Att förstå och inkludera våra HBTQ -bröder och -systrar
Författaren bor i Utah, USA.
Vi kan alla hjälpa till med att ena våra församlingar och samhällen.
Under de första månaderna efter att jag kallats till biskop blev jag överraskad när tre separata föräldrapar i min församling besökte mig i enrum för att nämna att de hade ett barn som identifierade sig som gay eller transperson. I vart och ett av fallen uttryckte föräldrarna en uppriktig kärlek till sitt barn samt olika grader av oro över att deras barn inte skulle passa in i församlingsgemenskapen.
Så småningom berättade även andra familjer liknande saker för mig och jag insåg att trots att jag inte var särskilt välbekant med sådana här upplevelser, så hade jag som biskop förmånen att hjälpa alla mina församlingsmedlemmar att bygga upp en mer enig gemenskap, oavsett vad de genomgick.
Jag insåg snabbt att jag för att bli en bättre biskop behövde vara villig att försöka förstå de upplevelser som medlemmar som identifierade sig som HBTQ samt deras familjer hade. Så genom uppriktiga och öppna samtal, genom att pröva mig fram, studera mycket och förtrösta på Herren för att få förståelse, lärde jag mig mycket om hur jag kunde ge bättre stöd till medlemmar i dessa omständigheter i deras strävan att komma till Kristus.
Mina ögon öppnades för behovet av enighet och förståelse, och jag lärde mig några saker som hjälpte mig som biskop att ange en mer inkluderande ton gällande alla våra HBTQ-bröder och -systrar. Jag hoppas att ledare och andra som läser vad jag har lärt mig finner några bra förslag som kan vara till hjälp i deras egna situationer.
Lärdom 1: Följ de levande apostlarna
Jag lärde mig snart vikten av att bekanta mig med den allra senaste undervisningen från apostlarna i ämnet.
En vacker sanning om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är att vi leds av levande apostlar och profeter (se L&F 1:30). Och för mig antyder ordet levande att vi får vägledning i vår tid för hur evangeliet tillämpas på vår tids behov. Om vi därför förlitar oss endast på de ord som sagts i det förflutna så missar vi den vackra och viktiga vägledning som Herren ger oss genom våra nuvarande profeter.
En resurs som hjälpte mig gå igenom nuvarande undervisning från apostlarna var avdelningen Hjälp i livet på kyrkans hemsida, särskilt sidorna med rubriken ”Dragning till samma kön” och ”Transpersoner”. Några citat som jag särskilt lade märke till var bland annat följande:
-
Äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Den mångfald som finns i kyrkan nu kanske bara är början. Uppriktigt sagt tror jag att vi kommer att se större och större mångfald. … Det faktum att människor kan tillföra olika gåvor och perspektiv, och den stora variationen i erfarenhet, bakgrund och svårigheter som människor ställs inför visar oss vad som verkligen är viktigt i Kristi evangelium. Och att mycket av det övriga, som vi kanske med tiden har lagt oss till med och som är mer kulturellt än doktrinärt, kan försvinna och vi verkligen kan lära oss vara att lärjungar”1
-
Äldste Quentin L. Cook i de tolv apostlarnas kvorum har bett oss att ”stå i främsta ledet vad gäller att uttrycka kärlek, hysa medkänsla och räcka ut en hand. Låt oss se till att familjer inte utestänger eller visar bristande respekt för dem som väljer en annan livsstil på grund av sina känslor för det egna könet.”2
För att uppmuntra min församling att studera apostlarnas senaste undervisning i det här ämnet ägnade vi vår gemensamma femte söndagslektion åt att diskutera hur vi skulle kunna följa riktlinjerna bättre. Den lektionen visade sig bli en verkligt nyttig, stark och uppbygglig upplevelse.
Lärdom 2: Välj tro framför rädsla
Det som är obekant kan vara skrämmande. Som ny biskop var det skrämmande att försöka hjälpa en medlem i min församling som identifierade sig som gay och behövde andligt stöd. Det var svårt att leda diskussioner om det här ämnet och att ge råd till föräldrar vars ungdomar brottades med sin identitet.
En våg av oroliga tankar brukade svepa över mig:
”Tänk om jag säger fel sak?”
”Tänk om jag låter alltför konservativ eller för extrem?”
”Vet jag ens tillräckligt för att kunna hjälpa till?”
Medan jag en dag begrundade min rädsla drogs mina tankar mot att studera skriftställen som nämnde rädsla. Jag kände frid när jag läste: ”Fullkomlig kärlek driver ut all fruktan” (Moro. 8:16) och att ”det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan” (1 Joh. 4:18).
Dessa sanningar hjälpte mig minnas att om jag handlade i uppriktig kärlek så kunde jag vara säker på att få vägledning och hjälp från Herren.
Jag kan vittna om att när jag var tillräckligt villig och ödmjuk att följa Andens maningar, även när jag kände mig otillräcklig i främmande situationer, så erfor jag löftet att Gud kommer att ”göra så att det svaga blir starkt” (Eth. 12:27).
Lärdom 3: Använd enkla metoder – för ledare
Genom att söka råd i trosbaserade resurser gällande det här ämnet upptäckte jag några praktiska tips som har haft ett positivt inflytande på min förmåga som biskop att bygga en inkluderande gemenskap. Med förtröstan på Anden kanske du vill anpassa några av följande förslag efter de behov som finns i din församling:
-
Vänd dig till personer som är insatta i HBTQ-frågor så att de kan hjälpa dig lära dig om och förstå deras perspektiv. Det kan handla om din stavspresident, ditt församlingsråd, övriga biskopar i ditt område, betrodda vänner och medlemmar i din församling som identifierar sig som HBTQ samt deras familjer. Kyrkans webbsida ”Same-Sex Attraction” (ChurchofJesusChrist.org/topics/gay) kan också ge vägledning. Det finns så mycket hjälp omkring oss och ingen av oss fullgör våra ämbeten ensamma.
-
Bär ditt ödmjuka vittnesbörd och var heller inte rädd för att fråga om saker du inte riktigt förstår. Vi ger stöd även genom att vara villiga att lyssna och lära oss.
-
Var inte rädd för att be om ursäkt om du har sagt eller gjort något som är sårande, även om det var oavsiktligt. Ömsesidig öppenhet bygger tillit.
-
Om en vän eller församlingsmedlem uttrycker sig på ett ohjälpsamt eller sårande sätt om HBTQ-personer bör du fundera på hur du bäst kan bemöta det. De här kommentarerna grundar sig för det mesta i oerfarenhet och är inte avsedda att vara respektlösa. Det kan vara bra att ge privat vägledning.
-
Var noga med att ditt språk gällande alla Guds barn står i harmoni med dina förbund och ditt ämbete, oavsett vem du talar med.
-
När församlingsmedlemmar berättar om sina upplevelser så är det djupt personligt. Dela inte deras privata information utan deras tillstånd.
-
Kom ihåg att vad någon känner och hur denne väljer att hantera de känslorna inte är samma sak. Som det står i en evangelieämnesuppsats: ”Kyrkan skiljer mellan dragning till personer av samma kön och homosexuella handlingar. Människor som upplever dragning till personer av samma kön eller identifierar sig som gay, lesbiska eller bisexuella kan ingå och hålla förbund med Gud samt delta i kyrkan fullständigt och värdigt. Att identifiera sig som gay, lesbisk eller bisexuell eller uppleva dragning till samma kön är ingen synd och hindrar en inte att delta i kyrkan, inneha ämbeten eller besöka templet.”3
-
Var noga med att inte begränsa medlemmarnas möjligheter att bidra om de identifierar sig som gay eller transperson. Dina församlingsmedlemmar har alla unika erfarenheter och synvinklar som kan vara till nytta för din församling. Som äldste Christofferson också sa: ”För personer som håller fast vid normen för kyskhet – … även om de känner dragning till personer av samma kön – finns det verkligen ingen anledning till att de inte kan vara fullt delaktiga, att de inte kan vara medlemmar i kyrkan fullt ut, ha ämbeten, hålla tal, besöka templet och tjäna där, och åtnjuta alla andra möjligheter och välsignelser som tillgängliggörs genom medlemskap i kyrkan.”4
Fortsätta lära och älska
Under tiden som gått sedan jag kallades till biskop har jag fått en stark tro på att var och en av våra bröder och systrar har något vackert och unikt att bidra med i Jesu Kristi evangelium, våra samhällen och våra enskilda liv. Och oavsett vilken roll i församlingen vi har, så är det ett välsignat ansvar och en förmån att få bygga upp en mer enad gemenskap genom att försöka älska, förstå och stödja varje andlig broder och syster på ett bättre sätt.
Som president Jean B. Bingham, Hjälpföreningens generalpresident vittnade om: ”Om man har ett öppet sinne och ett öppet hjärta så får man reda på en massa fantastiska saker om människor som man nog aldrig hade kunnat vänta sig. När man har upplevt, när man har sett, när man har öppnat sitt hjärta för andra människor, ser man att vi alla hör ihop.”5