Lindas sista jul

Under mitt andra år vid Brigham Young-universitetet anmälde biskopsrådet i vår församling oss till en aktivitet där vi skulle ge julklappar till en behövande familj.

Men namnet på vår församling försvann hela tiden från listan över volontärer. När julen närmade sig hade vi fortfarande ingen familj som vi skulle hjälpa. Då berättade en av biskopens rådgivare om en familj som kanske kunde ha nytta av vår hjälp i stället. När vi fick höra talas om familjen var vi alla övertygade om att vi skulle inrikta oss på dem.

Linda (namnet har ändrats) som hade flera söner mellan 9 och 15 år hade kämpat en svår kamp mot bröstcancer. Under stressen som uppstod på grund av sjukdomen hade hennes make lämnat henne. Hon hade just flyttat ifrån en annan stat för att ta ett jobb i Provo, Utah, men hon fick inte jobbet och hade nu ingen inkomst.

När vi träffade Linda tog vi henne genast till vårt hjärta. Vi välsignades med att kunna se henne så som Frälsaren gjorde – som en stor och ädel ande som hade övervunnit många svåra prövningar. Hon var aldrig ett projekt för oss utan en evig vän. Varje medlem i församlingen bidrog med något för att hjälpa henne och hennes pojkar. Vi var alla unga universitetsstudenter, och själva fattiga, men vi gav glatt av oss själva eftersom vi älskade henne.

Linda kom till vår församlings julfest, och medan festen pågick åkte flera församlingsmedlemmar hem till hennes lägenhet och fyllde skåpen och kylskåpet med mat. De klädde en julgran och omgav den med julklappar till hela familjen. De lämnade också fyra nya bildäck hos henne och betalade hyran för flera månader framåt. Jag vet inte hur våra knappa bidrag lyckades åstadkomma allt det där, men jag visste att vår himmelske Fader hade använt våra uppoffringar och välsignat henne.

Ett år senare var jag i en annan studentförsamling men återvände för att besöka mitt förra biskopsråd på julen. Jag fick veta att Lindas make hade återvänt till familjen och att deras ekonomi hade stabiliserats. Men sedan hade cancern återvänt och tagit hennes liv. Jag insåg att vi hade hjälpt till att ge Linda en sista jul.

Jag kände ”Kristi rena kärlek” (Moroni 7:47) så starkt under den upplevelsen och lärde mig då att verklig kärlek är en ovärderlig andlig gåva som får oss att handla i Frälsarens ställe.