Kyrkans presidenters lärdomar
Inledning


Inledning

Första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum har börjat med serien Kyrkans presidenters lärdomar för att hjälpa kyrkans medlemmar få en djupare insikt i evangeliets lärdomar och komma närmare Jesus Kristus genom lärdomarna från denna tidshushållnings profeter. I denna bok belyses president David O McKays lärdomar, som verkade som president för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga från april 1951 till januari 1970.

Hur denna studievägledning ska användas

Varje kapitel i denna bok innehåller fyra delar: (1) Ett inledande citat som sammanfattar vad kapitlet främst handlar om, (2) en ”introduktion”, där budskapen i kapitlet illustreras med en berättelse eller ett råd av president McKay, (3) ”David O McKays lärdomar”, där viktiga lärdomar ur hans många budskap och predikningar framställs samt (4) ”Förslag till studier och diskussion”, som med hjälp av frågor uppmuntrar till studier på egen hand, till tillämpning av evangeliets principer och diskussioner i hemmet och i kyrkan. Om du läser frågorna innan du studerar president McKays ord kan det bidra till att du får ytterligare insikt i hans lärdomar. Dessutom, som en del av hjälpmedlen för ytterligare studier och diskussion, innehåller varje kapitel en kort förteckning över skriftställen som anknyter till ämnet.

Denna bok ska användas på följande sätt:

För personliga studier och familjestudier. Genom andaktsfull läsning och eftertänksamma studier kan den enskilde få ett personligt vittnesbörd om de sanningar som president McKay lär ut. Denna bok ger ett tillskott till varje medlems evangeliebibliotek och är ett viktigt hjälpmedel för undervisning i familjen och studier i hemmet.

För diskussion på söndagsmötena. Denna bok är lärobok för söndagsmötena för högprästernas grupp, äldsternas kvorum och Hjälpföreningen, vanligtvis den andra och tredje söndagen i varje månad. Dessa söndagsmöten bör utgöras av diskussioner som inriktar sig på evangeliets lärdomar och principer. Lärarna bör inrikta sig på innehållet i texten och de skriftställen som har anknytning till den och bör tillämpa dessa lärdomar på förhållanden som är välkända för klassdeltagarna. De kan använda sig av de frågor som finns i slutet av varje kapitel för att uppmuntra till diskussion i klassen. När så är lämpligt bör medlemmarna bära vittnesbörd och återge personliga exempel som har anknytning till lektionerna. Om lärarna ödmjukt söker Anden när de förbereder och håller lektionerna, kommer alla som deltar att stärkas i sin kunskap om sanningen.

Ledare och lärare bör uppmuntra klassdeltagarna att läsa kapitlen som förberedelse för söndagens möten och ta med sig boken till kyrkan. De bör respektera sådana förberedelser genom att undervisa från president McKays ord. När klassdeltagarna har läst kapitlet i förväg är de beredda att undervisa och uppbygga varandra.

Medlemmarna behöver inte och rekommenderas inte att köpa ytterligare referensmaterial och förklarande kommentarer som underbygger textinnehållet i denna bok. För ytterligare studier av läran uppmuntras medlemmarna att slå upp de skriftställen som finns i slutet av varje kapitels ”Förslag till studier och diskussion”.

Eftersom denna bok är avsedd för självstudier och som referenslitteratur till evangeliet, innehåller många kapitel mer material än vad som kan tas upp under söndagens möten. Därför är det nödvändigt att var och en studerar hemma för att få ut så mycket som möjligt av president McKays lärdomar.

Att undervisa från kapitlen i denna bok

Kapitlen i denna bok innehåller mer information än flertalet lärare kan förmedla under en lektionsperiod. Läraren bör be om hjälp, söka den Helige Andens vägledning och flitigt söka de citat, skrifthänvisningar och frågor som bäst tillgodoser elevernas behov.

Lektionsförberedelser

Följande förslag illustrerar ett tänkbart sätt att hjälpa lärarna förbereda sig för och framföra lektioner från denna bok (dessa riktlinjer kan också användas av föräldrar när de förbereder hemaftonslektioner):

  1. Studera kapitlet under bön. Markera gärna avsnitt som du tycker är särskilt inspirerande.

  2. Fastställ vad som bör hända i elevernas liv som en följd av lärdomarna i kapitlet. Sök den Helige Andens vägledning när du begrundar deras behov som du undervisar.

  3. Bestäm vad du ska undervisa om. Läs kapitlet på nytt och välj de avsnitt som är till störst nytta för dem du undervisar.

  4. Bestäm dig för hur du ska undervisa. Planera hur du ska lära ut de avsnitt som du har valt. Här följer några förslag:

    • Led diskussioner utifrån frågorna i ”Förslag till studier och diskussion” i slutet av varje kapitel.

    • Diskutera utvalda avsnitt i skrifterna från de skriftställen som anges i slutet av varje kapitel.

    • Planera hur du ska fånga medlemmarnas uppmärksamhet i början av lektionen. Du kan till exempel återge en berättelse från kapitlets inledning, skriva en tankeväckande fråga på tavlan, eller använda dig av en praktisk illustration.

    • Använd psalmer och primärsånger för att hjälpa eleverna känna Andens inflytande.

    • Bär vittnesbörd närhelst Anden manar dig, inte bara i slutet av lektionen.

    • Låt en eller två medlemmar komma till klassen förberedda att ge ett kort vittnesbörd om principerna i kapitlet.

    • Dela med dig av upplevelser, när så är lämpligt, av de principer som återges i kapitlet. Inbjud andra att göra detsamma.

    Förslag om hur du ska använda dessa och andra undervisningsmetoder finner du i Undervisning: Den högsta kallelsen (36123 180); Handledning för undervisning (34595 180); och i ”Evangelieundervisning och ledarskap”, del 16 i Kyrkans instruktionshandbok, Bok 2: Prästadömets och biorganisationernas ledare (35903 180). För att lättare uppnå framgång i din kallelse uppmuntras du att delta i den 12 veckor långa lärarutbildningskursen i din församling eller gren, såväl som i de fortbildningsmöten som hålls varje kvartal.

  5. Organisera dina tankar. Du vill kanske skriva ner en översikt som vägleder dig under lektionen.

Leda meningsfulla diskussioner

Oavsett om det är i familjen eller i klassrummet så ger kapitlen i denna bok en utmärkt möjlighet för enskilda att stärka varandra genom att delta i diskussioner om evangeliet. Följande riktlinjer kan hjälpa dig att leda meningsfulla diskussioner:

  • Ställ frågor som kräver eftertanke och diskussion hellre än frågor som kan besvaras med ja eller nej. Frågor som inleds med vad, hur, varför, vem, eller var brukar vara effektivast för diskussioner.

  • Uppmuntra andra att berätta om upplevelser som visar hur evangeliets principer tillämpas i vardagen. Uppmuntra dem också att uttrycka sina känslor om det som de lär sig. Lyssna uppriktigt och visa uppskattning för deras bidrag.

  • Var lyhörd för den Helige Andens inflytande. Han hjälper dig att veta vad du ska fråga om, vem du ska engagera, eller hur du tar med de andra i diskussionen. Om du tycker att de avviker från ämnet i sina kommentarer så för du artigt in diskussionen på rätta banor.

  • Var försiktig så att du inte avslutar en bra diskussion för tidigt i ett försök att få med allt du förberett. Det som betyder mest är att deltagarna känner Andens inflytande, får större kunskap om evangeliet, tillämpar evangeliets principer i sitt liv och stärker sin beslutsamhet att leva efter evangeliet.

Information om de källor som citeras i denna bok

De lärdomar från president McKay som finns i denna bok har samlats in från många olika källor. Citatens ursprungliga interpunktering, stavning och stora begynnelsebokstäver har bibehållits, såvida inte redaktionella eller typografiska förändringar behövts för att förbättra läsbarheten. Av den anledningen kan läsaren lägga märke till mindre inkonsekvenser i texten.

President McKay använder ofta pronomenet han när han syftar på bägge könen. Detta var ett vanligt uttryckssätt på hans tid. Trots skillnaderna mellan detta språkbruk och nutida kommer läsarna att finna att president McKays lärdomar är lika tillämpliga och värdefulla för både kvinnor och män.

Dessutom var president McKay mycket beläst och han citerade ofta andra författare i sin undervisning. I de flesta av originalkällorna markerar citattecken de fall när president McKay citerar någon annan, men namnet på författaren ges sällan. Istället för att göra avbrott i texten med en mängd ”[okänd författare]”, så finns de ursprungliga citattecknen kvar för att utvisa när president McKay citerar någon annan.