Porters löfte

När min svärfar gick bort samlades vår familj för att hälsa på andra som kommit för att ta farväl av den bortgångne. Under kvällens lopp då vi samtalade med släkt och vänner såg jag ofta att vår tioårige dotterson Porter stod nära min svärmor – sin gammelfarmor. Ibland stod han bakom henne och vakade över henne. En gång såg jag hur han tog henne under armen. Jag såg hur han klappade henne på handen, gav henne små kramar och stod bredvid henne.

Flera dagar senare såg jag det fortfarande framför mig. Jag kände mig manad att skicka Porter ett e-postmeddelande. Jag berättade vad jag sett och känt. Jag påminde honom också om förbunden han ingick när han döptes och citerade Almas ord i Mosiahs 18:e kapitel:

”Eftersom ni nu önskar komma in i Guds fålla och kallas hans folk och är villiga att bära varandras bördor så att de kan bli lätta,

ja, och är villiga att sörja med dem som sörjer, ja, och trösta dem som står i behov av tröst och stå som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt där ni må befinna er, ända intill döden … så att ni kan få evigt liv. …—

Om detta är ert hjärtas önskan, vad har ni då emot att döpas i Herrens namn som ett bevis inför honom på att ni har slutit förbund med honom om att ni skall tjäna honom och hålla hans bud, så att han än rikligare kan utgjuta sin Ande över er?” (vers 8–10).

Jag förklarade för Porter att Alma lärde att de som vill döpas behöver vara villiga att tjäna Herren genom att tjäna andra – hela livet! Jag sade: ”Jag vet inte om du tänkte på det, men du höll dina förbund när du visade kärlek och omsorg om gammelfarmor. Vi håller våra förbund varje dag när vi är vänliga, visar kärlek och tar hand om varandra. Jag ville bara berätta för dig att jag är stolt över dig för att du håller dina förbund! När du håller förbunden du ingick när du döptes så förbereder du dig för att ordineras till prästadömet. Det ytterligare förbundet ger dig fler möjligheter att välsigna och tjäna andra och hjälper dig förbereda dig för förbunden som du kommer att ingå i templet. Tack för att du är ett sådant bra föredöme för mig! Tack för att du visade mig hur det ser ut när man håller sina förbund!”

Porter svarade: ”Mormor, tack för ditt brev. När jag stod där och kramade om gammelfarmor visste jag inte att jag höll mina förbund, men det kändes varmt i hjärtat, verkligen bra. Jag vet att det var den Helige Anden jag kände i hjärtat.”

Jag kände mig också varm i hjärtat när jag insåg att Porter hade förstått sambandet mellan att hålla förbunden och löftet ”att [vi] alltid kan ha hans Ande hos [oss]” [L&F 20:77]. Det här är ett löfte som kan infrias genom att vi tar emot den Helige Andens gåva.