Julgranen

Andra världskriget hade just slutat och de flesta människorna i Tyskland hade ont om mat och pengar. Jag hade min födelsedag bara några veckor före jul. Jag väntade mig inte att få några julklappar eller födelsedagspresenter eftersom jag visste mycket väl — fastän jag var liten — att mina föräldrar kämpade för att kunna ge oss det nödvändigaste. I vår stora stad fanns det många som var hungriga. Det var en sorglig och mörk tid.

På min födelsedag lades till min stora förvåning och glädje en present på köksbordet som bara var till mig. Det var den vackraste present jag någonsin kunde ha föreställt mig: en liten Weihnachtsbaum, en julgran som bara var 30 cm hög, klädd med små handgjorda dekorationer av aluminiumfolie. Aluminiumfolien reflekterade ljuset i vardagsrummet på ett underbart sätt. När jag tittade närmare på dekorationerna insåg jag till min förvåning att de var fyllda med små bitar av karamelliserat socker. Det var som ett underverk. Var hade mamma fått tag på den lilla granen, aluminiumfolien, och socker som var så sällsynt?

Jag vet ännu idag inte hur hon kunde utföra det underverket under en tid när inga av de där dyrbara sakerna fanns att få tag på. Jag har bevarat detta i hjärtat som en symbol för mina föräldraras djupa kärlek till mig, som en symbol för hopp, kärlek och julens sanna mening.

Under juletiden har vi fortfarande en julgran hemma som numera dekoreras med elektriska ljus och dekorationer av olika slag. När vi är tillsammans med våra barn och barnbarn värms hjärtat av trädets skönhet och de strålande ljusen, och de får mig åter att minnas den glada stund med min familj som kom av ett litet träd med glänsande dekorationer av aluminiumfolie.