Förberedelse medför välsignelser

Bröder, ni som är här i konferenscentret i Salt Lake City är en inspirerande syn. Det är förunderligt att inse att det i tusentals kapell världen över finns andra som ni — andra bärare av Guds prästadöme — som tar emot denna utsändning via satellit. Nationaliteterna skiftar och språken är många, men ett gemensamt band binder oss samman. Vi har anförtrotts att bära prästadömet och att handla i Guds namn. Vi har fått ett heligt förtroende. Mycket förväntas av oss.

Ett av mina livligaste minnen är när jag som nybliven diakon deltog i ett prästadömsmöte och sjöng inledningspsalmen ”O kommen, I Guds män”.¹ I kväll vill jag vidarebefordra andan i denna speciella psalm och säga till er: Kom, I Guds män som har mottagit prästadömet, låt oss begrunda vår kallelse, låt oss tänka på vårt ansvar och låt oss följa Jesus Kristus, vår Herre.

För tjugo år sedan besökte jag ett sakramentsmöte där barnen framförde temat ”Jag tillhör Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga”. Pojkarna och flickorna visade att de fostrades att tjäna Herren och andra. Musiken var vacker, uppläsningarna väl genomförda och Anden var himlasänd. En sonson till mig, som då var elva, talade om den första synen när han framförde sin del av programmet. När han kom fram till sina föräldrar och farföräldrar efter programmet sade jag till honom: ”Tommy, jag tror du nästan är redo att bli missionär.”

Han svarade: ”Inte än. Jag har mycket kvar att lära.”

Under åren som följde lärde sig Tommy allt det, tack vare sina föräldrar och hängivna och plikttrogna lärare och rådgivande i kyrkan. När han hade åldern inne kallades han att verka som missionär. Och han verkade med heder.

Unga män, jag uppmanar er att förbereda er för att gå ut som missionärer. Det finns många verktyg som kan hjälpa er att lära er det som blir till nytta för er, och även hjälpa er leva det liv ni måste leva för att vara värdiga. Ett av verktygen är häftet med titeln Vägledning för de unga som publicerats under ledning av första presidentskapet och de tolvs kvorum. I broschyren framställs normer som hämtats ur det som kyrkans ledare skrivit och sagt och ur skrifterna. Om vi håller oss till dem kan vår himmelske Fader välsigna oss och hans Son leda var och en av oss. Dessutom finns det lektionsböcker, omsorgsfullt framtagna efter bön och begrundan. Familjer håller hemafton där evangeliets principer lärs ut. Ni har nästan alla möjlighet att gå i seminariet, där hängivna lärare undervisar och har mycket att ge er.

Börja förbereda er för både tempeläktenskap och mission. Ett lämpligt umgänge med motsatta könet är en del av den förberedelsen. I kulturer där det är vanligt att pojkar och flickor går ut parvis, bör ni vänta med sådant tills ni är 16 år. ”Alla tonåringar måste inte gå ut på träff, och alla vill det kanske inte heller … När du börjar gå ut på träff, gå då ut gruppvis eller flera par tillsammans … Se till att dina föräldrar får träffa [och lära känna] dem du går ut med.” Eftersom de här träffarna är en förberedelse för äktenskapet, så ”gå bara ut med dem som har höga normer”.²

Var noga med att gå till platser i sunda omgivningar där ni inte utsätts för frestelser.

En klok far sade till sin son: ”Om du någonsin befinner dig på en plats där du inte borde vara, så ge dig av!” Ett gott råd till oss alla.

Herrens tjänare har alltid sagt att vi ska klä oss anständigt för att visa respekt för vår himmelske Fader och oss själva. Ert sätt att klä er sänder ut ett budskap om er själva till andra och påverkar ofta ert och andras handlingssätt. Klä er på ett sådant sätt att ni tar fram det bästa hos er själva och människor omkring er. Undvik ytterligheter i klädsel och utseende, inklusive tatueringar och piercings.

Alla behöver goda vänner. Era vänner påverkar i hög grad era tankar och handlingar, liksom ni påverkar deras. När ni och era vänner har gemensamma värderingar kan ni stärka och uppmuntra varandra. Behandla alla med vänlighet och värdighet. Många människor har kommit in i kyrkan genom vänner som tagit dem med sig till kyrkans aktiviteter.

Ett ordspråk vi ofta hör är lika sant som alltid: ”Ärlighet varar längst.”³ En sista dagars helig ung man lever som han lär och som han tror. Han är ärlig mot andra. Han är ärlig mot sig själv. Han är ärlig mot Gud. Han är ärlig av ren vana och det ter sig naturligt. När ett svårt beslut måste fattas frågar han sig aldrig: ”Vad ska andra tänka?” utan snarare ”Vad kommer jag att tänka om mig själv?”

Vissa kommer att frestas att bryta mot sina normer om personlig ärlighet. I en kurs i affärsjuridik som jag deltog i vid universitetet minns jag att en viss klasskamrat aldrig förberedde sig för klassdiskussionerna. Jag tänkte för mig själv: ”Hur ska han klara examen?”

Jag upptäckte svaret när han kom till klassrummet och examensförhöret en vinterdag med bara sandaler, utan strumpor. Jag blev förvånad och tittade på honom när lektionen började. Vi hade blivit tillsagda att lägga böckerna på golvet. Han tog av sandalerna och sedan, med tår som han tränat och smort in med glycerin, bläddrade han skickligt i en av böckerna som han lagt på golvet och fann där svaren på examensfrågorna.

Han fick ett av de högsta betygen i den kursen i affärsjuridik. Men räkenskapens dag kom. Senare, när han förberedde sig för det sammanfattande slutprovet, sade för första gången läraren i just det ämnet: ”I år skall jag avvika från traditionen och ha ett muntligt i stället för skriftligt prov.” Experten med de vältränade tårna fann att han vid det tillfället trampat i klaveret och fick underkänt på provet.

Ert sätt att tala och orden ni använder säger mycket om vilket slags människa ni vill framstå som. Använd ett språk som bygger upp människor omkring er. Svordomar, rått språk och opassande eller grova skämt är en styggelse för Herren. Missbruka aldrig Guds eller Jesu Kristi namn. Herren har sagt: ”Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn.”⁴

Vår himmelske Fader har rått oss att söka efter allt som är ”dygdigt, älskligt eller hedrande eller berömvärt”.⁵ Ni påverkas av det ni läser, lyssnar eller tittar på.

Pornografi är särskilt farlig och vanebildande. Att nyfiket utforska pornografins värld kan bli till en förslavande vana som leder fram till allt grövre material och till sexuella överträdelser. Undvik pornografi till varje pris.

Var inte rädd för att lämna en biograf, stänga av tv:n eller byta radioprogram, om det som framställs inte följer din himmelske Faders normer. Kort sagt: Om ni undrar om en viss film, bok eller annan form av underhållning är lämplig, så se den inte, läs den inte, delta inte.

Aposteln Paulus förkunnade: ”Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? … Guds tempel är heligt, och det templet är ni.”⁶ Bröder, det är vårt ansvar att hålla vårt tempel rent och fläckfritt.

Narkotika, felaktig användning av läkemedel, alkohol, kaffe, te och tobaksprodukter bryter ner ert fysiska, mentala och andliga välbefinnande. Alkohol i alla former är skadlig för anden och kroppen. Tobak förslavar er, försvagar era lungor och förkortar ert liv.

Musiken kan hjälpa er att komma närmare er himmelske Fader. Den kan användas till att bilda, uppbygga, inspirera och ena. Men musiken kan också, genom tempo, rytm, intensitet och text avtrubba er andliga lyhördhet. Ni har inte råd att fylla ert sinne med ovärdig musik.

Eftersom sexualiteten är så helig kräver Herren självbehärskning och renhet före äktenskapet och fullständig trohet inom det. Vid träffar måste ni behandla den andra med respekt och förvänta samma respekt tillbaka. Överträdelser leder oundvikligen till tårar.

President David O. McKay, kyrkans nionde president, rådde oss: ”Jag vädjar till er att tänka rena tankar.” Han gav sedan följande betydelsefulla sanning: ”Varje handling föregås av en tanke. Om vi vill styra våra handlingar måste vi styra våra tankar.” Bröder, om ni fyller ert sinne med goda tankar så kommer ni att handla rätt. Må var och en av er i sanning kunna instämma med Tennysons hjälte sir Galahad: ”Min styrka är som tio mäns styrka, ty mitt hjärta är rent.”⁷

För inte så länge sedan sammanfattade författaren till en uppsats om tonårssexualitet sin forskning med att säga att samhället sänder ut dubbla budskap till tonåringarna: Reklam och massmedia framför ”mycket starka budskap om att sexuell aktivitet är acceptabel och förväntad”, maningar som ibland dränker experters varningar och föräldrars vädjanden. Herren skär genom alla mediabudskap med klara och otvetydiga ord då han förkunnar för oss: ”Var rena.”⁸

När ni står inför frestelser, kom ihåg aposteln Paulus visa råd då han sade: ”Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.”⁹

När ni konfirmerades som medlem i kyrkan tog ni emot rätten till den Helige Andens sällskap. Han kan hjälpa er att välja rätt. När ni står inför en utmaning eller frestelse så behöver ni inte känna er ensamma. Kom ihåg att bönen är nyckeln till andlig kraft.

Om någon har snubblat på vägen finns det en väg tillbaka. Ja, genom omvändelsens process. Vår Frälsare dog för att ge er och mig den välsignade gåvan. Löftet är sant trots att vägen är svår: ”Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita.”¹⁰

Riskera inte ert eviga liv. Håll Guds bud. Om ni har syndat, är det så att ju förr ni börjar gå vägen tillbaka, desto förr kommer ni att finna den ljuva frid och glädje som tillhör förlåtelsens under. Lycka kommer av att leva så som Herren vill att ni skall leva och av att tjäna Gud och andra.

Andlig styrka kommer ofta genom osjälviskt tjänande. För ett antal år sedan besökte jag dåvarande Kalifornienmissionen, där jag intervjuade en ung missionär från Georgia. Jag minns att jag sade till honom: ”Skriver du till dina föräldrar varje vecka?”

Han svarade: ”Ja, broder Monson.”

Sedan frågade jag: ”Är det roligt att få brev hemifrån?”

Han svarade inte. Så småningom frågade jag: ”När fick du brev hemifrån senast?”

Med darrande röst svarade han: ”Jag har aldrig fått brev hemifrån. Pappa är bara diakon, och mamma är inte medlem i kyrkan. De vädjade till mig att inte gå ut som missionär. De sade att om jag gick på mission så skulle de inte skriva till mig. Vad ska jag göra, broder Monson?”

Jag uppsände en tyst bön till min himmelske Fader: ”Vad ska jag säga till denna din unge tjänare, som offrat allt för att tjäna dig?” Och inspirationen kom. Jag sade: ”Skriv varje vecka till din mor och far medan du är på mission. Berätta för dem vad du gör. Berätta för dem hur mycket du älskar dem, och bär sedan ditt vittnesbörd för dem.”

Han frågade: ”Kommer de då att skriva till mig?”

Jag svarade: ”Då kommer de att skriva till dig.”

Vi skildes åt och jag for min väg. Flera månader senare deltog jag i en stavskonferens i södra Kalifornien då en ung missionär kom fram till mig och sade: ”Broder Monson, minns du mig? Jag är missionären som inte hade fått brev från sin mor eller far under missionens första nio månader. Du sade till mig: ’Skriv hem varje vecka, äldste, så kommer dina föräldrar att skriva till dig.’” Sedan frågade han: ”Minns du det löftet, äldste Monson?”

Det gjorde jag. Jag frågade: ”Har du hört från dina föräldrar?”

Han stack handen i fickan och tog fram en bunt brev med gummiband om, drog fram ett brev längst upp i högen och sade: ”Om jag hört något från mina föräldrar! Lyssna på det här brevet från min mor: ’Min son, vi är så glada över dina brev. Vi är stolta över dig, vår missionär. Vet du vad? Pappa har ordinerats till präst. Han förbereder sig för att döpa mig. Jag träffar missionärerna. Och om ett år vill vi komma till Kalifornien när du är klar med din mission, för vi vill gå igenom Herrens tempel tillsammans med dig så att vi kan bli en evig familj.’” Den unge missionären frågade: ”Broder Monson, besvarar vår himmelske Fader alltid böner och uppfyller apostlars löften?”

Jag svarade: ”Då man har sådan tro som du visat, hör vår himmelske Fader sådana böner och svarar på sitt eget sätt.”

Rena händer, ett rent hjärta och ett villigt sinne hade rört vid himmelen. En himlasänd välsignelse hade besvarat den innerliga bönen i en missionärs ödmjuka hjärta.

Bröder, det är min bön att vi skall leva så att också vi kan vidröra himmelen och välsignas på liknande sätt, var och en av oss, i Jesu Kristi namn, han som ger oss alla välsignelser, amen.