När sjukdom drabbar

I snart tio år har jag varit psykiater åt Sverigemissionen. Jag engageras framför allt när missionärer behöver läkemedel. En grundförutsättning är att de vill vara kvar på mission samt att sjukdomen tillåter det.

När jag ser tillbaka på de här åren, är det några saker som sticker ut:

• ”’Rabbi, vem har syndat så att han föddes blind? Han själv eller hans föräldrar?’ Jesus svarade: ’Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat’” (Johannes 9:2–3). Sjukdomar är en del av vår jordiska erfarenhet. De kan komma precis när som helst, till och med när vi kallats av profeten att tjäna Herren på heltid.

• Nästan varenda missionär jag träffat har berättat att det blivit mycket svårare att känna den Helige Anden efter insjuknandet. Därmed har missionären inte bara sjukdomen att hantera, utan han eller hon får dessutom sämre tillgång till ett av sina viktigaste arbetsredskap. Jag har hört vanliga medlemmar berätta samma sak.

• Man kan känna sig väldigt ensam när man mår psykiskt dåligt, i synnerhet om man är hundratals mil från sin familj, på en annan kontinent och i en annan kultur än ens egen.

• Jag har sett hur valet att berätta hur man egentligen har det har lett till att bördan lättat avsevärt. Det är tufft att dra sjukdomsoket själv.

• Jag har vid några tillfällen kunnat känna på ett väldigt påtagligt sätt att familjemedlemmar och släktingar bett för missionären. Gud har även på andra sätt visat mig hur mån han är om varje missionär.

• Jag har sett hur specifika medlemmars kärlek och omsorg hjälpt till att bära missionärer som haft det tungt.

• Det går ofta att tjäna, fastän man är eller har varit sjuk, men man måste acceptera att ens förmåga förändras.

• Alla blir inte tillräckligt friska för att fortsätta sina missioner. Ibland avbryts en mission tidigare än någon hade tänkt sig. Då kan missionären behöva stöd i att förstå och känna att han eller hon gjorde sitt bästa utifrån de omständigheter som förelåg.

Vad kan man göra för en missionär som tycks ha det tungt?

• Ha förståelse och respekt för att även missionärer kan ha problem med hälsan.

• Döm inte en missionär som tycks oengagerad eller frånvarande, utan ha tålamod och visa kärlek.

• Be specifikt för de missionärer som finns i din gren eller församling. Nämn dem vid namn.

• Ta hand om och lär känna missionärerna. Bjud hem dem, gärna på mat, om omständigheter, regler och deras schema tillåter det.

• Hjälp missionärerna att känna den Helige Anden. Många av oss känner en särskild ande när vi umgås med missionärerna, men glöm inte bort möjligheten du har att hjälpa dem att få samma upplevelse genom dig.

• Uttryck tacksamhet för att de valt att tjäna.

• Glöm inte att kyrkan har ett system för att ta hand om missionärernas hälsa. Du har kanske väldigt goda idéer om hur en till synes sjuk missionär kan bli frisk. Diskutera inte det med missionären, utan låt missionspresidentparet leda arbetet med missionärerna även vad gäller deras hälsa. De har resurser att tillgå via områdeskontoret.

Jag känner en stor tacksamhet för våra missionärer. Att få arbeta med dem är en förmån. Principerna jag beskrivit är tillämpbara på oss alla, oavsett om vi är på mission eller ej.