Var nöjd

Jag växte upp i en by i södra Nigeria. Min pappa var bonde och odlade jams, majs, kassava, bananer och annan gröda som han sålde. Mina föräldrar lärde mig genom sina exempel att arbeta hårt. Vi arbetade alla på gården och hade tillräckligt med mat att äta. Pappa ansåg att om en människa arbetar hårt och lever ett bra liv så skulle det gå bra för henne.

Mina föräldrar var inte medlemmar i kyrkan men de trodde på Gud. De lärde mig att Gud lever och att Jesus Kristus är Frälsaren.

Pappa lärde mig också att respektera äldre — att lyda personer med myndighet. Det är en tradition i mitt samhälle att hedra dem som är äldre.

När jag var barn fick vi mat av en granne under en särskild högtid. När vår familj får en sådan gåva är traditionen i mitt hem att pappa bestämmer när familjen ska äta maten. Den här gången var pappa inte hemma. Jag ville så gärna äta maten att jag grät och vädjade till mamma att ge mig lite. Mamma ville respektera pappas traditionella roll, men hon ville inte att jag skulle vara ledsen. Hon tog av maten och gav mig lite att äta.

När pappa kom hem var han inte glad över det jag hade gjort. Han bad mig komma in i hans rum och där sade han att han var besviken för att jag inte hade visat mig nöjd med det jag redan hade. Han lärde mig att frid i sinnet och ett bra liv bara är till för dem som är nöjda med det de har.

Åratal senare började jag besöka många olika kyrkor, men jag kände mig aldrig hemma någonstans. En dag när jag kom hem från arbetet talade min hyresvärdinna om för mig att min hustru och jag var tvungna att flytta ut nästa dag. Jag kunde inte komma på något som vi hade gjort fel eller några problem som kunde vara orsaken till att hon bad oss flytta.

Jag gick hem till en vän för att be om hjälp med att hitta en ny lägenhet och där träffade jag missionärerna. De presenterade sig och sade att de kunde besvara mina frågor efter lektionen. När de undervisade om profeten Joseph Smith och evangeliets återställelse tänkte jag på hur jag hade gått från den ena kyrkan till den andra utan att hitta sanningen. Jag bestämde en tid för att träffa missionärerna och de undervisade min hustru och mig. Vi döptes och konfirmerades snart.

Sedan dess har jag haft flera ämbeten i kyrkan. Jag upptäckte att mina föräldrar hade lagt en mycket fast grund för mig i och med min tro på Gud, min förmåga att vara nöjd med vad jag har och min vetskap om att vi kan bli frälsta genom Jesu Kristi försoning.

Barn, lyssna på era föräldrars råd och följ råden från era lärare och ledare i Primär. Jag vet att om ni är lydiga, om ni läser Mormons bok, om ni hedrar ert dopförbund så välsignar Herren er.