har granskats, desto mer har den visat sig vara en evig, oföränderlig, orubblig plan genom vilken människan kan frälsas, välsignas, upphöjas och värdiggöras.⁵

Samma evangelium predikades för Set och för alla patriarker från tiden före syndafloden, och de verkade under dess bemyndigande. Genom dess kraft blev, som vi redan visat, Enok och hans folk förvandlade. Om Noa är det skrivet: ”Och Herren ordinerade Noa enligt sin egen orden och befallde honom, att han skulle gå ut och förkunna hans evangelium för människornas barn såsom det blev givet åt Enok” [Moses 8:19]. Och vidare, ett citat från Noas vittnesbörd före syndafloden: ”Och det begav sig, att Noa fortsatte att predika för folket och sade: Lyssnen och given akt på mina ord. Tron och omvänden eder från edra synder och bliven döpta i Jesu Kristi, Guds Sons, namn såsom våra fäder, och I skolen erhålla den Helige Anden, så att I kunnen få allt uppenbarat. Om I icke gören detta, skall floden komma över eder” [se Moses 8:23-24].

Av detta lär vi att evangeliets principer under världens första tidsålder var desamma som de som undervisas i vår tid.

Evangeliet och det heliga prästadömet fortsatte från Noa till Abraham. ”Abraham mottog prästadömet av Melkisedek, vilken mottog det av sina fäder i rätt nedstigande led till Noa” [L&F 84:14] … Kunskapen om och utövandet av evangeliet vidmakthölls genom Isak, Jakob, Josef och andra patriarker till Mose tid …

Det var detta evangelium som den korsfäste Återlösaren befallde sina lärjungar att predika, när ”han sade till dem: ’Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska” [Mark 16:15-18] …

Följaktligen yttrar ledaraposteln Petrus på pingstdagen de redan citerade orden, till svar på den troende mängdens rop: ”Bröder, vad skall vi göra?” Han säger: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar” [se Apg 2:37-39].

Det var också samma eviga, oföränderliga evangelium vars återställelse till jorden aposteln Johannes talade om när han sade:

”Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. Han sade med hög röst: ’Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna’” [Upp 14:6-7],

Från Bibeln vänder vi oss till Mormons bok och på dess sidor upptäcker vi att samma evangelium som Jesus befallde sina lärjungar att gå ut i hela världen och predika, predikades på denna kontinent från allra första början. Jarediterna blev bekanta med det genom uppenbarelser som gavs till Jareds broder. I en av dem sade Jesus till honom:

”Se, jag är den som från världens grundläggning blev utsedd att återlösa mitt folk. Se, jag är Jesus Kristus. Jag är Fadern och Sonen. I mig skall hela människosläktet hava ljus, och det evinnerligen, nämligen de som skola tro på mitt namn, och de skola bliva mina söner och döttrar” [Ether 3:14].

När Jesus själv visade sig för nephiterna predikade han samma principer som han tidigare hade undervisat judarna om, och dessutom kunde han tack vare nephiternas större tro lägga till ytterligare sanningar. ”Han förklarade allting ända från begynnelsen intill den tid då han skall komma i sin härlighet.” [Se 3 Nephi 26:3.] Bland annat sade han: ”Den som skall hörsamma mina ord och omvända sig och bliva döpt, densamme skall bliva frälst. Rannsaken profeterna, ty många äro de som vittna om detta” [3 Nephi 23:5].

Och det är samma evangelium, åtföljt av samma kraft och anda, genomsyrat av samma inspiration och lett av samma prästadöme, som nu predikas för hela världen till ett vittnesbörd.⁶

Evangeliets principer har varken värde eller kraft för den som inte tror. Men för oss som tror på dessa principer innefattar de allt som rör människans välbefinnande här i livet och i evigheten. För oss är evangeliet A och O, begynnelsen och änden. Det är sammanvävt med alla våra intressen, vår lycka och vår glädje, både i det här livet och i det tillkommande.

Vi anser att när vi blir medlemmar i denna kyrka och anammar det nya och eviga förbundet, innebär det ett livslångt tjänande och påverkar oss i allt som har samband med tid och evighet. Och medan vi utvecklas blir dessa begrepp, som i början var lite oklara och svårfattliga, mer levande, riktiga, verklighetstrogna, påtagliga och tydliga för vårt förstånd, och vi inser att vi befinner oss på jorden som Guds söner och döttrar, himlens representanter. Vi känner att Gud har uppenbarat ett evigt evangelium för oss och att eviga förbund och släktskapsförhållanden är knutna till det.

I begynnelsestadiet av sin verksamhet börjar evangeliet, enligt profetens ord, att ”vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder”. [Se Mal 4:6.] Vi behöver inte längre som i forna dagar fråga oss ”Vem är jag?” ”Var kommer jag ifrån?” ”Vad gör jag här?” eller ”Vad är meningen med tillvaron?”, ty vi har visshet angående dessa ting. De tydliggörs för oss genom evangeliets frukter … Det är kunskapen om dessa ting och om mycket annat av liknande slag som får oss att fortsätta på den väg vi går. Det är detta som hindrar oss från att falla offer för människors åsikter, infall, föreställningar och galenskaper.

Efter att av anden ha upplysts om eviga sanningar, ha fått del av den Helige Anden, och vårt hopp nått innanför förlåten, dit Jesus gick in, och vi vet att vi är Guds barn och att alla våra handlingar görs med evigheten i åtanke, fortsätter vi oavbrutet på vår inslagna väg obekymrade om människors leenden och sura miner.⁷

Gud har anförtrott oss evangeliet och det höga prästadömet, vilket inte, som några tror, är avsett att föra människor i fångenskap eller tyrannisera människors samveten, utan att göra alla människor fria såsom Gud är fri, så att de kan få dricka av det vatten ”som ger glädje åt Guds stad” [Ps 46:5], så att de kan upphöjas och inte förnedras, att de kan renas och inte fördärvas, att de kan lära sig livets lagar och vandra efter dem, och inte vandra fördärvets vägar och fara ned till dödsriket.”⁸

Med hjälp av Jesu Kristi evangelium uppstår ett förhållande till Gud. Med en av de forntida apostlarnas ord: ”Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.” [Se 1 Joh 3:2.] Gud är vår Fader och det har öppnats en möjlighet till kommunikation mellan Gud och oss. I den mån vi lever efter vår religion kommer vi alltid vara beredda att mottaga välsignelser från honom och lära oss förstå rätta principer angående såväl vår frälsning som enskild person som den mänskliga familjens frälsning.⁹

Vi har fått det eviga evangeliet, samma evangelium som fanns på Jesu tid, och det är detta som har upplyst våra sinnen, ökat vår förmåga och givit oss kunskap om det förflutna och om framtiden. Sålunda har det uppenbarat Guds avsikter för oss, och genom prästadömets ordning och organisation blir vi välsignade, frälsta, beskyddade och vidmakthållna på det sätt som vi är i denna tid.¹⁰