2012
Tid för en mission
Juni 2012


Tid för en mission

Skulle du ge upp chansen att få en livslång dröm uppfylld för att verka som missionär?

Med svetten rinnande nedför ansiktet håller den australiensiske rugbystjärnan William Hopoate ögonen på bollen. Hans lag, Blues, som representerar New South Wales, står inför sina rivaler Maroons från Queensland, i årets största match. Efter de första tjugo minuterna ligger Wills lag efter och måste snabbt komma ikapp. Will har mycket att bevisa, för det här är hans första match i laget. Han är också den yngste spelaren i laget och den näst yngste spelaren som någonsin spelat i State of Origin-serien.

Will ser hur bollen går till en lagkamrat och sedan kastas till honom. Han hoppar upp för att ta den. Tagen! Med bollen i handen springer Will mot mållinjen. Med försvaret bredvid sig störtar han nerför fältet. Bara några meter kvar. Will har kommit längst ner på planen. Han är nära mållinjen, men också nära att hamna utanför sidolinjen, och tiden är snart ute. Han kämpar framåt, hoppar mot målet med tro och slänger ner bollen på marken. Alla stannar till för ett ögonblick. Klarade han det? Sedan hör han publiken bryta ut i jubel!

Växte upp med rugby

När Will var fyra år gammal lät hans föräldrar honom gå med i den lokala rugbyklubben. Det kan verka ungt, men Will tyckte om ”footy” (slang för ”rugby”) redan då. När Will var 12 år hade rugby blivit mer än bara en lek för honom och han utvaldes till att spela i ett juniorlag. Vid 16 års ålder spelade han i ett juniorlag i en professionell liga.

I Australien måste spelare fylla 20 år innan de är gamla nog att spela i en professionell liga. Men redan när Will var 18 år fick han erbjudanden från höger och vänster. Han var en eftersökt nykomling. Ett lag erbjöd honom ett kontrakt värt 1,5 miljoner australiska dollar — ett erbjudande som sällan ges till spelare i hans ålder. Men det var inte det som Will såg i sin omedelbara framtid. Will hade bestämt sig för att gå ut som missionär.

Fattar beslut om en mission

När Will var tvungen att tillkännage om han skulle verka som missionär eller tacka ja till ett kontrakt för en rugbyliga, var beslutet lätt för honom. ”Jag bestämde mig för att gå ut som missionär när jag var liten, och jag lovade mig själv att jag inte skulle låta några världsliga önskningar ta över”, säger han.

Världen kanske frågar: Men pengarna då? Kontrakten? Möjligheten att spela rugby professionellt — hans livsdröm? Hur skulle hans liv vara om han hade tackat ja till ett professionellt kontrakt? ”Det skulle ha hjälpt min familj ekonomiskt sett. Det skulle ha tagit hand om min framtid under flera år”, erkänner han.

Varför tackade han då inte ja till erbjudandet? ”En mission är något som Herren kräver av mig, av de unga männen i kyrkan”, säger han. ”Det är ett sätt att tacka Herren för allt han har gjort för mig under mina 19 år här på jorden. Och när allt kommer omkring tror jag inte att jag skulle ha varit lika lycklig om jag hade stannat kvar. Jag beslutade mig för att verka som missionär eftersom footy alltid finns kvar.”

Wills tillkännagivande förvirrade och chockade många. Han sade om sina vänner som inte tillhör kyrkan: ”De förstår inte den verkliga anledningen till att jag ska åka iväg. De ser bara att jag vänder ryggen åt sporten i två år.” Will sade till dem: ”Jag ska undervisa folk om Jesus Kristus och tjäna andra. Det är något som jag vill göra.” Efter att ha hört Wills förklaring stöttade de honom.

Förebereder sig för tjänande

Will insåg att det inte räckte att bara vilja gå ut som missionär. Han visste att det var viktigt att förbereda sig. Något han gjorde var att följa med heltidsmissionärerna på undervisningar. ”När missionärerna bad mig att svara på frågor, hörde jag mig svara på ett sätt som jag inte i förväg visste kunde hjälpa undersökarna förstå lite bättre”, säger han. ”Och några av undersökarna de undervisade — som jag hjälpte till att undervisa — har nyligen döpts. Det har varit en välsignelse för mig att se det.”

Will verkar nu som missionär i Australienmissionen Brisbane, men han har inte helt lämnat rugbyn bakom sig. Han kanske inte kan spela, men han tjänar med samma iver som han känner för rugbyn. Före missionen, säger han, ”var det med samma passion och motivation jag spelade rugby som jag nu tjänar Herren”. Inom idrott måste man arbeta hårt för att nå framgång. Det kan också tillämpas på missionsarbete, för jag arbetar hårt för att hitta personer som vill höra om evangeliet.”

Återvänder med heder

När en idrottsstjärna lämnar scenen för en tid, särskilt i två år, undrar alla vad som händer när han kommer tillbaka. Will vet att han kanske ger upp mycket genom att verka som missionär, men han vet också att han ger upp det för något bättre. ”Jag tycker att det är en stor uppoffring, men det är en som jag är villig att göra”, säger han. ”Allt kan hända, och två års avbrott från sporten är en lång tid. Men jag går gärna tillbaka och spelar footy igen.”

Fastän det har varit en livslång dröm att spela rugby vet Will vilka eviga välsignelser som är följden av att verka som missionär. ”I rugbyligan är det alltid härligt att vinna och göra mål, men den glädjen varar bara i några veckor eller några dagar. Man kan inte vara glad för det hur länge som helst”, förklarade han. ”Men en vän eller undersökare som kommer in i kyrkan och ser att evangeliet kan välsigna deras liv för evigt kan ge en ett leende för evigt.”

Foto Bryan Rowland

Till vänster: foto Mark Metcalfe © Getty Images; överst: foto Michael Ramirez