3 enkla (och ofarliga) sätt att dela med sig av evangeliet till andra

När jag var i Barcelona som missionär gick min kamrat och jag förbi kyrkans byggnad när vi såg en ung kvinna komma mot oss. Vi kände oss manade att prata med henne, så vi stoppade henne och frågade kvinnan om hon någonsin hade sett vår kyrkobyggnad förut. Vi fick veta att hennes namn var Maya (alla namn har ändrats), och jag inbjöd henne att komma till en spelkväll som vi planerade med andra unga vuxna följande fredag. Hon tackade ja.

Jag minns fortfarande hur Maya och Alicia, en vän till oss som nyligen hade blivit omvänd, skrattade tillsammans under spelkvällen. Alicia var en så bra vän till Maya. Hon frågade Maya om hennes familj, hennes intressen och hennes religiösa tro och byggde upp en vänskap med Maya med tiden. Vi lärde oss mer om Mayas religiösa bakgrund och hennes hängivenhet mot Gud, och hon uttryckte också intresse för att lära sig mer om hur vi kommunicerar med Gud.

När min kamrat och jag, Alicia och resten av församlingen med tiden lärde känna Maya och fortsatte inbjuda henne och visa henne kärlek, kände hon Anden i Jesu Kristi återupprättade evangelium och bestämde sig för att döpas. När vi kom ihåg tålamod och broderlig välvilja (se Läran och förbunden 4:6) vet jag att de äkta vänskapsband som Maya kände påverkade hennes beslut.

När jag kom tillbaka från min mission flyttade jag från mitt hem i Guatemala och började studera vid Brigham Young University i Utah. Jag var ledsen och lite modfälld över att flytta till en plats där jag kanske inte skulle få många tillfällen att dela med mig av evangeliet. Så jag bad innerligt om att hitta någon som behövde höra sanningen.

Efter några veckor gick jag på en promenad efter kyrkan och såg en lång man titta på affischer på skolområdet. Jag kände genast att jag skulle prata med honom. Jag var nervös eftersom jag fortfarande jobbade på min engelska och inte visste vad jag skulle säga. Jag gick förbi honom men vände mig sedan om och presenterade mig och litade på att min himmelske Fader skulle hjälpa mig (se Läran och förbunden 100:5–6).

Vi hade ett bra samtal och han sa att han inte var medlem i kyrkan men att han var elev och att han förundrades över det tjänande som kyrkan utför för andra. Jag kunde inte fatta att jag pratade med en icke-medlem på BYU:s campus! Vi utbytte telefonnummer och så småningom presenterade jag honom för fler medlemmar i kyrkan och hjälpte honom lära sig mer om evangeliet.

Mannen blev inte medlem i kyrkan, men genom den upplevelsen lärde jag mig att om vi vill välsigna andras liv så hjälper Gud oss att ta vara på möjligheterna runt omkring oss (se Läran och förbunden 4:3). Så nu ber jag inte om missionärstillfällen – jag ber om att kunna se de missionärstillfällen som jag har framför mig.

När jag skulle gifta mig fick jag ett besök av Maria, en närstående familjemedlem. Maria hade tidigare bestämt sig för att lämna kyrkan för att kunna fullfölja en relation med en annan kvinna. Jag håller inte med om alla hennes val, men jag älskar Maria och respekterar hennes handlingsfrihet, så jag har försökt bibehålla en bra relation till henne.

När Maria och Kristen kom på besök fick jag möjlighet att ge dem båda prästadömsvälsignelser, eftersom de sökte vägledning för en del svårigheter i sina liv. Frälsaren reagerade ofta på tron hos dem som inte tillhörde förbundet eller som inte höll hans bud (se Matteus 8:5–13; Markus 7:24–30; Lukas 7:36–50). Så fastän jag inte var säker på vad jag skulle säga, klädde jag mig fint och förberedde mig för att låta Guds kraft flöda genom mig.

Under välsignelserna kände jag mig manad att ge specifika råd till både Maria och Kristen och ge vissa löften. Jag glömmer aldrig den starka Ande vi alla kände. Jag tror att det förändrade oss alla till det bättre.

Tack vare vår kärlek till varandra kan jag berätta om mina känslor för evangeliet för Maria på ett sätt som hon kanske inte välkomnar från andra. Kärlek kvalificerar oss för att utföra Herrens verk genom att öppna dörrar för att sprida hans evangelium och genom att inbjuda hans hjälp i våra ansträngningar (se Läran och förbunden 4:5). I fullkomlig kärlek delade Frälsaren sanningar med kvinnan vid brunnen, trots att hon hade syndat och var samarit (se Johannes 4). Hon kände kärleken och sanningarna han delade med sig av till henne och förändrades för alltid av hans budskap.

Och även om vår inbjudan att leva efter evangeliet inte accepteras kan det ändå göra en bestående skillnad i deras liv att dela Guds kärlek med andra.

Äldste Dieter F. Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum sa följande om missionsarbete:

”Lita på att Herren utför sina underverk. Förstå att det inte är ert jobb att omvända människor. Det är den Helige Andens roll. Er roll är att berätta om vad som finns i hjärtat och konsekvent leva som ni tror.

Så bli inte nedslagna om någon inte genast tar emot evangeliebudskapet. …

Det är mellan personen och vår himmelske Fader.

Din sak är att älska Gud och älska din nästa, hans barn.

Tro, älska, gör.

Följ den här vägen, så utför Gud underverk genom dig för att välsigna sina dyrbara barn.”¹

När vår kärlek till andra är större än rädslan för att bli avvisad får vi se Kristi vackra välsignelser utvecklas när vi strävar efter att samla in Israel. Att övervinna de hinder jag hade som tonåring har hjälpt mig få ett starkt vittnesbörd om vikten av missionsarbete i mitt liv. Vi kan inbjuda andra att komma till Kristus genom naturliga, små och enkla sätt, särskilt genom att lära känna dem, erbjuda hjälp och älska dem.

Inte alla mina ansträngningar att dela med mig av det som finns i mitt hjärta har lett till omvändelse, men jag inser att när jag har modet att sprida evangeliet så hjälper jag andra att komma närmare Kristus, och jag framåtskrider också på min egen resa på förbundsstigen. Vi kan trots allt finna större lycka och välsignelser när vi försöker vara som Jesus och föra andra till honom.