Vi hade inget att äta

Jag vaknade tidigt på julaftonen och var orolig eftersom vi inte hade någon mat att laga julmiddag av till kvällen. Inte heller hade vi några pengar att köpa mat för. Just då bodde jag tillsammans med min syster Edicta i Maracaibo i Venezuela.

När jag hade stigit upp knäböjde jag och började be. Jag vädjade till min himmelske Fader att tänka på oss. Jag bad honom att ge oss åtminstone lite mat den här speciella dagen, la Noche Buena (julafton).

Medan jag bad fylldes jag av frid. Jag tyckte mig höra en mild stämma som sade: ”Allt kommer att bli bra. Oroa dig inte.” När jag hade avslutat min bön visste jag att något bra skulle hända den dagen.

När jag hade väckt min syster gick jag ut för att sopa verandan. Grannen på andra sidan vägen såg mig och gav mig 1000 bolívares som hon var skyldig mig för en julduk och några dekorationer som jag hade broderat till henne. Jag blev överraskad för jag hade inte kommit ihåg att hon var skyldig mig pengar.

Jag sprang in till min systers rum och visade henne pengarna som jag hade fått. Hon frågade mig förvånat var jag hade fått dem ifrån. ”För Gud är allting möjligt” (Matt. 19:26), svarade jag.

Några minuter senare hörde vi någon utanför som ropade på min syster. När vi såg att det var samma granne gick vi ut för att prata med henne. Hon gav min syster 1000 bolívares som hon var skyldig henne för en del sömnadsarbete. Min syster och jag blev så glada för nu kunde vi köpa mat till frukost, lunch och middag.

När vi kom tillbaka efter att ha handlat mat väntade en vän på oss. Han frågade om han kunde få tillbringa la Noche Buena med oss eftersom han inte ville vara ensam på julaftonen. Vi sade att vi bara skulle ha en enkel middag hemma, men att han var välkommen att komma. Han bidrog med 2000 bolívares till kostnaden för middagen. Vi kunde knappt fatta hur mycket Gud välsignade oss.

Senare ringde min systerdotter för att berätta att hon skulle komma på kvällen och ha med sig 15 kilo marinerat kött. Och vid lunchtid kom min systerson med sin hustru och deras barn. De frågade om de kunde komma tillbaka på kvällen med lite mat och fira julafton med oss.

”Vi ska inte har någon stor middag”, svarade vi, ”men vi kommer att ha så att det räcker till alla.”

Den kvällen lagade Edicta och jag ugnsbakad kyckling, potatissallad, en citrondessert och majarete, en traditionell kokospudding som vi åtnjöt tillsammans med alla våra gäster. Men först tackade vi vår himmelske Fader för de stora välsignelser han hade gett oss. Den dagen blev vi påminda om att om vi har tro och inte tvivlar så välsignar han oss när vi ber om hans hjälp.