Stödverksamhet genom oberoende

Jag hade det svårt ekonomiskt efter en skilsmässa och försökte hitta tillbaka till arbetslivet efter att ha varit hemmamamma i åtta år. Jag kämpade också andligt sett för att hitta sanning och tro, men jag hade inte satt min fot i ett möteshus sedan jag var tonåring,

En söndag tvättade jag min tvätt hemma hos min äldsta syster Priscilla, en aktiv medlem i kyrkan. Medan jag var där frågade hon om jag ville följa med henne och familjen till kyrkan – min första inbjudan på över 15 år.

Jag var motsträvig först, men just föregående kväll hade jag vädjat till Gud att visa mig hur jag kunde komma honom närmare. Efter att ha känt en inre maning tänkte jag: Varför inte gå och höra och se själv som vuxen med eget hjärta och egna ögon?

På sakramentsmötet lade jag märke till ett blad i programmet som annonserade en oberoendekurs om personlig ekonomi. Jag var inte redo att komma tillbaka till kyrkan men jag var intresserad av 12-veckorskursen. Med uppmuntran från min syster och svåger anmälde jag mig och trodde att jag skulle få lära mig hur man budgeterar och betalar av skulder. Men kursen åstadkom en andlig förvandling hos mig.

Jag överraskades av de andliga budskapen under de första två veckorna, men under tredje lektionen överväldigades jag av en bekräftande känsla om att jag var hemma och hörde nya men välbekanta sanningar. Efter lektionen körde jag direkt hem till Priscilla. Genom tårarna frågade jag henne: ”Hur kan jag få mer av den här känslan i mitt liv?” Hon ordnade så att missionärerna kunde undervisa mig.

Medlemmar från oberoendekursen kom till mina missionärslektioner och stöttade mig. De gjorde ett bestående andligt intryck på mig och hjälpte mig utveckla ett vittnesbörd om evangeliet och nutida profeter.

Under tiden det tog mig att gå igenom kursen gjorde jag flera timliga och andliga förändringar. Jag fick ett nytt jobb vid ett bra företag och betalade av flera lån.

Men de djupare, ljuvligare välsignelserna som kursen gav var bland annat att jag skapade fina vänskapsband, utvecklade en positiv relation med en uppmuntrande biskop, stärkte mitt vittnesbörd om tionde, fick en tempelrekommendation, tog emot min begåvning och såg mina två äldsta barn döpas.

Min väg mot oberoende håller fortfarande på att utvecklas, men under resten av resan ska jag värdesätta det jag har lärt mig och vännerna jag har fått.

När Katie Funk besökte tempelområdet i Salt Lake City med sin tioårige son Vincent i december 2016 ansåg hon sig själv vara ”bekvämt agnostisk”. Hon lämnade kyrkan som 16-åring, blev ensamstående mamma vid 17 års ålder, började skaffa tatueringar och fick smak för kaffe. Men under besöket på tempelområdet kände Vincent den Helige Anden och frågade sin mamma om han kunde få missionärslektionerna.

Fastän Katie arbetade 80-timmarsveckor med två jobb studerade hon evangeliet med Vincent och sökte efter svar på hans frågor mellan missionärernas besök. Sommaren 2017 började hon gå på kyrkans möten där hon fick höra om kyrkans oberoendekurser.

”Jag insåg att de kunde hjälpa mig”, säger hon. ”Kanske skulle jag inte behöva ha två jobb eller vara beroende av mina föräldrar resten av livet.”

Katie kallar sin kurs ”oerhört stärkande timligt och andligt”, inte bara på grund av det hon lärde sig utan också på grund av hur hennes oberoendegrupp accepterade och tjänade henne.