Lemonad och en brödlimpa

När jag var sex år flyttade min familj till ett nytt hus i vår hemstad Quetzaltenango i Guatemala. Dagen då vi flyttade in var vi trötta och törstiga. Min storebror tog med mig in i köket för att ge mig ett glas vatten, men vattnet hade inte kopplats in än.

Vi visste inte vad vi skulle göra. Det var sent och vi kände ingen. Just då knackade någon på dörren. Det var en trevlig och leende gammal dam. ”Välkomna till området”, sade hon. ”Jag är er granne Tenchita. Jag tänkte att ni förmodligen inte hade något vatten så jag tog med mig lite lemonad och bröd.”

Jag var så glad att se lemonaden att jag gav henne ett stort leende. Några dagar senare inbjöd Tenchita oss till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och gav oss en Mormons bok.

Snart blev vi undervisade av missionärerna och tre månader senare uppmanade äldsterna oss att döpas. Mina fem äldre syskon följde uppmaningen, men mina föräldrar kände sig inte redo. Men de fortsatte att komma till kyrkan och de och jag döptes och konfirmerades två år senare när jag fyllde åtta.

Jag var liten men jag kunde se hur Jesu Kristi evangelium förändrade min familj. Vi hade problem som alla andra familjer, men kommunikationen och harmonin hemma blev bättre och vi litade på att saker och ting skulle lösa sig tack vare undervisningen vi fick i den sanna kyrkan. Vi var tacksamma för att Tenchita hade presenterat evangeliet för oss, men hon flyttade efter ett tag och vi hörde inget från henne igen.

Tretton år senare beseglades min familj i templet i Guatemala City och jag bestämde mig för att gå ut som missionär. I mitt första område i Guatemalamissionen Guatemala City Syd besökte vi ofta medlemmar som var sjuka eller mindre aktiva. En dag bad biskopen oss att besöka en äldre syster som var sjuk och inte kunde lämna hemmet. Han sade att systerns favoritdryck var lemonad.

När min kamrat och jag kom hem till systern låg hon till sängs sjuk, men jag kände genast igen henne och gav henne en stor kram. Syster Tenchita kände inte igen mig först, men när vi hade pratat en stund började hennes ögon lysa igenkännande. Hon log och sade: ”Jag gav er lemonad och bröd.”

Jag tackade henne för att hon också hade tagit med sig evangeliet och gjort det möjligt för mig att gå ut som missionär.

Det är inte dyrt att ge någon ett glas lemonad och en brödlimpa, men att ge dem som syster Tenchita gjorde — med kärlek och omsorg om vår eviga välfärd — gjorde dem mycket dyrbara. Hon förändrade mitt liv och mina familjemedlemmars liv. På liknande sätt kan vi alla förändra människors liv genom att hjälpa dem finna vägen till ”levande vatten” och ”livets bröd”. (Joh 4:10; 6:48)

Idag ger vi inte bara våra grannar lemonad och bröd utan berättar också om Jesu Kristi sanna evangelium.