Hur man förbereder sig för att bli en bra missionär

Det finns ingen större befallning Herren har gett sitt folk än den att berätta om evangeliet för vår himmelske Faders barn. Missionärerna tar människor ut ur världens mörker och leder dem till Jesu Kristi evangeliums trygghet och ljus. Att finna och undervisa och döpa och konfirmera någon som aldrig har ägnat mycket uppmärksamhet åt Gud eller åt Kristus och hans stora försoningsoffer är en av de största tjänandegärningar en prästadömsbärare kan utföra.

Vi känner till meningen med livet. Det gör inte resten av världen. Det åligger varje ung man att förbereda sig för att förkunna det budskapet för världen. Det är ett spännande arbete.

En heltidsmission är absolut lämplig för en ung kvinna, om det är det hon vill göra och om hon är värdig. Förmånen att bära prästadömet för med sig plikten för unga män att föra ut återställelsens budskap till världen. Unga kvinnor inbjuds att delta i missionärsarbetet om så är lämpligt enligt deras omständigheter. Om det finns utsikter för giftermål så är detta en högre kallelse för dem. Men unga kvinnor som har möjlighet att tjäna är storartade missionärer. De är goda lärare, de har empati och de kan relatera särskilt bra till kvinnor. Jag tror inte att det finns någon mission i hela världen där missionspresidenten inte skulle vara förtjust över att få fler kvinnliga missionärer.

Deras inställning är avgörande. Ungdomar behöver tidigt bestämma sig för att de ska verka som missionärer. När de sedan blir äldre och börjar ställas inför några av världens frestelser så är det mindre troligt att dessa frestelser får grepp om deras hjärta eller sinne. De motstår frestelserna eftersom de är inriktade på att bli en Herrens tjänare. Det hjälper om de bor i ett hem där man delar med sig av evangeliet. En missionärsanda skapas i ett hem där föräldrar och barn delar med sig av evangeliet till varandra.

Det jag säger till nya missionärer är att de behöver inpränta i sitt sinne att de 18 eller 24 månader de är ute som missionärer inte är deras. Den tiden är Herrens. De ska på heltid ägna sina förmågor och talanger åt att bygga upp hans rike. När missionärer tänker på det sättet så har de inga problem med att följa missionärsreglerna. De motsätter sig inte råden från missionspresidenten, riktlinjerna i Predika mitt evangelium eller råden från generalauktoriteterna. De tar till sig dessa råd för de vill inte slösa bort en minut av Herrens tid.

Missionärerna behöver förstå läran, och de behöver veta hur de ska berätta om den. Man kan inte hämta vatten ur en tom hink. När missionärer känner till evangeliet och hur man undervisar om det så vill de inte göra något annat. De vet att de kan undervisa vem som helst, var som helst, när som helst och under vilka omständigheter som helst med hjälp av egna ord, ledda av Andens kraft. De har självförtroende och inre styrka. Det finns stor kraft i sådana förberedelser.

Därför uppmanar jag alla unga män och unga kvinnor att bekanta sig med Predika mitt evangelium. Ungdomar är förpliktade att upplysa sig själva, att själva förstå återställelsens lära. Denna förberedelse är precis lika viktig för en flicka som för en pojke. Oavsett om en ung kvinna gifter sig eller verkar som heltidsmissionär så måste evangeliet vara en del av hennes liv.

Ungdomar bör lära sig vad missionärsarbete innebär. Det kan vara till hjälp att om möjligt hjälpa missionärerna och få en känsla för arbetet.

Jag rekommenderar också att ungdomarna studerar och följer riktlinjerna i Vägledning för de unga. Missionärer behöver vara moraliskt rena och andligt redo. Om de efterlever principerna i Vägledning för de unga så kommer de att vara andligt förberedda för att bli storartade missionärer.

Missionärer behöver vara oberoende av andra. Ungdomar bör lära sig att ta hand om sig själva och inte vara så beroende av sin mor eller far.

De behöver kunna hantera missionärsarbetets fysiska krav. Ungdomar bör ha vikten under kontroll och vara i god fysisk form. På missionärernas dagliga schema finns ett 30 minuter långt motionsprogram. När vi är i god fysisk form stärks vår mentala förmåga.

Blivande missionärer behöver lära sig att arbeta. De bör ha ett arbete och spara pengar till missionen. Alla missionspresidenter kan hålla med mig om att de missionärer som har arbetat och sparat och betalat en del av eller hela missionen är bättre förberedda missionärer. Att arbeta och spara till en mission bygger upp en entusiasm för tjänande och ger en ung man eller en ung kvinna god arbetsmoral. Vad än missionärsarbete innebär, så innebär det arbete!

Att arbeta mot en mission och vara ansvarig för sitt eget liv hjälper också unga män och unga kvinnor känslomässigt sett. De vet inom sig att de kan lyckas oavsett vart de kallas eller vilka omständigheter de ställs inför. De vet att de är starka nog att hantera allt i en värld som blir allt mindre intresserad av det som hör Gud till. Vi behöver missionärer med detta slags självförtroende.

I de flesta skolor krävs det att man lär sig flera språk, och elever bör arbeta flitigt på detta. De kanske lär sig spanska och skickas till Taiwan, men det gör inget. Det är disciplinen som kommer av att lära sig hur man lär sig som är viktig. Om de lär sig ett andra språk så blir det lättare för dem att lära sig språket som folket talar i missionen de kallas till.

Först intervjuar biskopen eller grenspresidenten den unge mannen eller den unga kvinnan och utfärdar en rekommendation. Sedan intervjuas personen av stavs- eller missionspresidenten. De flesta missionärsansökningar skickas elektroniskt till kyrkans huvudkontor. Ett foto bifogas till ansökningen. När ansökningen kommer tittar en medlem i de tolv apostlarnas kvorum på fotot och går noga igenom den blivande missionärens inställning, enligt det som de lokala prästadömsledarna har skrivit, personens betyg och en eventuell önskan om att lära sig ett nytt språk. Aposteln begrundar också behoven i alla 344 missioner runt om i världen och får sedan en andlig bekräftelse på var missionären bör verka. Allt detta görs under ledning av kyrkans president, och kallelsen kommer från honom.

Låt mig försäkra dig om att kallelserna kommer genom uppenbarelse. Missionärerna verkar där Herren vill att de ska verka. Vi behöver goda, dugliga missionärer i alla missioner. Låt oss till exempel säga att det finns en ung man, en ledare i skolan, som bor i Virginia i Förenta staterna. Han öppnar sin missionskallelse och blir chockad över att han ska verka i Salt Lake City. Men han är inte där länge förrän han vet precis varför Herren har kallat honom att verka där.

År 2002 höjde vi ribban för missionärsarbetet. Det innebär att kraven för att vara en värdig missionär behöver förstås och efterlevas av ungdomar på ett tidigt stadium. De behöver hålla sig borta från världens ofog. Omvändelse är naturligtvis möjlig och en stor välsignelse. Men de som snubblar måste se till att omvändelsen är uppriktig och fullständig, och det kan ta tid. Det kan till och med krävas en klarering från första presidentskapet innan de kan verka. Ingen utestängs av att vi har höjt ribban. Det krävs bara mer noggrann — och ibland mycket svår — omvändelse. Jag vädjar till ungdomarna: Gör det inte! Gör inte så att ni måste gå igenom detta. Håll er värdiga att tjäna.

Det kan finnas några ungdomar som själva tycker att de är ovärdiga eller att de inte kan verka, oavsett vad deras biskop eller grenspresident säger. Men så här är det: Prästadömsledarna har godkännandets nycklar. Om prästadömsledarna säger att en person är värdig, och han eller hon kallas, så ska han eller hon utöva tro på den kallelsen och tjäna Herren med fullkomlig tillit till att han eller hon är värdig och duglig.

När missionärerna först kommer ut på fältet så har de ofta dåligt självförtroende. Därför sätter vi ihop dem med bra kamrater och dessa kamrater lär dem hur man arbetar som missionär. Inom några månader är de fyllda av Anden. De är fyllda av den glädje som kommer av att föra själar till Kristus. De förstår att de hjälper vår himmelske Fader och Frälsaren med det stora återlösningsarbetet. När de inser detta får de verklig framgång.

Denna kraft kommer av deras lydnad, hängivenhet, hårda arbete och entusiasm. Om de inte är lydiga, om de inte arbetar flitigt och gör sitt bästa varje dag så har de inte samma inflytande som de som utstrålar evangeliets anda.

Jag frågar ofta nyomvända när de visste att kyrkan var sann för första gången. Det är inte ovanligt att de säger: ”Jag fick veta att kyrkan var sann när jag undervisades av äldsterna eller systrarna och kände kraften i deras tro och såg deras utstrålning.” Om du inte är aktivt och ivrigt engagerad så ger Anden inte samma kraft till ditt tjänande som missionär som när du är det.

Hängivna missionärer som gör sitt allra bästa lär sig sådant som är lika viktigt eller viktigare än något som de kan lära sig vid ett universitet. Jag ska ge dig ett exempel. Missionärer lär sig hur man relaterar till andra, hur man pratar med andra och hur man hjälper andra. Vare sig de ska bli läkare, advokater, försäljare eller något annat så kan förmågan att relatera till andra utgöra skillnaden på om de blir framgångsrika eller inte.

En annan stor välsignelse är att missionärer blir doktrinärt förankrade i försoningens realitet. De får en kärlek och hängivenhet till Herren Jesus Kristus som absolut kommer att välsigna dem och deras familj under jordelivet och vidare in i evigheten. De mest lärorika upplevelserna vi kan ha får vi när vi undervisar någon annan. Och det är det som missionärer gör. De tar till sig läran. De tar till sig försoningens realitet. Och det kommer att vara till välsignelse för dem i alla framtida uppgifter i kyrkan.

En annan stor välsignelse är att när missionärer hjälper till att rädda och föra familjer som irrar omkring i mörkret tillbaka till evangeliets ljus så ser de vad de inte vill ha i sitt eget liv. Upplevelsen klargör för dem vilka värderingar de vill leva efter, vilket slags familj de vill ha, hur de vill undervisa sina barn och vilka mål de behöver sätta upp för att kunna göra anspråk på templets utlovade välsignelser. En mission är den bästa utbildningen i världen.

President Gordon B Hinckley har många gånger sagt att hans mission utgjorde grunden till hans livslånga tjänande. Han tackar sin mission för att den fastställde den kurs som ledde till att han blev kyrkans ledare. Jag tror ni håller med om att han utför sitt kall på ett storartat sätt.

Vi har nu kommit till en punkt i kyrkans historia när unga män och unga kvinnor över hela världen behöver kliva fram och verka som missionärer. De kan inte förutsätta att det finns tillräckligt med unga människor i Förenta staterna som gör allt det som Herren behöver. Han behöver hjälp av ungdomar som förbereder sig för att föra själar till honom överallt där kyrkan är organiserad. När det gör det så välsignar de hela jorden och nedkallar himlens välsignelser över sig själva och sin familj, nu och för evigt.

Unga män och unga kvinnor med allvarliga mentala, känslomässiga eller fysiska begränsningar är inte förpliktade att verka som heltidsmissionärer. De bör inte känna någon skuld i samband med detta. De är lika värdefulla och viktiga för kyrkan som om de hade haft möjlighet att gå ut på missionsfältet.

Men även om de inte kan verka på heltid så kan de ta alla tillfällen i akt att finna och hjälpa människor att bli medlemmar i kyrkan. De kan vara medlemsmissionärer i skolan, på arbetet och i sitt grannskap. De bör sträva framåt, ha ett underbart och rikt liv och hjälpa till att bygga upp riket var de än befinner sig. Inte alla apostlar som verkar i dag hade möjlighet att verka som heltidsmissionärer när de var unga, några för att de var tvungna att göra militärtjänst. Men de utförde alla missionärsarbete. De förde alla människor in i kyrkan.

Prästadömsledare uppmanas hjälpa alla trofasta, rättfärdiga unga män och unga kvinnor att tjäna. De kan till exempel hjälpa biskopen som församlingsmissionärer. De kan arbeta vid ett biskopens förrådshus. Om de bor nära ett tempel så kan de tjäna där på många sätt. Prästadömsledare behöver bara komma på hur och sedan skrida till verket.

Äldste M Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum.