Missionärstjänsten är till evig välsignelse för mig

Tack, president Nelson, för att du än en gång gett oss den här maningen om missionärstjänst.

Syskon, för flera år sedan när jag höll tal på generalkonferensen försämrades plötsligt synen i mitt vänstra öga på grund av något som kallas makuladegeneration, som därefter blev värre och har gjort att jag inte kan använda det ögat.

I och med denna utmaning är jag evigt tacksam för mina andra sätt att se, såsom förmågan att se det förgångna i ett nytt ljus. När jag har sett tillbaka på mitt liv har jag kunnat se vissa upplevelser som har gjort betydande skillnad. En av dessa upplevelser är hur min heltidsmission som ung man i England har varit till välsignelse i mitt liv och format min andliga bestämmelse.

Jag har begrundat hur de ekonomiska svårigheterna i samband med den stora depressionen på 1930-talet ledde till en olycklig vändning för mina föräldrar och vår familj. Min far blev så upptagen av att rädda sin bilfirma och försörja sin familj under den här svåra tiden att mina föräldrar under en period inte gick i kyrkan.

Även om vi inte närvarade vid kyrkans möten som familj hindrade det mig inte från att då och då närvara med mina vänner.

På den tiden fanns tanken på att gå ut som missionär i bakhuvudet, men det var inte något jag pratade med mina föräldrar om.

När jag gick på college bestämde flera vänner och jag oss för att gå på mission. Jag träffade min biskop och fyllde i min missionärsansökan medan mina föräldrar var bortresta. När mina föräldrar kom hem igen överraskade jag dem med nyheten att jag hade kallats att tjäna i Storbritannien. Jag är tacksam för att de entusiastiskt stöttade det här beslutet, och för goda vänner som hjälpte mig att fatta beslutet att tjäna.

Mitt tjänande som missionär förberedde mig för att bli en bättre make och far, och för att lyckas i affärslivet. Det förberedde mig också för att under en hel livstid tjäna Herren i hans kyrka.

På generalkonferensen i april 1985 kallades jag att hålla tal på prästadömsmötet. Jag riktade mina ord till de unga männen. Jag talade om att förbereda sig för att tjäna som missionär. Jag sa: ”Av all den lärdom jag har fått genom mina uppgifter i kyrkan har ingen varit viktigare för mig än de lärdomar jag fick som nittonårig äldste då jag tjänade på mission på heltid i Storbritannien.”¹

Herren känner dig. När du är på mission får du upplevelser som hjälper dig att lära känna honom bättre. Du växer andligen när du tjänar honom. I hans namn skickas du på ärenden att tjäna andra. Han ger dig erfarenhet av att få maningar från den Helige Anden. Herren bemyndigar dig att undervisa i hans namn. Du kan visa honom att han kan lita på dig och förlita sig på dig.

För drygt fem månader sedan följde äldste Jeffrey R. Holland och äldste Quentin L. Cook, som också tjänat som missionärer på de brittiska öarna, med mig och besökte medlemmar och missionärer i detta vackra land. Medan jag var där reflekterade jag över mina upplevelser som ung missionär. Jag vittnar om att det var på min mission som jag kom till insikt om att min himmelske Fader och min Frälsare Jesus Kristus känner och älskar mig.

Jag välsignades med att få ha två underbara missionspresidenter, Selvoy J. Boyer och Stainer Richards, tillsammans med deras hängivna livskamrater Gladys Boyer och Jane Richards. När jag nu ser tillbaka ser jag ännu tydligare att de litade på mig och älskade mig. De undervisade mig om evangeliet. De förväntade sig mycket av mig. De gav mig många krävande uppdrag och ledarskapsansvar för att hjälpa mig växa och förbereda mig för ett liv av tjänande.

Jag har också reflekterat över hur jag kallades av president Spencer W. Kimball att presidera över Kanadamissionen Toronto tillsammans med min kära hustru Barbara och våra barn vid vår sida. President Kimball kallade oss att tjäna i april 1974, kort efter sitt inspirerande budskap om mission med titeln ”När världen är omvänd”². I det talet beskrev president Kimball sin vision av hur evangeliet skulle föras ut till hela världen. Han efterlyste många fler missionärer från olika delar av världen. Han påminde oss om Herrens förväntning ”att var och en ska … höja en varningens röst till jordens invånare”³. President Kimballs undervisning om denna förväntning på unga män att utföra en mission blev ett samtalsämne i hem runt om i världen. Denna förväntning har inte förändrats. Jag är tacksam för att president Russell M. Nelson också påminde om Herrens förväntning den här förmiddagen.

Det har gått nästan tio år sedan president Thomas S. Monson tillkännagav sänkningen av missionsåldern för unga män och unga kvinnor.⁴ Som jag ser det var en huvudsaklig anledning till den här förändringen att fler av våra ungdomar skulle ges den livsförändrande möjligheten att verka som missionär.

Som en Herren Jesu Kristi apostel uppmanar jag nu er unga män – och de unga kvinnor som har en önskan om att tjäna som missionär – att genast börja prata med era föräldrar om att gå ut som missionär. Jag uppmanar er också att prata med era vänner om att gå på mission, och om ni har någon vän som inte känner sig säker på den saken uppmuntrar ni honom eller henne att prata med sin biskop.

Lova er själva och er himmelske Fader att ni ska gå på mission och att er strävan hädanefter ska vara att hålla era hjärtan, händer och sinnen rena och värdiga. Jag uppmanar er att se till att få ett starkt vittnesbörd om det återställda evangeliet.

Fäder och mödrar till dessa underbara ungdomar, ni har en viktig roll i den här förberedelseprocessen. Börja i dag att prata med era barn om missionärstjänst. Vi vet att familjen har det mest grundläggande inflytandet vad gäller att hjälpa våra unga män och unga kvinnor att förbereda sig.

Om du fortfarande har åldern inne för att tjäna som missionär men inte har gjort det än på grund av pandemin eller andra orsaker, uppmanar jag dig att göra det nu. Prata med din biskop, och förbered dig för att tjäna Herren.

Jag uppmanar er biskopar att hjälpa alla unga män och unga kvinnor som närmar sig missionsåldern att förbereda sig för tjänande, och jag uppmanar också er biskopar att ta reda på vilka som är gamla nog men ännu inte tjänat. Uppmana varje ung man att bli missionär, såväl som varje ung kvinna som har en önskan om att tjäna.

Till de missionärer som tjänar just nu: vi tackar er. Ni har varit missionärer under en världsomfattande pandemi. Till följd av det har er missionsupplevelse skilt sig från min missionsupplevelse eller från alla missionärers upplevelser som tjänade före 2020. Jag vet att det inte har varit lätt. Men till och med under denna svåra tid hade Herren ett verk för er att utföra, och ni har gjort det fantastiskt bra. Ni har till exempel använt tekniken på nya sätt för att hitta dem som är redo att få höra om återställelsen av Jesu Kristi evangelium. Eftersom ni har tjänat flitigt och i enlighet med era förmågor, vet jag att Herren är nöjd med er insats. Jag vet att ert tjänande är till välsignelse för er i livet.

När ni blir avlösta från er mission, kom då ihåg att ni inte blir avlösta från aktivitet i kyrkan. Bygg vidare på de goda vanor ni förvärvat på er mission, fortsätt att stärka ert vittnesbörd, arbeta hårt, be och lyd Herren. Hedra de förbund ni har ingått. Fortsätt att vara till välsignelse för och tjäna andra.

Det är min bön att ni unga män och unga kvinnor och era föräldrar kommer till insikt om hur missionärstjänsten är till evig välsignelse i livet. Må ni i era sinnen ha vetskap om och i era hjärtan känna kraften i uppmaningen som Herren gav Mosiahs stora missionärssöner. Han sa: ”Gå ut … och befäst mitt ord. Men ni ska vara uthålliga i tålamod och lidanden så att ni kan visa fram goda exempel … genom mig. Då ska jag göra er till ett redskap i mina händer till många själars frälsning.”⁵

Må Gud välsigna kyrkans ungdomar med en önskan om att förbereda sig och tjäna honom, är min ödmjuka bön som jag uppsänder den här förmiddagen i Herren Jesu Kristi heliga namn, amen.