Evangeliets första principer och förordningar

En osviklig tro på Kristus är det behov som är störst i världen idag.³

Vad innebär det att bevara tron? För det första innebär det att vi tar emot Jesus Kristus, inte bara som en stor lärare, en kraftfull ledare, utan som Frälsaren, världens Återlösare … Den som bevarar tron tar emot Jesus Kristus som Guds Son, världens Återlösare. Jag skulle vilja att alla människor bevarar denna tro. Jag tror att den är grundläggande för människors lycka, grundläggande för deras sinnesfrid. Jag tror att det är den viktigaste principen i Jesu Kristi Kyrka.⁴

Det är sådan tro som måste ha uppehållit de elva apostlarna och åtminstone de sjuttio lärjungar som mötte Kristus efter uppståndelsen. I deras sinnen rådde absolut inget tvivel om vem han var. De var vittnen till detta faktum. De visste därför att deras ögon skådade, deras öron hörde och deras händer kände den uppståndne Återlösarens kroppsliga närvaro.

Det är denna orubbliga tro som frambringade denna härliga syn som gavs till profeten Joseph Smith:

”Nu, efter de många vittnesbörd, som äro avgivna om honom, är detta det sista vittnesbördet, vilket vi giva om honom: Han lever.

Ty vi sågo honom på Guds högra sida och vi hörde rösten som vittnade, att han är Faderns Enfödde,

att medelst honom, genom honom och av honom existera och skapades världarna, och att deras invånare äro söner och döttrar, födda åt Gud.” (L&F 76:22–24)

De som har en sådan förvissning i sina hjärtan tar emot honom som ”vägen och sanningen och livet”, som den ende trygge vägvisaren i detta komplicerade universum.⁵

Tro på evangeliet är det första steget mot sann kunskap, och leder genom uppoffringar till visdom och lycka.⁶

Tron på Gud kan naturligtvis bara vara personlig. Den måste vara din, den måste vara min, och för att vara verksam måste den utgå från sinnet och hjärtat.⁷

Vad vi behöver idag är tro på den levande Kristus, vilket är mer än en känsla. Det är en kraft som driver oss till handling — en tro som skänker mening åt vårt liv och mod till vårt hjärta. Vi behöver tillämpningens evangelium.⁸

Kyrkan godtar inte läran att det endast räcker att uttala sin tro på Jesus Kristus för att bli frälst. En människa kan säga att hon tror, men om hon inte gör någonting för att denna tro ska bli en kraft som utför saker, som gör att själen växer, så är hennes försäkran av intet värde. ”Att arbeta på sin frälsning” är en uppmaning till oss att genom gärningar, genom att arbeta eftertänksamt och lydigt, visa trons realitet.⁹

Det är ofattbart att någon ens kan ifrågasätta nödvändigheten av omvändelse. Varje princip i evangeliet, då den noggrant studeras, visar en harmoni med sanningen som helt enkelt är storslagen. Var och en tycks allomfattande, var och en leder till eller omfattar andra principer. Sålunda tycks tro på en fullkomlig varelse, vilket inspirerar till ett rättfärdigt leverne, inkludera omvändelse.¹⁰

Kyrkans budskap är att hjälpa människor inse sina svagheter och att hjälpa dem övervinna dessa synder och svagheter. Här har vi inte tid att diskutera vad synd är för någonting, men John Wesleys mor [John Wesley var en framstående teolog] lär ha sagt följande:

”Följ denna regel då du ska bedöma om något är rätt eller fel: Allt som försämrar ditt omdöme, dövar ditt samvete, för dig längre bort från Gud, tar bort din hunger och törst efter andliga ting, allt som ger kroppen större makt över själen, är synd för dig, hur oskyldigt det än kan tyckas vara.”

Missionärernas budskap som går ut till alla delar av världen, ja, kyrkans budskap till hela världen lyder: Omvänd er från det som gör att de kroppsliga sinnena får företräde framför vår kärlek till andlighet. Det är därför de ropar omvändelse! Vad innebär omvändelse? En förändring av liv, en förändring av tanke, en förändring av handling. Har du varit arg och hatisk, förvandla detta hat och denna fiendskap till kärlek och omtanke. Om du har bedragit din broder, låt ditt samvete förebrå dig och förändra detta och be om hans förlåtelse och gör aldrig om det. När du sålunda vänder dig bort från de ting som är på det köttsliga planet, då omvänder du dig från dina synder. Om du missbrukar Guds namn, gör det aldrig igen! Istället för att missbruka hans namn, dyrka honom! När denna känsla av förvandling kommer till själen får du en önskan att bli född på nytt, att få ett nytt liv …

Denna förvandling av livet, denna omvändelse är vad världen behöver. Det är en hjärtats förvandling. Människorna måste förändra sitt sätt att tänka! Förändra sitt sätt att känna! Istället för att hata, strida mot och underkuva varandra bör de lära sig att älska!¹¹

Omvändelse är att vända sig bort från det som är lågt och sträva mot det som är högre. Som en frälsningens princip innebär den inte bara en önskan efter någonting bättre utan även sorg — inte bara samvetskval — utan verklig sorg över att i någon mån blivit besmittad av det syndfulla, lågsinta eller föraktliga.

Det är inte ovanligt att människor känner sig ledsna över misstag, dårskaper eller synder de har begått utan att ändå omvända sig från dessa svagheter och dårskaper. De kan också känna sig botfärdiga, men ”botfärdighet”, sägs det, ”är övergående och behöver inte leda till någon förändring i karaktär och uppförande.” Omvändelse däremot ”är sorg över synden åtföljd av självfördömelse och fullständigt avståndstagande från synden.” Den är därför mer än bara samvetskval, ”den innebär en förvandling av naturen som är värdig himlen”.¹²

När en dopaspirant står vid vattnets rand, innan han begravs med Kristus i dopet, äger han en obetingad tro på att Jesu Kristi Kyrka är upprättad på jorden, att denna organisation är den bästa för att främja andligt liv i världen och sann religiös utveckling för själens frälsning.

Jag upprepar att denna obetingade tro finns hos honom, och i och med detta, var det en sann omvändelse, och denna omvändelse förde med sig en önskan att lämna bakom sig allt i det tidigare livet som strider mot evangeliets eller kyrkans lärdomar. Sitt gamla liv, och synderna, om det fanns några i samband med det, är han verkligen omvänd ifrån. Han ser fram mot den tidpunkt då han ska födas på nytt i Guds rike. Han ska gå igenom dopets förordning, som symboliskt begraver hans gamla liv, och i samband därmed begravs alla de ofullkomligheter, svagheter, dårskaper, synder som åtföljde detta gamla leverne. Han ska begravas genom dopet, så att han, som Kristus uppstod från de döda genom Faderns kraft och härlighet, ska uppstå till ett nytt liv, som medlem i Guds kyrka, som barn till Fadern, som medborgare i Kristi rike. Genom dopet föds han på nytt och blir en lämplig mottagare av den Helige Anden. Hans kropp stiger upp på nytt, och den Helige Anden förlänas honom; han konfirmeras som medlem i Jesu Kristi Kyrka. En gång befann vi oss alla i denna situation. Detta var våra känslor, vår tro, vårt hopp.¹³

Till Nikodemus sade Jesus: ”Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.” (Joh 3:5)

Till kyrkans medlemmar skrev Paulus och Petrus: ”Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus.” (Gal 3:26–27) ”Efter denna förebild frälser dopet nu också er … genom Jesu Kristi uppståndelse.” (1 Petr 3:21)

I dessa tre fall har vi klart framlagt den trefaldiga avsikten med dopets förordning, [nämligen]:

1. Det är en ceremoni som Gud själv upprättat och som är förknippad med rättfärdighetens eviga princip, lydnad mot lagen, och därför upprättats för människans frälsning.

2. Det är en inledande förordning — den port som leder till medlemskap i Kristi hjord.

3. Det är en vacker och upphöjd symbol som exemplifierar att den ”gamla” människan begraves, med alla sina svagheter och orenheter, och uppstår till ett nytt liv.

Dopets förordning är en Guds lag. Att lyda den, i all uppriktighet, renhet, enkelhet, för oundvikligen med sig den utlovade välsignelsen om en Hugsvalare, en gudomlig vägledare … Även om människor hånar detta, och tvivlar på dess verkan, förblir dopet, trots dess enkelhet, inte bara en av de vackraste symboler man känner till, utan också en av de lagar som mest effektivt verkar för människans frälsning.¹⁴

Må Gud hjälpa oss alla att för världen förkunna behovet av omvändelse, dopets betydelse, för det första för att uppfylla all rättfärdighet, och för det andra som porten till Guds rike, dörren in i hans kyrka, och för det tredje för att begrava vårt gamla liv och bli vägledda av hans helige Ande.¹⁵

Endast de som uppriktigt tror på Jesus Kristus som världens Återlösare och som omvänder sig från sina synder tar emot den Helige Anden. De som döps utan tro och omvändelse är bara hycklare.¹⁶

Kommunikationens kanal är öppen, och Herren är redo att vägleda, och han vägleder, sitt folk … Den Helige Andens vittnesbörd är en särskild förmån. Det påminner om att ställa in radion och lyssna till en röst från andra sidan världen. Människor som inte befinner sig på denna våglängd kan inte höra den, men vi hör den, och vi är berättigade till denna röst och dess vägledning. Den kommer till oss om vi gör vår del.¹⁷

Må Gud hjälpa oss alla att bevara våra samveten rena, våra karaktärer sunda och vara lyhörda inför den Helige Andens viskningar, som är verkliga, om vi bara lyssnar noggrant på dem.¹⁸

Jag vittnar för er att gudomlig inspiration är en realitet. Män och kvinnor som lyder livets och frälsningens principer, uppriktigt omvänder sig från sina synder, och som lika uppriktigt strävar efter att leva i enlighet med evangeliets principer, får vägledning och inspiration av den Helige Anden och blir visade sådant som kommer att ske. Jag vittnar om att denna vägledning finns i denna kyrka och har funnits i den sedan profeten Joseph Smith upprättade den.¹⁹

De sista dagars heliga har lärt sig sanningen att det eviga evangeliet har återställts. Och vad får de ut av denna kunskap? Den förmedlar till alla, som ärligt och uppriktigt har åtlytt omvändelsens och dopets principer, den Helige Andens gåva, som upplyser deras sinnen, upplivar deras förstånd och förmedlar till dem kunskap om Kristus.

De sista dagars heliga har en vägvisare, en hjälp, ett sätt att få kunskap om sanningen, i sin önskan att få veta vilken deras plikt är, som världen inte har. Och denna vägvisare är nödvändig. Människan kan inte själv finna sanningen, hon kan inte finna Gud genom bara intellektet. Det har sagts att ingen människa kan finna Gud genom ett mikroskop. Det räcker inte bara med intellektet i sökandet efter sanningen. Det finns en annan, högre, mer säker vägvisare än intellektet …

[Tro är] den princip som ger vår ande gemenskap med den högre Anden, som påminner oss om allt, visar oss sådant som ska komma och lär oss allting. Att förvärva denna Ande är den sista dagars heliges ansvar som vill lära känna sanningen.²⁰