Jag ändrade mitt sätt att försöka få ett vittnesbörd

Alla som såg mig utifrån skulle ha kallat mig ”aktiv” i kyrkan, men jag visste ändå inte om kyrkan var sann. Men jag ville veta.

Så jag bestämde mig för att gå på mission. Jag antog felaktigt att jag som missionär automatiskt skulle bli mer benägen att få svar från Gud. Jag ansträngde mig fortfarande inte för att be eller studera, men snart fick jag mitt uppdrag.

I början av min mission hade jag svårt att känna Anden under min utbildning online under pandemin, eftersom min ansträngning var halvhjärtad. Men så fick jag komma personligen till missionärsskolan. Och min tid där blev den mest andliga upplevelsen i mitt liv. Det var första gången jag hade ett enkelt frö av tro som var äkta.

Det var svårt att slutligen komma ut på missionsfältet. Det kändes som om det lilla vittnesbörd jag hade fått försvann.

En dag grät jag, och då kom ett minne till mig. Pappa brukade fråga mig hur min dag i skolan hade varit, och jag brukade alltid säga att den var tråkig. Och då brukade han svara: ”Men det är för att du gjorde den tråkig. Om du vill att skolan ska vara rolig, så får du göra den rolig.” Jag insåg att jag antingen kunde ta vara på min tid som missionär genom att lära mig och utvecklas, eller så kunde jag vara olycklig.

Så jag bad uppriktigare än någonsin förr och berättade för min himmelske Fader att jag skulle försöka ändra min inställning. Efter det var jag motiverad att anstränga mig mer. Jag började verkligen studera och be och begrunda, och med tiden kom glimten av ett vittnesbörd tillbaka – och fortsatte att växa. Jag blev mindre frustrerad och började finna glädje i evangeliet.

När du är frustrerad över känslan av att din tro inte växer, undrar du kanske om Gud är där och om han bryr sig. Men jag har lärt mig att han alltid är med oss och hjälper oss att stärka vår tro och vårt vittnesbörd om vi tar ansvar och anstränger oss (se Moroni 10:4).

Äldste Robert D. Hales (1932–2017) i de tolv apostlarnas kvorum sa: ”Det verkar inte finnas en exakt formel för hur man erhåller ett vittnesbörd, men det verkar finnas ett mönster.”¹ Det mönstret innefattar en uppriktig önskan att få veta sanningen, be, vara villig att tjäna där man kallas, sträva efter att vara lydig, studera skrifterna och tillämpa dem i sitt liv och ha en ödmjuk inställning.

Jag skulle aldrig kunna stärka min tro utan att ändra min inställning, följa det här mönstret och lägga ner hela min själ i att få kontakt med min himmelske Fader och Jesus Kristus. När jag gjorde de här förändringarna började jag få svar och tro på sanningarna.

Syster Rebecca L. Craven, andra rådgivare i Unga kvinnors generalpresidentskap, sa nyligen: ”Att vara en lärjunge till Jesus Kristus innebär mer än att bara hoppas eller tro … Det kräver att vi gör något.”² Jag har för egen del lärt mig att det här är sant: det jag ger åt evangeliet är det jag får.

För en åskådare ser min nivå av aktivitet i kyrkan förmodligen likadan ut som den alltid har gjort. Men jag har förändrat min hängivenhet mot evangeliet i hjärtat. Och det har gjort all skillnad i världen.