”Vad ska jag tänka på under sakramentet?”

Under sakramentet vänds mina tankar till Jesus Kristus och hans försoning. Det är svårt för mig att förklara hur det känns under sakramentet när jag tänker på Jesu Kristi försoning. Jag vet att Jesus Kristus utvaldes till att bli vår Återlösare. Jag vet att han lever.

Vi bör tänka på Jesu Kristi försoningsoffer och vikten av att värdigt ta del av symbolerna för hans kropp och hans blod. Vi kan också tänka på den gången när han välsignade brödet och vinet när han var med sina tolv apostlar.

Under sakramentet tänker jag på vad Frälsaren gick igenom så att vi kan omvända oss från de fel vi har gjort. Jag tänker också på välsignelserna han har gett mig och på de häpnadsväckande underverk han har utfört och kommer att utföra. Vi är så välsignade som får ta del av sakramentet så att vi kan omvända oss från våra synder och bestämma oss för att göra bättre ifrån oss.

Sakramentspsalmerna lär oss vad vi ska tänka på under sakramentet. Till exempel innehåller min favoritpsalm ”Herre, sänd till oss din Ande” (Psalmer, nr 109) orden: ”Herre, låt mig aldrig glömma, att för mig du led och dog, att du korsets smärta utstod. Världens syndaskuld du tog.” När jag tänker på orden i sakramentspsalmerna under den här heliga förrättningen känner jag frid och får större tacksamhet för Jesu Kristi försoning.

Syftet med sakramentet är att vi ska förnya våra förbund med vår himmelske Fader och tvättas rena från synderna vi har omvänt oss från. Under sakramentet minns vi Kristi offer för oss och tänker på hur vi tillämpar det i vårt liv. Jag försöker tänka på vad jag har gjort under den gångna veckan och hur väl jag har hållit mina förbund med min Fader. Jag erkänner de synder jag har begått och fokuserar på hur jag kan använda försoningen för att övervinna dem. När jag gör det är sakramentet en upplyftande och andligt stärkande upplevelse.

Under sakramentet bör vi tänka på hur stort offret var som vår Frälsare gjorde för oss och ha hjärtat fullt av tacksamhet. När jag tar del av sakramentet tycker jag om att tacka min himmelske Fader och hans älskade Son Jesus Kristus för de välsignelser jag har fått.

Det enda jag tänkte på under sakramentet när jag var liten var att jag skulle vara tyst. Nu när jag bär prästadömet förstår jag att för att sakramentet ska ha någon mening och hjälpa mig växa andligt så behöver jag begrunda. Jag tänker på Frälsarens försoning och hur han visade kärlek till oss. Jag tänker också på hur sakramentet kan stärka min tro och önskan att hålla mitt dopförbund.

Jag har ett litet kort instucket i mina skrifter som jag tar ut varje söndag under sakramentet. Det är ett bokmärke för Mosiah 18 där Alma fastställer dopförbundet. På kortet finns små påminnelser som ”var tacksam för försoningen” för att hjälpa mig komma ihåg syftet med sakramentet och hur heligt det är. När jag läser det som står där hjälper det mig att fokusera på sakramentets syfte och helighet.