Psalmernas helande verkan

Det fanns en period i mitt liv när jag hade vandrat långt bort från de principer jag visste var sanna. På grund därav var jag mycket olycklig. Jag trodde att försoningen gällde för andra, men i mitt sinne hade jag kommit alltför långt bort för att tro att den kunde tillämpas på mig. Jag trodde inte jag var värd att frälsas.

En söndagsmorgon hörde jag klockorna från en närbelägen kristen kyrka ringa psalmen ”När från nattligt viloläger”. (Psalmer, nr 85) Musiken rörde vid mitt hjärta och för första gången på många månader kände jag Anden. Jag började gråta när jag insåg att min himmelske Fader använde psalmen för att jag skulle känna hans kärlek och veta att han skulle hjälpa mig.

Omvändelseprocessen var inte lätt och jag blev missmodig många gånger. Men känslan jag hade den där söndagsmorgonen blev kvar hos mig och efter en tid blev jag fullt aktiv och tog emot min begåvning i templet i Dallas i Texas.

När jag hör psalmen nu påminns jag om det fina ögonblick när han som jag trodde hade glömt bort mig visade sin kärlek på ett sätt som han visste att jag skulle uppfatta.

Min make och jag ville öka andligheten när vi studerade skrifterna som familj. Vi hörde att äldste Gene R Cook, då medlem i de sjuttios kvorum, hade som förslag att familjen skulle sjunga en psalm före skriftstudierna, så vi bestämde oss för att följa hans råd. Våra tonårssöner var något motsträviga inför förslaget men gick med på att försöka.

Följande dag spelade jag psalmer på stereon i cirka en halvtimme innan vi skulle läsa tillsammans. Det som sedan hände förändrade allt för oss. Musiken hade påverkat vår då 13-årige son (den som varit störst motståndare mot vårt förslag) så mycket att ha ville sjunga alla verserna i psalmen. Han ville till och med sjunga en psalm till! Samma son litar nu till psalmerna när han känner sig missmodig eller blir frestad.

Vi använder inte bara psalmerna under våra skriftstudier utan också på familjens hemafton och på söndagar.

Min 86-åriga mammas hälsa hade blivit allt sämre under några månader och jag var rädd att hon inte skulle vara kvar hos oss så mycket längre. Min make och jag hade planerat att åka till Lille, en resa på 13 mil, för att närvara vid stavskonferensen, men jag ville inte gärna lämna min syster att ensam ta hand om mamma.

Jag vädjade till min himmelske Fader att allt skulle gå väl medan vi var borta. Omedelbart hörde jag orden ”frid, var lugn” (”Mästare, hör hur det stormar”, Psalmer, nr 66) inom mig och min oro avtog. Vi åkte iväg till konferensen och jag kände mig lugn och förvissad om att Herren hade hört min bön och att han vakade över mamma.

Allt gick också bra medan vi var borta.

En tid senare ringde min syster och frågade om min make Yves kunde komma och hjälpa till att lyfta över mamma till sängen. Kort efter det att han kommit fram till min systers hus dog mamma.

Yves ville inte berätta om det här på telefonen så han ringde och sade bara att min syster hade fått panik. Han föreslog att jag skulle samla ihop lite personliga saker för han skulle snart komma hem och hämta mig.

Jag började packa min resväska och tänkte att jag kanske skulle få stanna hos min syster ett tag och hjälpa till att ta hand om mamma. När jag började packa kände jag Anden viska att det inte längre behövdes. Jag visste att mamma hade dött. Men jag kände också frid, precis som när jag skulle iväg till stavskonferensen.

Yves kom hem och hade svårt att berätta vad som hade hänt. För att lätta på hans börda sade jag att jag redan visste att mamma hade gått bort.

Kunskapen om evangeliet var till stöd för mig och jag kunde trösta min syster när vi sörjde mamma. Jag bad många gånger om frid och varje gång kände jag mig försäkrad om att min himmelske Fader och min Frälsare Jesus Kristus hjälpte mig igenom min sorg och smärta. Genom vår tro och våra böner förstod vi vad den heliga psalmen talar om: ”Frid, var lugn.”

För många år sedan planerade jag att tillbringa julaftonen med min familj, men jag var lite ängslig inför det. Jag hade precis blivit medlem i kyrkan och min familj var kritisk mot min nya religion. Situationen förvärrades när jag gav mamma skjuts hem till mormor. Mamma hade druckit en hel del och jag kände mig frestad att gräla på henne. Glädjen jag vanligtvis kände under julen hade ersatts av missmod. Jag bad tyst om hjälp.

Jag slog på radion och sökte upp musikkanalen jag vanligtvis lyssnar på, i hopp om att det skulle göra mig lite gladare. Men jag kände mig manad att stänga av radion och sjunga några julpsalmer. Jag gjorde det, och mamma, som blev överraskad, verkade lugnare. Hon till och med började sjunga med lite.

Mitt humör förändrades omedelbart och jag påmindes om julens sanna mening. När jag tänkte på hur Frälsaren så osjälviskt gav sitt liv för oss verkade mina egna problem mycket små och lätthanterliga. Jag insåg att jag hade fått många välsignelser i livet och många anledningar till att glädjas. Jag kände att den Helige Anden var med mig och att jag skulle kunna reagera lugnt på den kritik jag kunde tänkas få i fråga om kyrkan.

Sången tog inte bort mina problem men den gjorde så att jag kunde ha en positiv inställning gentemot dem — och det gjorde stor skillnad.

År 1988 hade jag problem med mitt företag. När jag hade rådfrågat min stavspresident bestämde min hustru och jag att vi skulle sälja företaget och hitta annat arbete. Jag försökte hela tiden att få tag på arbete, men efter varje avslag blev min hustru och jag frustrerade och förtvivlade, och vi var alltjämt utan stadig inkomst.

Efter ett år hade vi inte så mycket pengar kvar och jag kände mig nedtyngd av en börda som var nästan outhärdlig. Vi hade en son på mission och sex barn hemma. Jag kände att jag svek dem.

En dag när hjärtat var tungt insåg jag att jag hade haft en melodi i huvudet i flera dagar. Jag märkte snart att det var en psalm, och Anden tröstade mig när jag påmindes om orden:

Med en gång kände jag bördan lyftas från mig och jag förstod att min himmelske Fader kände till min situation. Vi hade det svårt ekonomiskt i flera år men jag blev tröstad av att veta att han skulle vägleda våra beslut om vi försökte göra hans vilja.

Vi flyttade till en annan stad och startade så småningom ett nytt företag. Med hjälp av andra kunde vi köpa ett hus och få företaget att blomstra.

Vi har det inte längre svårt ekonomiskt men jag försöker fortfarande lyssna när jag börjar tänka på en psalm. Jag har lärt mig att min himmelske Fader ofta besvarar mina böner med hjälp av helig musik.

För flera år sedan dog mamma i en bilolycka där en onykter förare var inblandad. I chocktillstånd skyndade jag till mina föräldrars hus och hjälpte mina syskon och skadade pappa att planera begravningen.

Kort efter det att jag återvänt hem kallades jag att verka som sångledare i Primär. När jag höll på att förbereda mig kände jag mig blockerad och började tvivla på min förmåga. ”En sångledare i Primär måste vara entusiastisk och glad”, tänkte jag för mig själv. Jag kände mig bara sorgsen. Jag ville uppmuntra barnen men kände att jag skulle göra dem besvikna. Hjärtat värkte av sorg. Jag undrade om jag någonsin skulle bli glad igen — eller ha en önskan att sjunga.

Dagen innan jag skulle börja verka i min nya kallelse var min make och jag med på en tempelsession med vänner som skulle beseglas. Innan sessionen började inbjöds vi till templets kapell för en inlednings- psalm, en bön och ett tal av någon i templet. När vi sjöng ”Guds lagar milda är” (Psalmer, nr 78) lade jag märke till orden i psalmen:

Jag kände mig tyngd av ”gråt och sorg” och insåg att där, i hans heliga tempel, kunde jag gå till honom i bön. I fjärde versen fanns ett budskap riktat just till mig:

I det ögonblicket visste jag att jag skulle kunna uppfylla vilken kallelse som helst och att jag kunde känna glädje, även fast jag saknade mamma. Och eftersom jag visste att min Frälsare bar min börda så kunde jag sjunga!