Att lära sig läsa

När jag var sex år kämpade jag med att försöka lära mig läsa. Min lärare sade att jag skulle behöva gå om första klass. Min pappa blev orolig när han fick veta det. Så varje kväll efter middagen övade han på läsning tillsammans med mig. Pappa gjorde det till en lek så att jag skulle fortsätta vara intresserad. Snart kände jag igen ord när jag såg dem, och pappa belönade mig med beröm och uppmuntran. Vi läste tillsammans i timmar och jag blev allt bättre på det.

Min lärare bestämde sig för att jag skulle få fortsätta till andra klass. Pappa var stolt över mig. Han var alltid intresserad av hur det gick för mig i skolan. Till jul köpte han böcker till mig som han visste att jag skulle tycka om.

Några månader efter att jag var klar med high school dog pappa i cancer. Han fick inte leva så att han kunde se mig ta examen från college eller medicinstudierna, men han levde tillräckligt länge för att veta att jag hade lärt mig tycka om att läsa. Det blev han mycket glad över.

Min familj och jag var inte medlemmar i kyrkan. En dag under tiden då jag studerade medicin, lånade jag en bok från biblioteket som hette Ett stort och förunderligt verk. Den hade skrivits av en apostel som hette äldste LeGrand Richards. Boken handlade om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag läste boken om och om igen. Jag studerade den och bad om den. Boken förberedde mig för att bli medlem i kyrkan några månader senare.

När jag hade döpts fick jag veta att jag kunde besöka templet och döpas för min far. Han hade haft stor betydelse i mitt liv. Äntligen kunde jag göra något speciellt för att tacka honom för allt han hade gjort för mig.

Jag tycker fortfarande om att läsa. Gåvan som min far gav mig välsignar mitt liv varje dag när jag läser skrifterna och profeternas ord.