Profeten besvarade min bön

I slutet av andra året ansökte jag till mitt universitets program för grafisk design. Jag blev inte antagen men jag var berättigad att ansöka igen året därpå. Jag var inte överförtjust över att behöva vänta ytterligare ett år på att ta examen.

Det som låg närmast mitt huvudämne var fotografering. Så jag bad om ifall jag skulle ändra huvudämne och det kändes bra. Jag ville bara ta examen!

I början av höstterminen hade jag kommit in på kurser i film och fotograferingens sociala historia. Jag gillade båda. Men när jag tittade på kursplanen för filmkursen lade jag märke till att eleverna behövde titta på många barnförbjudna filmer. I fotograferingskursen sade läraren att bilderna vi skulle studera skildrade våldsamma, obehagliga och sexuella scener. Hon sade att det var vad fotografering handlade om mest nu för tiden.

Jag blev missmodig när jag funderade över vad jag skulle göra. Jag visste ju att evangeliet predikade emot sådant, men de här kurserna var obligatoriska. Jag tänkte på skriftstället om att vara i världen men inte av världen (se Joh. 15:19). Kunde jag vara i kurserna men inte av dem?

Jag bad om att få veta vad jag skulle göra, och att ha tro att göra det som var rätt. Jag pratade också med min hustru, mina föräldrar och min bror. När jag pratade med min bror påminde han mig om följande vers: ”Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?” (Matt. 16:26)

Jag insåg att en utbildning var viktig, men studerade jag fel ämnen? Hur kunde jag hoppa av skolan tillfälligt när ljuset i slutet av tunneln var så nära?

Sent en kväll när var jag uppe med ett sjukt barn slog det mig att jag skulle söka på Thomas S. Monson på internet. Snart hittade jag ett generalkonferenstal som president Monson hade hållit i oktober 2011. Jag lyssnade noga när han talade om försämringen av samhällets moraliska kompass och sade att olämpligt och omoraliskt uppförande hade blivit accepterat av många.

Sedan sade han just det som jag behövde höra: ”Vi måste vara på vår vakt i en värld som fjärmat sig så långt från det som är andligt. Det är nödvändigt att vi förkastar allt som inte stämmer med våra normer, och därmed vägrar avstå från det vi önskar oss mest: evigt liv i Guds rike.”¹

De där orden genomborrade mig med stor kraft. Tårarna rann nerför ansiktet och jag visste att en levande profet hade besvarat min bön.

Jag har skjutit på mina examensplaner, men jag vet att Herren välsignar min familj och mig när vi följer profeten, förkastar världens synsätt, följer buden och stöder evangeliets normer.