2023
Värdiga arvingar
Juli 2023


Endast digitalt: Unga vuxna

Värdiga arvingar

Om vi verkligen förstår att vi var och en håller på att lära oss att bli mer som vår himmelske Fader blir förändring möjlig.

Bild
en origamifågel med skuggan av en riktig fågel

När jag växte upp minns jag att jag fick lära mig att jag är ett Guds barn – både genom att sjunga ”Jag är Guds lilla barn”, höra det från mina föräldrar hemma och lyssna på ledare som predikade det från talarstolen. Det är en lärosats vi ständigt får höra om. Som president Russell M. Nelson lärde kyrkans unga vuxna: ”Mina kära vänner, ni är bokstavligen Guds andebarn.”1

Även om det här är en lära som jag alltid har trott på, har jag nog inte alltid förstått den. Som president Boyd K. Packer (1924–2015) sa: ”Sann lärdom, som blir förstådd, förändrar attityder och beteende.”2

Med läran om gudomlig identitet insåg jag att jag var ett barn till himmelska föräldrar, men min inställning och mitt beteende förändrades inte på grund av den kunskapen. För mig innebar detta att vara ett Guds barn att det fanns någon som älskade mig och brydde sig om mitt välbefinnande. Och även om det är sant hade jag inte införlivat den aspekt av denna identitet som ger mig kraft att förändras.

Men en dag hjälpte Gud mig att fördjupa mitt förstånd. När jag studerade skrifterna tidigt en morgon ledde Anden mig till några verser i Romarbrevet 8. I vers 16 står det: ”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.” Jag hade hört det tidigare. Men jag fortsatte och läste nästa vers som förklarar: ”Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar.” Så snart jag läste de här orden vittnade Anden för mig om att jag är ett Guds barn med ett gudomligt syfte här på jorden. Det sjönk djupare in än det någonsin gjort tidigare. I det ögonblicket kändes det som om jag bar på en fackla som just hade tänts. Jag kunde nu tydligt se att vi som Guds barn befinner oss på en stig som inte bara leder oss tillbaka till vår himmelske Fader utan också hjälper oss att bli mer som han. Den här nya insikten började värma mig och upplysa min väg.

Vetskapen om att jag är en son till Gud och att jag är ämnad att bli mer som han har haft stor inverkan på mitt liv. Den har förändrat mitt sätt att tänka och agera i vardagliga situationer. Under jordelivets gång ställs en mängd krav på oss – allt från att vi måste försörja oss till att få bra betyg i skolan till att hjälpa sjuka familjemedlemmar och laga regelbundna måltider. Livet kan vara mycket stressande. Men eftersom jag förstår min identitet som en son till Gud kan jag se mina utmaningar som en möjlighet att växa. Gud försöker inte straffa mig eller göra saker och ting svårare genom att fylla mitt liv med så många krav. Snarare hjälper han mig att utbilda mig till en värdig arvinge.

När jag fördjupade min kunskap om den här läran började jag helt naturligt förändra min inställning och mitt beteende i fråga om enkla saker i mitt liv. Jag började till exempel bädda sängen och städa mitt rum varje morgon; inte för att någon kom för att se om jag hade gjort mina sysslor, utan för att jag visste att Gud var ren och ordningssam. Jag insåg att om jag en dag kan ha samma position som han måste jag också vara ren och ordningssam. Jag började se de här uppgifterna som möjligheter till omvändelse och tillväxt för att bli mer som Gud.

Min förståelse av den här djupa lärdomen har förändrat mig till det bättre. Den har väglett mina tankar och handlingar när jag satt upp mål och förbereder mig för framtiden. Det har hjälpt mig att undvika ondska i och med att jag inser att synd och att duka under för frestelser hindrar mig från att nå min fulla potential. Viktigast av allt är att vetskapen om den här sanningen har motiverat mig att förändras. Jag ändrar medvetet och ständigt mitt beteende till att anstå en potentiell arvinge till Guds rike.

Slutnoter

  1. Russell M. Nelson, ”Val för evigheten” (världsomfattande andakt för unga vuxna, 15 maj 2022), broadcasts.ChurchofJesusChrist.org.

  2. Boyd K. Packer, ”Små barn,”Nordstjärnan, jan. 1987, s. 13.