Fråga mormonen

Alla unga män över 18 år i Finland måste göra militärtjänst i sex till tolv månader. När jag började militärtjänsten märkte jag att de åsikter och den inställning som många av mina militärkompisar hade inte stämde överens med mina principer. Som ett resultat gjorde jag sådant som höll mig nära Anden. Jag bad minst två gånger om dagen och läste skrifterna.

Först var jag nervös eftersom jag inte visste hur mina kompisar skulle reagera, men de verkade inte bry sig, så jag slappnade av. Efter ett tag frågade killarna i mitt rum vad jag läste. ”Mormons bok”, sade jag rakt på sak. Nästa fråga var förstås om jag var sista dagars helig. Jag sade att det var jag, och för ett tag sade de inget mer.

Med tiden började några av mina militärkompisar fråga mig om Mormons bok — dess ursprung, innehåll och så vidare. Senare sträckte sig frågorna från livets mening till kyrkans principer. Min religion blev en naturlig del av våra samtal, och den kom upp i nästan alla situationer.

En kille i ett annat rum frågade om han kunde få läsa i min Mormons bok. Naturligtvis sade jag ja. Vid ett annat tillfälle, när en rumskamrat hade återvänt från en väns begravning, berättade han att begravningen hade väckt många frågor i hans sinne om livet och dess mening. Han frågade mig vad kyrkan trodde om det där. Vi hade ett långt samtal om livets mening, försoningen, skapelsen och andra evangelieämnen. Efteråt blev andra rumskamrater intresserade av kyrkan lärdomar och normer.

Under resten av vår tid tillsammans hade vi många samtal som alltid verkade komma in på kyrkans lärdomar. Mina rumskamrater kallade de här samtalen för ”fråga mormonen”. Senare när militärtjänsten var över berättade en rumskamrat att han hade bestämt sig för att sluta svära.

Under hela min militärtjänst märkte jag att ju öppnare jag var i fråga om mitt medlemskap i kyrkan och ju trofastare jag följde evangeliets lärdomar, desto öppnare var andra mot mig och desto fler möjligheter fick jag att dela med mig av evangeliet.

Jag är tacksam för välsignelserna och möjligheterna jag har haft att prata om evangeliet under min militärtjänst. Jag vittnar om att om vi är djärva och står för våra värderingar så välsignas vi med möjligheter att göra missionsarbete. Och om vi låter evangeliets ljus lysa fritt i vårt liv, kan vi skydda oss mot mörker och ha ett positivt inflytande på världen runtomkring oss.