Cirkeln av tjänande fullbordades

Bild

illustration for lds voices

Illustrationer Bradley Clark

Under andra året på college brukade jag tillsammans med min rumskamrat besöka hennes 98-årige morfars farbror som vi tillgivet kallade farbror Joe. Han bodde för sig själv och kände sig ensam, så vi försökte besöka honom så ofta som möjligt. Under våra besök berättade han för oss om när han bodde i Mexiko och i flera gränssamhällen i Arizona, bland annat Nogales.

När min rumskamrat flyttade hem tillfälligt kände jag att jag borde fortsätta besöka farbror Joe. Han blev en nära vän, och jag fortsatte besöka honom tills han dog ett och ett halvt år senare. Jag var ledsen över att förlora min vän men tacksam för den värdefulla tid vi hade tillbringat tillsammans.

Tio år efter att Joe hade avlidit läste jag igenom min gammelfarmors dagbok. I dagboken berättade hon om sin man som hade lämnat henne utan pengar, med en hyra på 30 dollar att betala och nio magar att mätta.

Sedan skrev hon: ”I Bisbee [Arizona] var folket så snälla mot oss. Också när vi bodde söder om Bisbee tog de hem oss [från kyrkan]. Broder Joseph Kleinman, som bodde i Mexiko, körde hem oss många gånger, och inte bara det, utan [hans familj] bjöd oss alla på middag. De serverade stekt hare med alla tillbehör, och det var mycket gott. De förflyttades till Nogales … och de lät oss få deras harar, som var fina och vita, och då hade vi verkligen nog att äta.”

När jag läste den här dagboksanteckningen insåg jag att den Joseph Kleinman som hade hjälpt min gammelfarmor var farbror Joe! Jag kände hur Anden viskade att jag hade blivit inspirerad att fortsätta besöka farbror Joe som ett litet tack för den vänlighet han hade visat min gammelfarmor och hennes familj.

Jag var glad över att vara en del av en berättelse om en cirkel av kärlek och tjänande som slöts. Jag vet att Herren är uppmärksam på sina barn. Om vi följer maningarna från den Helige Anden kan vi välsigna andra och i gengäld bli välsignade själva.