Frånkopplat föräldraskap

Frälsaren uttalade tre enkla ord: ”Se era små.” Nephiterna vände sina blickar mot sina barn. Och det som sedan hände är en av de heligaste händelserna i skrifterna. (Se 3 Nephi 17:23–24.)

Första gången jag såg ett barn på det sättet var när min första dotter var nyfödd. Hennes lilla envisa gråtande hade väckt mig ungefär vid midnatt och jag skulle just mata henne när det hände. Hon öppnade ögonen och tittade storögt rakt i mina ögon en underbar lång stund. När hon och jag verkligen såg på varandra för första gången så kände jag något av det eviga band vi skulle dela.

Neurobiologiska studier har bekräftat hur viktig den här ögonkontakten är mellan föräldrar och barn. Enligt neurobiologen dr Allan N. Schore är den ordlösa kommunikation som sker i sådan ögonkontakt viktig för att barnets hjärna ska utvecklas på rätt sätt.¹ Under senare år fortsätter den här kontakten att vara av största vikt för utvecklingen av våra växande barns hjärna, hjärta och ande.

En sådan ögonkontakt är inte en förströdd, distraherad blick. Det är att visa varandra uppmärksamhet med hjärta och sinne. Det är att ge en så fokuserad uppmärksamhet som säger: ”Jag ser dig. Du är viktig för mig.”

För dagens föräldrar kräver denna uppmärksamhet ofta disciplinen att ”koppla ifrån”, ett medvetet val att vända sig bort från våra bildskärmar och stänga av våra digitala apparater. Det kan innebära att vi behöver motstå frestelsen att kolla våra meddelanden eller gå igenom sidorna i våra sociala nätverk. Det kan kräva att man eftertänksamt upprättar personliga regler och familjeregler angående media, att man sätter upp gränser som skyddar den heliga tid som vi dagligen ger varandra i familjen.

Genom att sträva efter att ofta betrakta våra små kan vi vårda våra barns självkänsla, berika våra relationer till varandra och glädjas åt fler av de här heliga stunderna när vi tittar in i våra barns hjärtan.