Mose

Jag föddes i Egypten under en tid när mitt folk, israeliterna, var i fångenskap. Farao var rädd för det ökande antalet israelitiska slavar, så han befallde att alla manliga israeliter skulle dödas vid födseln. För att skydda mig gömde min mor mig i tre månader efter min födelse innan hon lade mig i en korg bland vassen vid Nilens strand. Faraos dotter upptäckte mig och fostrade mig som sin son.²

När jag hade blivit vuxen lämnade jag Egypten och bodde i Midjan. Jag fann nåd hos Jetro, en herde och präst, och gifte mig med hans dotter Sippora. Av Jetro fick jag melkisedekska prästadömet.³

En dag när jag vaktade Jetros hjord visade sig Herren för mig i en brinnande buske och kallade mig att befria Israels barn från slaveriet.⁴

Jag återvände till Egypten och uppmanade Farao att befria Herrens folk, men han ökade i stället deras bördor. Herren sände en rad plågor över egyptierna, men Farao förhärdade sitt hjärta och vägrade ändå att befria israeliterna. Den sista plågan var en mordängel som dödade den förstfödde sonen i varje egyptisk familj. Israeliterna skyddades från mordängeln genom att stryka blod från ett felfritt lamm på dörrposten och genom att stanna inomhus. Genom mig instiftade Herren påskhögtiden för att hjälpa israeliterna komma ihåg det här underverket varje år.⁵

Den här sista plågan fick Farao att vekna och han befriade israeliterna. Men senare förhärdade Farao sitt hjärta och sände sina härar efter israeliterna. Herren välsignade mig med kraft att dela Röda havet och vi flydde på torr mark varefter vattnet dränkte Faraos armé.⁶

Herren ledde oss genom vildmarken i ett moln på dagarna och en ljuspelare på nätterna. Han gav oss mat i form av vatten, manna och vaktlar.⁷

Jag klättrade uppför berget Sinai där jag stannade i fyrtio dagar och tog emot de tio budorden av Herren. När jag kom tillbaka ner från berget hade israeliterna vänt sig bort från Gud och gjort en guldkalv som de dyrkade. De var inte längre värdiga att ta emot lagen som Gud gav mig, så jag bröt sönder stentavlorna som den var inristad på. Jag återvände till berget där Herren gav mig den lägre lagen som namngavs efter mig – moselagen.⁸

I vildmarken uppenbarade Herren hur jag skulle bygga ett tabernakel, eller bärbart tempel. Vi bar med oss templet på våra vandringar så att vi kunde dyrka i det. I tabernaklet tog folket emot förrättningar och jag talade med Herren ”ansikte mot ansikte, som när en man talar med en annan.”⁹ Herren visade mig också hur jag skulle tillverka förbundsarken, ett heligt föremål som förvarades i den del av tabernaklet som kallas det allra heligaste.¹⁰

När Herren sände ”giftiga ormar” för att straffa israeliterna befalldes jag att göra en orm av koppar och hålla upp den på en påle så att alla som blev bitna av ormarna kunde titta på den och bli botade. Men på grund av deras högmod och hur enkel handlingen var lät många bli att titta och dog.¹¹

Herren gjorde så att israeliterna fick vandra i vildmarken i fyrtio år innan han lät dem komma in i det utlovade landet.¹² Jag gick inte in utan ”blev upptagen av Anden” till Herren.¹³