Guds rike går framåt

Som Guds tjänare vittnar jag om att hans vilja uppenbarades på 1800-talet. Det skedde genom hans egen röst från himlen, genom hans Sons personliga uppenbarelse och genom heliga änglars betjäning. Han befaller alla människor överallt att omvända sig, att vända om från sina onda vägar och orättfärdiga önskningar, att bli döpta till syndernas förlåtelse, så att de får ta emot den Helige Anden och får umgänge med honom. Han har inlett det återlösningsverk som alla heliga profeter, vise och siare av varje ras talat om i alla tidsåldrar.⁷

Mormonismen, som man ibland kallar de sista dagars heligas sanna religion, påstår inte att den är någonting nytt, förutom för detta släkte. Den förklarar sig vara den ursprungliga frälsningsplanen som upprättades innan världen var till och som Gud uppenbarat för människan i olika tidsåldrar. Vi tror som ett folk att Adam, Enok, Noa, Abraham, Mose och andra forntida värdiga män i tur och ordning hade den här religionen under en rad tidsutdelningar … Mormonismen är kort sagt den ursprungliga kristna tron som nu har återställts, det forntida evangeliet som förts tillbaka, den här gången för att inleda den sista tidsutdelningen, bli inledningen på tusenårsriket och avsluta återlösningsverket vad beträffar den här planeten.⁸

Vi ser den Allsmäktiges hand upprätta ett rike som ska växa och utbredas tills det uppfyller hela jorden [se Dan. 2:44], när ljus och intelligens ska vara så vitt spridda att ingen ska behöva säga till sina medmänniskor: ”Lär känna Herren, ty alla ska känna honom från den minste bland dem till den störste” [se Jer. 31:34], och när Herrens ande ska vara utgjuten till den grad över allt kött att deras söner och döttrar ska profetera, deras gamla män ha drömmar, deras unga män se syner [se Joel 2:28] och ingen ska göra något ont eller förstöra något på hela Guds heliga berg [se Jes. 11:9]. ⁹ [Se förslag 2 på sidan 243.]

Bröder och systrar, Gud har upprättat sin kyrka och sitt rike på jorden till nytta och välsignelse för människosläktet, för att leda dem på sanningens väg, för att bereda dem för upphöjelse i hans närhet och för sin egen och sitt rikes ankomst i härlighet. Hans avsikter ska förverkligas trots allt det motstånd som onda människor och mörkrets makter kan uppbringa. Allt som är i vägen för det här verket kommer att avlägsnas. Ingenting kan stå emot hans makt, allt som han har beslutat kommer att fullbordas in i minsta detalj. Guds kärlek till sitt folk består och de ska segra med hans makt.¹⁰

Kan det här riket någonsin förgöras? … Man kan lika gärna försöka plocka ner stjärnorna från himlavalvet eller månen eller solen från dess bana! Det är omöjligt, för det är den Allsmäktiges verk.¹¹

Guds rike går framåt med kraft och makt och med storslagen och lysande framgång.¹²

Det här verket är byggt på säker grund, det står på evighetens klippa … Oavsett vem som går vilse och lider skeppsbrott i tron, kyrkan fortsätter.¹³

Denna kyrka består eftersom den har en fast grund. Den är inte människors verk, den är inte resultatet av människors studium av Nya testamentet eller Gamla testamentet, av kunskaper som vi förvärvat på universitet eller prästseminarier, utan det har kommit direkt från Herren. Herren har visat oss den genom uppenbarelsens princip, genom den Helige Andens ljus, och varje människa kan få samma ande …

Han ger oss kunskap om vad vi ska göra, så att vi hellre offrar livet än att handla i strid med den kunskapen. Han öppnar det celestiala rikets hemligheter för oss och låter oss ständigt få veta sådant som vi inte visste. Och den här kunskapen och intelligensen fördjupas mer och mer hos oss …

Vi har för stor kunskap för att man ska kunna hindra oss i våra avsikter. Låt dem hållas som vill förfölja och tillintetgöra mormonismen … Vårt verk är att växa till i kunskap om Gud, att hålla Guds bud, att vara trofasta, att fortsätta att växa till och bli allt fullkomligare med stigande ålder.¹⁴ [Se förslag 3 på sidan 243.]

I många fall … när Guds folk hotades av snar undergång och det inte tycktes finnas någon möjlighet att undkomma … så öppnades plötsligt en möjlighet för dem vilken beretts för att avvärja den hotande förgörelsen. Så var det när Mose ledde israeliterna. När de kom till Röda havet och hotades att förgöras av egyptiernas här bakom dem, tycktes det inte finnas något sätt att undkomma, men just i det ögonblick när räddning behövdes så kom den, och de blev räddade [se 1 Mos. 14:10–25].

Så har det varit och så kommer det alltid att vara i vårt fall. Även om vi kan tyckas stå inför stora svårigheter så kommer vi alltid ges en möjlighet att undkomma om vi själva fullgör de plikter som åvilar oss som Guds barn. Men det kan bli nödvändigt i framtiden — det är det jag vill ha sagt — att några heliga agerar som drottning Ester gjorde, att de är beredda att offra vad som än fordras av dem för att kunna rädda de sista dagars heliga.

För det första bör vi veta att vi är Guds folk … Det är vår uppgift att stiga fram som Ester gjorde och vara beredda att riskera allt för att rädda Guds folk. Hon sade: ”Skall jag gå förlorad, så må jag gå förlorad.” [Se Est. 4:3–16.] … Men Guds folk går inte förlorat. Det ska alltid finnas en bagge som fastnat i ett snår till deras räddning [se 1 Mos. 22:13] …

Herren har sagt: ”Jag har fastslagit i mitt hjärta att jag skall pröva er i allt för att se om ni förblir i mitt förbund ända till döden, så att ni kan befinnas värdiga. Ty om ni inte förblir i mitt förbund, är ni mig inte värdiga.” [Se L&F 98:14–15. ] Vi har någonting att leva för, vi har allting att dö för. Men det finns ingen död i detta. Det finns frälsning och det finns liv om Guds folk — de som uppkallar sig efter Herren Jesus Kristus — håller hans bud och gör det som behagar honom. Det ingår inte i den Allsmäktiges planer att tillåta att hans folk förgörs. Om vi gör det rätta och håller hans bud så ska han rädda oss ur varje svårighet.¹⁵ [Se förslag 4 på sidan 243.]

Alla som gör anspråk på att delta i hans verk har till uppgift att fortsätta, att gå framåt … utan att knota, utan att bli manade därtill. Så länge det fortfarande finns ett steg att ta framåt, ska vi ta det steget. ¹⁶

Tiden är kommen för de sista dagars heliga att ödmjuka sig inför den Allsmäktige … Tiden är kommen för de sista dagars heliga att ta reda på vad de har förpliktat sig att göra. Tiden är inne för de sista dagars heliga att omvända sig från sina synder och dårskaper och åkalla den Allsmäktige så att han kan hjälpa dem … så att vi kan gå framåt och utföra det stora verk vi har anförtrotts.¹⁷

Vi deltar i Guds verk. Framtidsutsikterna är lysande, men låt oss alltid minnas i allt vi gör, att vi är Guds tjänare och gör hans vilja. Må vi inte göra någonting som förminskar vår redbarhet utan fortsätta att växa till i tro. Jag bör vara nöjd med att verka där Försynen har satt mig och fråga Herren vad jag kan göra för att bygga upp Guds rike på den platsen, och också be honom att hjälpa mig att kunna försörja min familj.¹⁸

Vi kan växa till i kunskap och makt och i vår förmåga att bygga upp Guds rike på jorden genom flit och ödmjukhet och genom att trofast hålla förbunden vi slutit.¹⁹

På grund av vår okunnighet — vi förstår inte till fullo Herrens vägar och avsikter — kan det tyckas som om vi på vår väg framåt i verket ibland kommer till en punkt när det tills vidare är stopp, men faktum är att något sådant inte ingår i planen, det kan det inte heller göra om folket fortsätter att sträva och förlitar sig på Guds löften …

Må var och en trofast och flitigt hålla Guds bud och utveckla önskan att göra gott mot omgivningen. Och om vi inser att vi inte i allt har följt den inre rösten och gjort vår plikt, må vi då se till att bli rättsinniga i Guds och människors ögon så att vi är beredda på allt som kan inträffa. Vi ska fortsätta att bygga tempel och bönehus, fortsätta att undervisa [våra] barn och fostra dem i gudsfruktan, och vi ska alltjämt föra evangeliet till fjärran länder …

Det här är Guds verk och han bestämmer och ger anvisningar om dess inriktning och utveckling på jorden. Det verket bör uppta våra tankar mer än någonting annat. Och om vi gör vår plikt då förblir vi orubbliga och fast beslutna i vårt syfte och visar världen vår tro och vår trohet mot de sanningens principer som Herren har uppenbarat …

Det är mycket möjligt att Herren låter oss utsättas för svåra påfrestningar som kräver ett stort offer av hans folk. Frågan är: Kommer vi att göra det offret? Det här är den Allsmäktiges verk och de utlovade välsignelser vi hoppas på får vi först efter att ha bevisat att vi är trofasta, efter att ha bestått provet. Jag försöker inte säga något till detta folk om huruvida de i framtiden ska kallas att gå igenom ett eldprov. Min fråga är: Är jag beredd att ta emot och på rätt sätt använda varje välsignelse som Herren har i beredskap för mig eller sitt folk? Eller, å andra sidan, är jag beredd att göra varje offer som han kan komma att fordra av mig? Jag ger inte en vitten för en religion som inte förtjänar att man lever eller dör för den. Och jag ger inte mycket för en människa som inte är beredd att offra allt för sin religion.

Jag [säger] till alla och envar: Fortsätt framåt! så ska ni få bevittna den frälsning som Herren ska ge er. Stanna inte upp!²⁰ [Se förslag 5 på sidan 243.]