Insikten att jag har ljus inom mig hjälpte mig att uppfatta ljuset omkring mig.
Bild
en kvinna är vänd mot solljuset som kommer genom ett fönster
Förra året upplevde jag tilltagande ångest och depression. Jag har alltid haft problem med psykisk ohälsa, men den här gången var det mycket värre. Så småningom sökte jag medicinsk hjälp, men en avgörande del av mitt tillfrisknande kretsade också kring att jag vände mig till min Frälsare.
När jag bad om lindring kände jag mig manad att söka efter ljus i världen omkring mig. Jag försökte så gott jag kunde. Det fanns tillfällen när det kändes som om ljuset jag hittade fladdrade och snabbt slocknade. Många gånger föreställde jag mig att jag stod i mörkret och väntade på nästa soluppgång, medveten om att den bara skulle mattas av igen på kvällen. Ljuset kändes flyktigt och tillfälligt.
Efter månader av det här fick jag en djup tanke: Det finns ljus inom mig. Läran och förbunden 88:13 lär att Kristi ljus finns ”i allting” (se även v. 7). Jag behöver inte jaga efter flyktiga strålar av ljus varje dag. Jag kan bära med mig ljus hela tiden.
Jag började se det som att jag tog del av min himmelske Faders och Jesu Kristi gudomliga ljus, och jag insåg att jag har tillgång till ett ljus som aldrig slocknar. När jag vände mig till min Frälsare upptäckte jag för egen del att ”eftersom universum är fyllt med Kristi ljus kan vi lära, utvecklas och tillväxa andligen”1.
När jag tänker på Kristi ljus dras jag till tanken att vi alla har förmågan att öka det ljus vi redan bär inom oss och att vi kan inspirera andra att göra detsamma.