Tre handdukar och en tidning för 25 cent

Inför denna enorma världsomfattande publik och med vissa reservationer vill jag bekänna något. Jag gör detta för att introducera ett ämne som jag har tänkt mycket på under lång tid. År 1955, efter mitt första år på universitetet, arbetade jag under sommaren på det nyöppnade Jackson Lake Lodge i Moran i Wyoming. Mitt transportmedel var en fjorton år gammal bil, en Hudson från 1941 som borde ha begravts tio år tidigare. En sak som utmärkte bilen var att golvet var så rostigt att om det inte varit för en bit plywood så skulle jag bokstavligen talat ha släpat fötterna i landsvägen. Det positiva var att till skillnad från de flesta fjorton år gamla bilarna på den tiden drog den ingen olja — det gick åt massor av vatten i kylaren, men ingen olja. Jag kunde aldrig lista ut hur vattnet försvann och varför oljan hela tiden blev tunnare och tunnare och ljusare och ljusare.

Som förberedelse inför den 30 mil långa hemfärden i slutet av sommaren tog jag bilen till den enda mekanikern i Moran. Efter en snabb genomgång förklarade han att motorblocket var sprucket och att vatten hade blandat sig med oljan. Det förklarade mysteriet med vattnet och oljan. Jag undrade om jag kunde få vattnet att rinna in i bensintanken också så att jag skulle dra mindre bensin.

Nu till min bekännelse: När jag kom hem, vilket var ett underverk i sig, kom min far ut och hälsade glatt på mig. Efter en kram och några vänliga ord tittade han in i bilen och såg att tre av Jackson Lake Lodges handdukar låg i baksätet — den sortens handdukar man inte kunde köpa. Med besviken min sade han bara: ”Jag väntade mig mer av dig.” Jag hade inte tyckt att det jag gjorde var fel. För mig var dessa handdukar bara en symbol för en hel sommars arbete på ett lyxhotell, något som jag hade ”rätt till”. Men genom att ta dem kände jag att jag hade mist min fars förtroende och tillit, och jag var förkrossad.

Följande veckoslut rättade jag till plywoodskivan på golvet i min bil, fyllde kylaren med vatten och började den 60 mil långa resan fram och tillbaka till Jackson Lake Lodge för att återlämna tre handdukar. Min far frågade aldrig varför jag åkte tillbaka till hotellet och jag berättade aldrig. Det behövdes helt enkelt inte. Detta var en dyr och smärtsam läxa i ärlighet som har stannat kvar hos mig hela livet.

Tråkigt nog är ärlighet och redbarhet några av de värderingar som vi saknar mest i dagens värld. Under de senaste åren har allt fler ledande affärsmän avslöjats för sin oärlighet och för andra former av dåligt uppförande. Det har resulterat i att tiotusentals lojala långtidsanställda har förlorat sitt levebröd och sina pensioner. För en del har följderna blivit att de förlorat sina hem, fått omskola sig och ändra sina planer för sitt liv. Vi läser och hör talas om ett vitt utbrett fusk i våra skolor, där elever intresserar sig mer för att få betyg och poäng än att lära och förbereda sig. Vi hör talas om elever som har fuskat sig igenom medicinska studier och nu utför komplicerade operationer på sina patienter. Åldringar och andra faller offer för svindlare, vilket ofta leder till att de förlorar sitt hem och sitt livs besparingar. Denna oärlighet och brist på redbarhet grundas alltid på penningbegär, arrogans och respektlöshet.

I Ordspråksboken står det: ”Lögnaktiga läppar är en styggelse för HERREN, de som handlar rättfärdigt behagar honom.” (Ords 12:22)

När Mormon talade om de omvända lamaniterna som kallades Anti-Nephi-Lehiter skrev han: ”Och de bodde ibland Nephis folk och blevo även räknade ibland dem som tillhörde Guds kyrka. De utmärkte sig även för sin iver för Gud såväl som människor, ty de voro fullkomligt ärliga och uppriktiga i allting, och de voro ståndaktiga i tron på Kristus allt intill änden.” (Alma 27:27, kursivering tillagd)

För omkring trettio år sedan när jag arbetade i företagsvärlden, mellanlandade jag med några affärskolleger på O’Hare-flygplatsen i Chicago i Illinois. En av dessa män hade just sålt sitt företag för åtskilliga miljoner dollar — han var med andra ord inte fattig.

När vi gick förbi en tidningsautomat lade denne person i en 25-centare i automaten, öppnade luckan till högen av tidningar inne i maskinen och började dela ut obetalda tidningar till alla oss andra. När han räckte mig en tidning lade jag en 25-centare i automaten, och i ett försök att inte såra men ändå visa min inställning sade jag på skämt: ”Jim, för 25 cent har jag råd att bibehålla min redbarhet. Kanske inte för en dollar, men för 25 cent. Nej, jag ger inte upp den för 25 cent.” Ni förstår, jag kom mycket väl ihåg upplevelsen med de tre handdukarna och en rostig Hudson från 1941. Några minuter senare gick vi förbi samma tidningsautomat. Jag lade märke till att Jim lämnat vår grupp och stod och stoppade 25-centare i automaten. Jag berättar inte detta för att framställa mig själv som ett ovanligt exempel på ärlighet, utan bara för att betona läxan med de tre handdukarna och tidningen för 25 cent.

Det kommer aldrig att finnas ärlighet i affärsvärlden, i skolorna, i hemmet eller på någon annan plats förrän det finns ärlighet i hjärtat.

Viktiga och bestående läxor går ofta att lära ut genom enkla exempel — kanske lika enkla som tre handdukar eller en tidning för 25 cent. Jag undrar hur världen skulle se ut om man i hemmet vid tidig ålder fick enkla lektioner i ärlighet, så enkla som ”älska din nästa som dig själv” (se Matt 22:39; Mark 12:31) och ”allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem”. (Se Matt 7:12; Luk 6:31.) Jag undrar om inte tusentals anställda idag skulle ha kvar sina jobb och sina pensioner om vissa ledande affärsmän tidigt hade upplevt tre handdukar och en tidning för 25 cent.

Ärlighet utgör grunden för ett sant kristligt liv. För sista dagars heliga är ärlighet ett viktigt krav för att få komma in i Herrens heliga tempel. Ärlighet ingår i de förbund som vi sluter i templet. Varje söndag när vi tar del av de heliga symbolerna för Frälsarens kött och blod förnyar vi på nytt våra grundläggande och heliga förbund — vilka omfattar ärlighet. Som sista dagars heliga har vi en helig skyldighet att inte bara undervisa om ärlighetens princip utan också att efterleva den, kanske med hjälp av så enkla exempel som tre handdukar och en tidning för 25 cent. Ärlighet bör höra till de mest grundläggande värderingarna som styr vårt dagliga liv.

När vi är trogna ärlighetens och redbarhetens heliga principer är vi trogna vår tro och vi är trogna oss själva.

Min bön är att vi som sista dagars heliga ska bli kända som några av de ärligaste människorna i världen. Och att det kan sägas om oss som det sades om Anti-Nephi-Lehiterna att vi är ”fullkomligt ärliga och uppriktiga i allting, och … ståndaktiga i tron på Kristus allt intill änden”. (Alma 27:27) I Jesu Kristi namn, amen.