Lydnad: Lev efter evangeliet helt enkelt

Vi är ett förbundsfolk och detta är mycket betydelsefullt. När det här verket återställdes och Herren lade fram planen för återställelsen, nämnde han att ett av återställelsens syften var att hans eviga förbund skulle återupprättas. Det förbundet … ingicks mellan Abraham och Jehova när den mäktige Jehova gav Abraham ett stort och högtidligt löfte. Han sa att hans säd skulle bli som sanden på havsstranden, att alla nationer skulle välsignas genom honom. Han ingick det här förbundet med honom, att han skulle bli deras Gud och de skulle bli hans folk. … Därigenom upprättades en relation som hade eviga följder för evigheten för dem som ingår det. Förunderlig är dess innebörd: om vi handlar som Guds barn bör handla, vill han vara vår Gud och välsigna oss, leda oss och hjälpa oss.

I den här tidsutdelningen har detta eviga förbund åter ingåtts. Faktum är att vi ingick detta förbund när vi döptes. Vi blev så att säga en del av hans gudomliga familj. Alla Guds barn ingår i hans familj, men på ett speciellt och underbart sätt finns ett särskilt förhållande mellan Gud och barnen inom hans förbund. Och när vi blev medlemmar i kyrkan … anslöt vi oss till ett förbundsfolk, och var gång vi tar del av sakramentet, gör vi det inte endast till åminnelse av Guds Sons offer, som gav sitt liv för var och en av oss, utan vi lovar dessutom att ta på oss Jesu Kristi namn och att hålla hans bud och i gengäld har han förbundit sig att välsigna oss med sin Helige Ande.

Vi är ett förbundsfolk och stora är de skyldigheter som hör ihop med det förbundet. Vi får inte vara vanliga. Vi måste höja oss över mängden. Vi måste stå lite mer rakryggade. Vi måste bli lite bättre, lite vänligare, lite generösare, lite hövligare, lite mer omtänksamma, lite mer kärleksfulla mot andra.⁵

Vi är ett folk som har tagit på oss ett högtidligt förbund och Herrens Jesu Kristi namn. Låt oss sträva lite flitigare efter att hålla buden, att leva som Herren har bett oss att leva.⁶

Bild

sakramentsmöte

Vi lever i en tid av kompromisser och eftergivenhet. I situationer som vi dagligen konfronteras med vet vi vad som är rätt, men under kamratgruppens tryck och de bedrägliga röster som vill övertala oss, kapitulerar vi. Vi kompromissar. Vi samtycker. Vi ger upp, och vi skäms över oss själva. … Vi måste utveckla styrkan att följa vår övertygelse.⁷

Evangeliets väg är enkel. En del av fordringarna kanske verkar elementära och onödiga för er. Avvisa dem inte. Ödmjuka er och vandra i lydnad. Jag lovar att de resultat som följer kommer att bli underbara att se och sköna att uppleva.⁸

Min stora vädjan är att vi alla ska anstränga oss lite mer att leva upp till gudomligheten inom oss. Vi kan prestera bättre än vad vi gör nu. Vi kan bli bättre än vi är nu. Om vi ständigt kunde hålla bilden framför oss av vårt gudomliga arv, av Guds faderskap och människans broderskap som verkligheter, skulle vi vara lite mer toleranta, lite mer vänliga, lite mer villiga att lyfta och hjälpa och stödja människor ibland oss. Vi skulle vara mindre benägna att nedlåta oss till sådant som tydligt nog inte anstår oss.⁹

Den religion ni tillhör gäller sju dagar i veckan, inte bara på söndagen. … Den gäller hela tiden – 24 timmar om dagen, sju dagar i veckan, 365 dagar om året.¹⁰

Herren förväntar sig att vi ska hålla våra liv i ordning, att vi ska leva efter evangeliet på alla sätt.¹¹

Herren sa till Elia att han skulle gå och gömma sig vid bäcken Kerit, att han skulle dricka ur bäcken där och få föda av korparna. I skrifterna kan vi läsa det enkla, underbara omdömet om Elia: ”Då gick han bort och gjorde som Herren hade befallt” (1 Kung. 17:5).

Han diskuterade inte. Han ursäktade sig inte. Han kom inte med undanflykter. Elia gick ”och gjorde som Herren hade befallt”. Och han räddades undan de hemska olyckor som drabbade dem som hånade och argumenterade och ifrågasatte.¹²

Hela Mormons bok är en berättelse om människor som det gick bra för i landet när de var rättfärdiga och dyrkade Jesus Kristus och som Herren rikligen och storligen välsignade, men när de syndade och gick på avvägar och glömde sin Gud, drabbades de av elände och krig och besvärligheter. Er trygghet, er frid, er framgång är beroende av er lydnad mot den Allsmäktiges bud.¹³

”Håll ständigt mina bud, och du skall få en rättfärdighetens krona.” [L&F 25:15]. Det var Herrens löfte till Emma Hale Smith. Det är Herrens löfte till var och en av er. Lyckan kommer av att hålla buden. För en sista dagars helig … kan endast förtvivlan bli resultatet av överträdelse av dessa bud. För var och en som håller dem utlovas en krona … en rättfärdighetens och sanningens krona.¹⁴

Sann frihet ligger i att lyda Guds råd. Det sas fordom att ”budet är en lykta och undervisningen ett ljus.” (Ords. 6:23.)

Evangeliet är inte en förtryckets filosofi som så många anser. Det är en frihetsplan som disciplinerar drifterna och vägleder handlandet. Dess frukter är söta och dess belöning är frikostig. …

”Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket.” (Gal. 5:1.)

”Där Herrens Ande är, där är frihet.” (2 Kor. 3:17.)¹⁵

Vår trygghet finns i omvändelsen. Vår styrka finns i lydnaden mot Guds bud. … Låt oss stå starka mot det onda, både hemma och borta. Låt oss leva värdiga himlens välsignelser, förändra våra liv där så behövs och se till honom, allas vår Fader.¹⁶

Vi behöver inte vara rädda. Gud står vid rodret. Han griper in till gagn för detta verk. Han välsignar rikligen dem som vandrar i lydnad mot hans bud. Det har han lovat. Hans förmåga att hålla det löftet kan ingen av oss betvivla.¹⁷

Det finns de som säger: ”Kyrkan dikterar inte vad jag ska tänka om ditt eller datt eller annat, eller hur jag ska leva mitt liv.”

Nej, svarar jag, kyrkan dikterar inte för någon människa hur hon ska tänka eller vad hon ska göra. Kyrkan pekar ut vägen och inbjuder varje medlem att leva efter evangeliet och åtnjuta de välsignelser som kommer av att leva så. Kyrkan dikterar inte för någon människa utan råder, övertalar, uppmanar och förväntar lojalitet hos dem som bekänner sig som medlemmar i den.

När jag studerade vid universitetet, sa jag till min far vid ett tillfälle att jag tyckte att generalauktoriteterna överträtt sina befogenheter när de förespråkade en viss ståndpunkt. Han var en mycket vis och god man. Han sa: ”Kyrkans president har undervisat oss och jag stöder honom som profet, siare och uppenbarare och tänker följa hans råd.”

Jag har nu verkat inom denna kyrkas ledande råd i [många] år. … Jag vill bära mitt vittnesbörd om att fastän jag suttit i bokstavligen tusentals möten där kyrkans riktlinjer och program diskuterats, har jag aldrig varit på något där Herrens ledning inte sökts eller där någon närvarande haft någon önskan att förespråka eller göra någonting som kunde skada eller tvinga någon.¹⁸

Jag kan säga för oss alla att vi [som sitter i kyrkans generalkommittéer] inte har någon personlig agenda. Vi har bara Herrens agenda. Det finns de som kritiserar, när vi uttalar ett råd eller en varning. Ni ska veta att våra vädjanden inte motiveras av själviska önskningar. Jag vill att ni ska veta att våra varningar inte är utan orsak och underlag. Våra beslut att uttala oss i olika frågor är noga övervägda och fattas först efter överväganden, diskussion och bön. Ni ska veta att vår enda önskan är att hjälpa er alla med era problem, er kamp, era familjer, era liv. … Jag vet att ingen önskan finns att förkunna något annat än det som Herren vill ska förkunnas. …

Hesekiel har beskrivit vårt ansvar. ”Du människobarn, jag har satt dig till väktare för Israels hus, för att du på mina vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun.” (Hes. 3:17.)

Vi har inga själviska önskningar i något av detta, utan vi önskar bara att våra bröder och systrar ska vara lyckliga, att frid och kärlek ska råda i deras hem, att de ska välsignas genom den Allsmäktiges kraft i sina olika rättfärdiga åtaganden.¹⁹

Gud gör ständigt sin vilja känd på sitt sätt, bland sitt folk. Jag ger er mitt vittnesbörd om att denna kyrkas ledare aldrig ber oss göra något som vi inte kan utföra med Herrens hjälp. Vi känner oss kanske otillräckliga. Det som vi ombes att göra faller oss kanske inte i smaken eller passar kanske inte våra idéer. Men om vi försöker med tro och bön och beslutsamhet, kan vi utföra det.

Jag ger er mitt vittnesbörd om att de sista dagars heligas lycka, de sista dagars heligas frid, de sista dagars heligas framgång, de sista dagars heligas välstånd och detta folks eviga frälsning och upphöjelse ligger i att vandra i lydnad mot Guds prästadömes råd.²⁰

Jag kan beskriva en princip som, om den åtföljs, storligen ökar möjligheten att våra beslut är rätta, och att vår framgång och lycka i livet följaktligen växer sig oändligt mycket större. Den stora principen är bevara tron. …

Jag kan inte beskriva i detalj hur man ska fatta alla beslut. Men jag kan lova er att om ni fattar era beslut efter evangeliets normer och kyrkans lärdomar, och om ni bevarar tron, ska era liv innehålla mycket av det stora goda och ni ska få uppleva mycket glädje och framgång.²¹

För många år sedan arbetade jag för ett järnvägsbolag. … Det var på den tiden när alla åkte tåg. En morgon fick jag ett telefonsamtal från en kollega i Newark, New Jersey. Han sa: ’Tåg nummer så och så har anlänt, men resgodsvagnen saknas. Någonstans har 300 passagerare förlorat sitt bagage och de är arga.’

Jag började genast arbeta på att ta reda på vart vagnen hade tagit vägen. Jag fann att den lastats och satts på rätt spår i Oakland i Kalifornien. Den hade anlänt till järnvägsstationen i Salt Lake City [och hade så småningom] gått till S:t Louis. Där skulle den växlas in på ett annat spår mot Newark, New Jersey. Men en vårdslös tågväxlare på bangården i S:t Louis flyttade en liten bit stål 7,5 cm, en växel – och kopplade bort vagnen. Vi upptäckte att bagagevagnen som skulle ha varit i Newark i stället befann sig i New Orleans i Louisiana – 240 mil från bestämmelseorten. Endast en 7,5 cm lång rörelse av en slarvig anställd på bangården i S:t Louis hade fått resgodsvagnen på fel spår och avståndet från den rätta destinationen hade ökat dramatiskt. Så är det också med våra liv. I stället för att följa en stadig kurs, dras vi mot ett annat mål på grund av någon felaktig uppfattning. Förskjutningen bort från vår bestämmelseort kan vara hur liten som helst, men om vi fortsätter blir den lilla förskjutningen till ett stort gap och vi har hamnat långt bort från den plats dit vi ville komma. … Det är de små gångjärnen runt vilka livet svänger som är så avgörande i vårt liv.²²

Jag gick fram till en stor gårdsgrind en dag. Jag lyfte låset och öppnade grinden. Rörelsen vid gångjärnen var så liten att den knappt märktes. Men i andra änden av grinden svepte den sig ut i en vid båge på fem meter. Om man bara tittade på gångjärnens rörelse, skulle man aldrig kunna föreställa sig att den lilla rörelsen kunde bli så mycket större längst ut.

Så är det med besluten vi fattar i våra liv. En liten tanke, ett litet ord, en liten handling kan leda till oerhörda följder.²³

Bild

öppen metallgrind

Du kan göra [kyrkan] starkare genom ditt sätt att leva. Låt evangeliet bli ditt svärd och din sköld. …

… Hur storslagen blir inte framtiden när den Allsmäktige för sitt underbara verk framåt, med dess goda inverkan på alla som vill ta emot och leva efter hans evangelium.²⁴

Jag ser en underbar framtid i en mycket otrygg värld. Om vi håller fast vid våra värderingar, om vi bygger på vår arvedel, om vi vandrar i lydnad inför Herren, om vi helt enkelt lever efter evangeliet så blir vi välsignade på ett storslaget och underbart sätt. Vi kommer att ses som ett märkligt folk som funnit nyckeln till en särskild lycka.²⁵

Låt varje man och kvinna och barn besluta sig för att göra Herrens verk bättre och starkare och större än det någonsin har varit. Det är kvaliteten på våra liv som är avgörande. Det är beslutet att leva efter Jesu Kristi evangelium som gör den stora skillnaden. Det är en personlig sak. Om vi alla ber blir kyrkan så mycket starkare. Och så är det med varje princip i evangeliet. Låt oss vara en del av detta stora framåtgående verk som växer sig allt starkare över hela jorden. Vi kan inte stå stilla, vi måste gå framåt. Det är helt väsentligt att vi gör det. Den personliga övertygelsen som bor i hjärtat hos oss alla är kyrkans sanna styrka. Utan den har vi egentligen ingenting, men med den har vi allt.²⁶

Jag inbjuder var och en av er, varhelst ni befinner er som medlemmar i denna kyrka, att resa er och med en sång i hjärtat gå framåt, leva efter evangeliet, älska Gud och bygga riket. Tillsammans ska vi hålla kursen och bevara tron, för den Allsmäktige är vår styrka.²⁷

• Varför är det så att vi, som Herrens förbundsfolk, ”inte får vara vanliga”? (Se avsnitt 1.) Hur har förbunden du ingått med Gud påverkat ditt dagliga liv?

• President Hinckley lärde att ”vi måste utveckla styrkan att följa vår övertygelse” (avsnitt 2). Hur kompromissar vi ibland våra övertygelser? Hur kan vi göra oss starka till att motstå frestelser?

• Hur kan vi tillämpa president Hinckleys berättelse om Elia på oss själva? (Se avsnitt 3.) Vad skulle du säga till en person som tycker att buden är för restriktiva? Hur har du sett att lydnad mot buden för med sig frihet, trygghet och frid?

• Gå igenom president Hinckleys förklaring om hur kyrkans ledare ger råd och varningar (se avsnitt 4). Hur har du blivit välsignad genom att följa råd från kyrkans ledare?

• Vad kan vi lära av presidents Hinckleys berättelse om den försvunna bagagevagnen? (Se avsnitt 5.) Varför gör små beslut eller handlingar så stor skillnad i våra liv? Tänk på ett litet beslut som har gjort stor skillnad i ditt liv. Hur kan vi bättre känna igen små avvikelser som kunde leda oss bort från Guds väg?

• Hur kan evangeliet hjälpa oss handskas med osäkerheter i världen? (Se avsnitt 6.) Hur kan våra liv förenklas av att leva efter evangeliet? Begrunda hur du mer aktivt skulle kunna stärka kyrkan och hjälpa Guds verk tillväxa över hela jorden.

1 Mos. 4:39–40; Hebr. 5:8–9; L&F 64:33–34; 93:26–28; 98:22; Abr. 3:24–26; TA 1:3

”Att läsa, att studera och att begrunda är inte samma sak. Vi läser ord och får kanske idéer. Vi studerar och upptäcker kanske mönster och samband i skrifterna. Men när vi begrundar inbjuder vi till uppenbarelse genom Anden. Att begrunda innebär för mig de tankar och böner jag har sedan jag noga läst och studerat skrifterna” (Henry B. Eyring, ”Tjäna med Anden”, Liahona, nov. 2010, s. 60).