Gåvor att ta med sig hem från missionsfältet

”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” (Joh 17:3) Det finns ingen större gåva som någon i den här världen kan få än en fast och säker övertygelse om att Gud vår evige Fader lever och att Jesus är Kristus. Jag tror på det. Jag tycker att det är mycket, mycket viktigt.

Som missionär läste jag några kapitel i Mormons bok varje kväll innan jag gick till sängs och jag fick en övertygelse som aldrig har lämnat mig: att detta är Guds ord, återställt till jorden genom den Allsmäktiges kraft, översatt genom Guds gåva och kraft för att övertyga jude och icke-jude om att Jesus är Kristus. Jag tackar Herren för det vittnesbörd jag har om sanningen i Guds ord som det finns upptecknat i dessa heliga, uppenbarade böcker. Och jag hoppas att alla missionärer lämnar sitt arbetsfält med en övertygelse om att detta är sant.

Jag har varit på hundratals missionärsmöten under årens lopp. Jag älskar att höra missionärerna tala om sin kärlek till Herren, men jag tycker också om att höra dem tala med stor uppskattning och kärlek om sina föräldrar. Pojkar som har varit obetänksamma och likgiltiga ställer sig upp och tackar Herren för sin far och mor med tårar i ögonen. Vad välgörande och underbart det är att i dessa tider höra en stark ung man ställa sig upp och tala med stor känsla om sin far och sin mor, och säga sådant som han aldrig skulle ha sagt tidigare. Varje pojke och flicka borde komma hem med en starkare kärlek till sina föräldrar.

Jag älskar det engelska folket. Vad mig beträffar finns det inget dåligt att säga om engelsmännen för jag arbetade bland dem, jag bodde bland dem, jag satt i deras hem framför deras brasor. Jag lärde känna deras hjärta och jag lärde mig att älska dem.

Jag har lärt mig älska folket i Asien. Jag tillbringade elva år bland dem, och jag älskar dem. Jag älskar dem lika mycket som jag älskar någon annan på grund av de upplevelser jag då hade som en slags missionär bland dem.

Något har gått fel om en missionär inte kommer tillbaka med en stark kärlek till det folk som han har arbetat bland.

Varje missionär bör komma till insikt om att arbete, arbete, arbete är nyckeln till att få saker och ting gjorda, att det är nyckeln till framgång i livet. Det finns ingen ersättning för arbete, för att stiga upp på morgonen och sätta igång, och fortsätta tills arbetet är gjort. Jag känner inte till någon större tillgång inför det som ligger framför oss än förmågan att disciplinera oss till att arbeta.

Tillgång till inspiration — var och en av oss kan ha det om vi lever för det, om vi arbetar för att få det. Jag älskar dessa underbara uppenbarade ord, dessa löftesrika ord: ”Gud [skall] genom sin helige Ande, ja, genom den Helige Andens outsägliga gåva, giva kunskap.” (L&F 121:26) Vilken dyrbar gåva att ta med sig hem — en försäkran, en övertygelse om att om vi lever för det så har vi tillgång till det som kommer genom den Helige Andens kraft.

Ingen kan utföra det här arbetet ensam. Vi arbetar i par. ”Efter två eller tre vittnens samstämmiga vittnesmål skall varje sak avgöras.” (2 Kor 13:1) Vi arbetar tillsammans. Det finns inte rum för divor på missionsfältet. Vårt arbete består till stor del av lagarbete, och vad underbart det är att lära sig arbeta med andra.

Jag tror inte att det finns något större i fråga om framtida redbarhet som en missionär kan lära sig än värdet av personlig dygd. Jag tror inte det finns många ord som är mer storslagna än löftet som gavs under Herrens inspiration som det upptecknats av profeten Joseph Smith: ”Pryd alltid dina tankar med dygd.” Detta är budet. Och sedan löftet: ”Då skall du hava ett frimodigt medvetande inför Gud.” (L&F 121:45) Det är löftet till dem som lever dygdigt.

”Jag vill gå och göra det som Herren har befallt, ty jag vet, att Herren icke giver människornas barn några befallningar utan att bereda en utväg för dem att utföra det som han befaller dem.” (1 Nephi 3:7)

Vi begär mycket av missionärerna. Det är mycket svårt för blyga och osäkra personer att göra det som vi ibland ber dem göra. Men vad underbart det är att de försöker. De har tron att göra det, tron att handla, tron att sträva framåt och försöka. Och vilken underbar gåva det är att ta med sig hem.

Inse att det finns en kraft som är större än vår, att oavsett hur god en man är så är han inte tillräckligt god, att oavsett hur klok han är så är han inte tillräckligt klok, att oavsett hur stark han är så är han inte tillräckligt stark för att hantera allt det han kommer att möta i livet, och att det finns en källa till kraft som han kan gå till med en försäkran om att bli hörd och att det kommer ett svar.

Det här var tio gåvor som jag hoppas att alla missionärer tar med sig hem — inte en massa grannlåt, inte en massa dockor, inte en massa mattor eller pälsar eller klänningar eller fat, utan dessa storartade, varaktiga, underbara ting. Må Gud välsigna dig att hålla fast vid din tro och att du, medan du gör det, gläder dig storligen åt det som du kallas att göra.

Från ett tal under ett seminarium för nya missionspresidenter den 24 juni 1983.